Natthimmel

Drowning - I've been blind; But I've opened up my eyes

2011-07-17T00:50:00.006+02:00

Intermezzo i Bloggutmaningen

23 år, Åkersberga

Antal år som aktiv lajvare: 8

Antal lajv jag deltagit på: 51+

Mitt bästa lajv: Tveklöst Ingenmansland, som med god marginal var det mest välarrangerade lajv jag varit på, kombinerat med extremt engagerade deltagare.

Favoritgenre: Att säga att "fantasy" eller "efter katastofen" är min favoritgenre känns meningslöst, för vad folk har för sorts löjliga kläder på sig påverkar sällan lajvet i övrigt särskilt mycket. Jag gillar internt spel, scenariolajv, starka känslor, metatekniker och att gestalta fungerande samhällen som känns äkta.

Favoritroll: Svårt. Antingen katastroföverlevaren och vaktchefen Daniel Järnvik med sina comittment issues och bypolisattityd på Ingenmansland, eller kanske den hybrisdrabbade besvärjaren Dmitrij Jakovich Kovaljov i Vampyrernas Möte-kampanjen. Gillar även en lite lätt aspiga separatisten Grimkil Irjasson Bostark från Södra Riket och Brännpunkt Almyra.

Drömlajv: Jag skulle nog vilja se något i stil med Ingenmansland, men får jag drömma så får det gärna vara ännu större. En liten fungerande stad där alla roller arbetar aktivt sex timmar om dagen, med ordentliga produktionskedjor. Någon drar upp fisk ur sjön, någon rensar och tillagar en del av fisken och någon annan röker resten och packar den för att byta den i grannsamhället. Skogshuggarna fäller träd, kolmilarna gör kol av träet och smederna använder kolet för att göra verktyg som används på lajvet. Typ.

Drömroll: En av de roligaste sakerna med lajven Ingenmansland och Södra Riket var att lajva kärleksrelationer och -intriger. På Södra Riket var det ett lite stelt äktenskap och på Ingenmansland var det ett par av rollens ex-flickvänner som gjorde mycket för mitt interna spel. Jag kunde verkligen känna med min roll när han såg sina ex lyckliga med sina nya respektive, vilket gav väldigt roligt känslospel. Jag skulle vilja spela mer sånt, en roll i en förhållande av något slag, ett lyckligt äktenskap, en trovärdig ex-relation eller något sådant. Problemet har främst varit att hitta någon som jag är tillräckligt trygg med för att lajva något sådant utan att det bara känns awkward.

Senaste gången jag somnade i roll: Jag brukar inte känna mig särskilt IN när jag lagt mig, men jag somnade nog hyfsat i roll på Ingenmansland, 2008. Senaste gången jag somnade på ett lajv var på Brännpunkt Almyra, i våras.

Senaste gången jag kysste någon i roll: Hm. Jag har ett vagt minne av att vi lekte Sanning eller Konsekvens på lajvet Klassfesten 2.0, då kan jag ha kysst någon i roll. Annars måste det nästan ha varit på Södra Riket, 2009.

Senaste gången jag hade sex i roll: Faktiskt sex har jag inte roat mig med på lajv. På Södra Riket hade dock min roll sex en kväll, men helt utan att det gestaltades på något sett annat än att vi pratade om det.

Senaste gången jag var naken i roll och någon såg det: Antagligen i samband med bad på något lajv. Ödesväv 2009, kanske? Kan det ha varit så länge sedan jag var naken på ett lajv? Det får vi ändra på nästa vecka.

Något som det borde finns fler av: Lajv att näcka på! Det var ett tag sedan jag varit på något avslappnat badlajv. Fler små, mysiga scenariolajv på några timmar.

Lajvare som det borde finnas färre av: Människor som fyslajvar utan att det bidrar till spelet alls. Att fyslajva bara för att vara stor och häftig verkar lite meningslöst.

Jag blir förbannad i spel när: Folk anstränger sig bajsnödigt mycket för att verka stora och häftiga utan att det egentligen bidrar till någons lajvupplevelse. Utom möjligen de själva.

Jag blir glad i spel när: Folk hjälps åt att skapa en häftig upplevelse tillsammans.

Det coolaste jag gjort i spel: Lett en stormning i uppförsbacke, genom förflyttningshinder och förbi vakttorn, i ösregn och åska med en stormfana i handen på Granland II. Slängt mig till marken medan bomberna faller från ett flygplan på Ingenmansland. Gråtit så jag ramlade ihop och knappt kunde andas på Södra Riket efter att min rolls bästa vän mördats.

Det dummaste jag gjort i spel: Bortsett från rena lajvbloopers kanske det var på Södra Riket, där jag som arrangörsroll tagit på mig att spela en roll som säger lite fel saker så ofta som möjligt utan att riktigt inse det själv. Vid många tillfällen får jag möjlighet att göra andra roller deppiga genom att råka avslöja deras hemligheter och dylikt. Bäst var att stå på böneplatsen och tacka Gud för min starka, friska son medan det en bit bort står en roll som tror att hon är steril och ber Gud att få bli gravid.

Det äckligaste jag gjort i spel: Det borde väl vara att leda tortyren på Sorgträsk Garnison, men jag tyckte inte att det var så äckligt.

Jag är riktigt dålig på: Att ta snabba beslut. Att lajva kärleksrelationer med folk jag inte är 100% trygg med. Att boffra snyggt och effektivt.

Jag är riktigt duktig på: Att skriva trovärdig fiktion och roller. Jag är rätt duktig på att skriva sånger också. Att snabbt komma på komplimanger eller hitta på verser när det battle:as lajvlåtar.

Jag vill bli bättre på: Att snacka. Jag är väl inte direkt dålig på det, men jag vill bli mycket bättre på att slänga käft!

Nästa lajv: Krigshjärta 5: Stålets Väg, som Skyttefalken Armand Arnaud de Lamentin, rotemästare för rote 3721

Thank you for reminding me of all the things I've done completely wrong

2011-07-12T03:30:00.002+02:00

Del 2 av 14: Min största lajvtabbe

Jag har svårt att komma på någon specifik blooper att lyfta fram, men lajvet Sorgträsk Garnison var en lång serie mindre misslyckanden för min del. Jag och en grupp andra ur Rovköpings Frivilliga spelade soldater ur Ala Rikes Heliga Armé och var i byn Sorgträsk för att leta kättare. Dagarna innan lajvet beslutas det att Hanna spelar befäl över truppen och spelar förhörsledare. Förhören blir inte riktigt så bra som jag tänkt mig eftersom jag inte hade tid att förbereda frågor eller tortyrscener, men jag är rätt nöjd med den biten. Jämförelsevis i alla fall.

Nej, då är det en större flopp att jag misslyckades med en avrättningsscen. Tanken var att jag skulle hålla något tal innan jag skar halsen av en bybo, men han skulle inte avrättas för än hans vänner försökt rädda honom och gripits. I förvirringen och stressen missar jag det och bybon avrättades innan fritagningsförsöket lyckats.

Senare skulle vi hitta Nico, som spelade pestsjuk och var gömd på loftet i ett hus i byn, och släpa ut honom för att avrätta honom. Han skulle få en sista önskan, det skulle vara en öl och där skulle lajvet sluta. Johan Berg hittar honom och jag ger honom order att släpa ut honom. "Jag vill inte röra honom, tänk om han smittar" svarar Berg. "Kan vi inte bara sticka ihjäl honom med spjuten?". Jag tänker inte riktigt efter innan jag svarar "Gör så".

Lajvet slutade med att vi beslutade att avrätta alla istället. Det är ju också en lösning, såklart.

Rise up for the time of your life

2011-03-19T22:59:00.012+01:00

Del 1b av 14: Mitt första lajv

Istället för att gå vidare med punkt 2 och kanske rent av komma ikapp de som började direkt istället för att vela som jag så tänkte jag stanna kvar vid den här rubriken ett tag och prata om mitt första lajv. Rop av Stumma Röster som jag nämnde i förra inlägget var det första lajv jag åkte på, och det första lajv jag förberedde mig på tror jag hette Kampen om Skogen eller något sådant.

Mitt första lajv hette En Jakt på Byxor och Liknande, men jag återkommer till det. Jag hade börjat titta på möjligheterna att arrangera lajv ganska snart efter mitt första lajv som deltagare, men det blev inte så mycket av den saken. Det allra första seriösa projektet hette Fienden Siktad, ett militärt Efter Katastrofen-lajv som jag petat i av och till i princip sedan jag började lajva, och då och då kommer jag fortfarande på mig med att revidera någon gammal fiktionstext, photoshopa ihop någon propagandaposter eller fundera på upplägg.

Nico på arrangörsmöte i december 2006

Drygt ett år senare började jag och Anneli (som jag då egentligen inte kände alls och bara hade träffat via ett kortare samtal på Helgon.net) skissa på en uppföljare till Arleskärs lajv Vägens Ände, i projektet Erdanien Återuppstått. Varför jag fick för mig att arrangera en uppföljare på ett lajv jag inte varit på tillsammans med en människa jag aldrig träffat är oklart. Det kan möjligen ha att göra med att jag var nybliven student och osäker på vad jag skulle göra med mitt liv och väldigt peppad på att arrangera vilket lajv som helst bara jag hittade någon att bolla idéer med. Det rann ut i sanden, men under tiden vi försökte få ihop ett lajv så blev jag draftad till en annan arrangörsgrupp. De arrangerade icke-World of Darknessinspirerade vampyrlajv i uppsala, den så kallade Vampyrernas Möte-kampanjen. Små, ganska mysiga inbjudningslajv med låga krav på utrustning och spel. Jag hade åkt på två lajv i kampanjen redan, och varit lite funktionär för det andra av dessa, så det var inte helt oväntat att jag tog på mig ännu mer ansvar med tiden. Vampyrernas Möte VI - From Russia With Love hade blivit det första lajv jag arrangerade om det inte var för en ödets nyck.

När jag stod på Stockholms Central tillsammans med mina medarrangörer Signe och Åkesson och höll dem sällskap i väntan på deras tåg så började vi prata om ett spel jag skrev för en tid sedan. Det var ett textbaserat äventyrsspel som hette A Quest for Pants and the Like och gick ut på att huvudpersonen vaknar i en stuga utan att veta var han är, vem han är eller var hans byxor är någonstans (men bristen på byxor gör det tämligen uppenbart att det är just en han). Det går förövrigt fortfarande att ladda ner från Skapelser-forumet på Nyllheim (länk).

Vi började prata om att det skulle vara skoj att arrangera ett lajv med samma premisser, och den galna idén sattes snabbt i verket. Där på McDonaldstrapporna i vänthallen satt vi och började skissa på lajvet, vilket är lustigt eftersom vi träffats just för att ha ett arrangörsmöte för Vampyrernas Möte. Vi var dock alla tre lite trötta på att vara de enda av de sex arrangörerna som gjorde något, så vi beslutade oss för att arrangera vårt eget lajv strax innan vampyrlajvet.

Välkommen till En Jakt På Byxor och Liknande, ett upplevelselajv med betoning på humor, rollspel och paranoia! Allt kan hända när väldigt olika människor befinner sig i samma underliga situation. Skruvade situationer, mystiska händelser, huvudbry och en rejäl dos komik utlovas!

Så blev det inte riktigt. Vi trodde att de väldigt lustiga utomjordingarna som jagade deltagarna skulle vara mer komiska än obehagliga, men det var innan vi släkte lyset i den lågstadieskola där lajvet arrangerades.

Åkesson utklädd till utomjording utklädd till människa. Dräkten är inte klar här, vi hade också på oss pastellfärgade tights som matchade händerna och lysstavar längs "ryggraden" (på utsidan av ryggsäcken), som lyste genom kläderna.

Deltagarna spelade väldigt simpla roller som de fick veckorna innan lajvet, och som dessa ganska komiska klichéer skulle de springa runt i en nedsläkt lågstadieskola i januarimörkret och rota igenom de sextio kartonger vi gömt i skolan på olika listiga platser. I kartongerna låg diverse märkligt skräp vi samlat på oss (en köksklocka som inte fungerade, en dalahäst, en trasig docka inrullad i gladpack etc) och i nästan varje kartong låg det en pusselbit. När pusslet byggts ihop hittade deltagarna ett mattetal på baksidan, och svaret var koden till ett av de många kodlåsen i vi satt på olika skåp i skolan. I skåpen fanns ytterligare ledtrådar av olika slag, information om dem själva och deras fiende och liknande. I ett skåp fanns t.ex. en CD-skiva som blandade lite random musik från min Mina Mottagna Filer-mapp med olika ledtrådar som vi läst in. Fast vi läste in dem genom att prata baklänges och sedan vända ljudet "rätt" samt pitcha våra röster. Åh, och så läste vi ledtrådarna i kör, så de lät som om en flock drogade smurfar berättade saker på språk man bara nästan begrep.

Detaljerna undslipper mitt minne, men de lyckades komma över ett kodord som kunde användas på rymdvarelserna för att de skulle lugna ner sig, och i utbyte mot dockan fick deltagarna en sista kod som ledde dem till ett låst skåp i skogen utanför skolan. I skåpet fanns en telefon och ett telefonnummer och i andra änden av luren berättade en röst att exprimentet var över och att de nu var fria.

Jag var väldigt nöjd med lajvet, och jävligt missnöjd med en del deltagare. Vi hade totalt elva avhopp, mer än hälften. Två hoppade av två veckor innan för att de skulle på begravning, det kändes godkänt. Nio hoppade av tidigast två dagar innan lajvet, de flesta dagen innan men några stycken hoppade av samma dag. Nico hörde vi inget ifrån förän vi ringde honom vid lajvstart och undrade var fan han var. Han hade andra planer, förklarade han. Eftersom lajvet var ett injudningslajv för våra närmaste vänner hade vi inget krav på betalning i förväg, för vi trodde det skulle bli mer jobb än det var värt. Resultatet var att vi fick punga ut 900 kronor ur egen ficka.

Men, ja, det var ju inte som om jag slutade arrangera lajv...

What they call a fantasy; It is nothing but a key

2011-03-17T00:38:00.005+01:00

Jag borde verkligen sova, men det är jag såklart för dum för. Istället återuppvecker jag bloggen med att inspireras av Kims bloggutmaning om och för lajvare, gjord populär av Anneli

Del 1 av 14: Mitt första lajv

Jag har bordsrollspelat i princip lika länge som jag kunnat uttrycka mina fantasier. Först med mina föräldrar och mammas syskon kring middagsbordet, och snart därefter rollspelade jag regelbundet med vännerna. Jag kommer ihåg att jag hörde talas om lajv flera gånger under min uppväxt, bland annat via KP, men det lät inte som något för mig. Runt soffbordet i mitt pojkrum kunde vi utforska främmande världar, slåss mot drakar, flyga rymdskepp och spela karaktärer som helt olika oss rent fysiskt. Varför skulle jag åka iväg och göra samma sak fast mycket mer begränsat? Nej, lajv kändes som något för folk med dålig fantasi. Jag vill minnas att det var min gode vän Stordal som hörde talas om lajv mer direkt från sin mellanstadielärare (en mycket fascinerande människa, för övrigt) och till slut sålde in mig på idén att vi kanske skulle testa levande rollspel ändå. Jag som gruppens naturliga ledare beslutade att det var min vilja, och alla följde villigt mina order. Eller, ja, alltså, Stordal hängde på i alla fall. Vår märklige vän Fredrik bestämde sig också för att hänga på, trots att han egentligen inte gillar att agera, klä ut sig eller ta saker på allvar.

Vi velade länge och väl om vad vi skulle spela, och engagerade oss inför flera lajv som blev inställda. Vi hängde flitigt på den numera nedlagda lajvcommunityn Noshörningen, och på dess forum hängde vi ungefär hela tiden (det finns f.ö. arkiverat här, för den som liksom jag vill gotta sig i det förgångna). Vi skissade på gruppkoncept för massor av roller, bland annat minns jag att vi ett tag var väldigt inne på att spela drowalver. När vi till slut kom iväg på ett lajv så var det Enhörningens höstlajv 2003: Rop av Stumma Röster. Egentligen var det kanske mest för att vi hört att Enhörningens lajv i alla fall inte blev inställda...

Vi gjorde väl ungefär alla klichéfel som en nybörjare kan göra. Delvis skyller jag det på att vi inte kände någon som lajvade, och jag läste faktiskt alla guider jag kunde hitta på internet om att börja lajva. Rollerna var väl på många sätt okej; vi spelade en grupp unga hyrsvärd som tog de jobb vi fick och en del av bakgrundshistorien gick ut på att vi hitills aldrig slagits mot någon utan bara lagat staket och målat husväggar. Våra föräldrar var självklart dödade av orcher, något som retconnades till nästa gång vi spelade rollerna (våren 2004, på nästa EH-lajv). Då påstod vi istället att vi var politiska flyktingar som ljugit om att våra föräldrar var döda, "Det verkar ju vara den vanligaste dödsorsaken häromkring". Vi påstod även OFF att rollerna alltid haft en bakgrundshistoria som bygger på att våra föräldrar lever, men påstås ha dödats av orcher.

Utöver det hade vi silvertejpsvapen (jag hade läst att man inte behövde ha vapen på lajv, men vi var lite osäkra på vad man skulle roa sig med då), säckvävstält, mjukisbyxor och en rad material som jag inte hade ansett vara koscher idag. Det finns tyvärr inte en enda bild på mig från mitt första lajv, så håll till godo med de här bilderna från Återkomsten/Alvernas Sång. Den första av okänd fotograf, den andra av Anja. Min frisyr tycks ha gått ett helt varv, för den ser nästan likadan ut idag som för sju år sedan, och det gjorde den inte tiden därimellan.

Det var ett lajv som verkligen la grunden för mina fördomar om hur ett typiskt lajv är. Ett fantasylajv där man spelade lite vad man ville och orcher och vikingar anföll byn på nätterna (det var sista EH-lajvet där det var okej att anfalla byn Navle). Nybörjarlajvarna (läs: Bofferbarnen) organiserade sig i en bymilis, vilken vi f.ö. var en del av. Av de drygt 30 medlemmarna var jag äldst med mina 15 år, och också den enda som någonsin stod kvar på min post när jag posterats någonstans. Stora delar av lajvet vaktade jag ensam byn, trots att jag slängt bort min fula silvertejpsdolk första dagen och således var obeväpnad. Det lade liksom grunden för min första "riktiga" soldatroll drygt fem år senare, på Granland.

Jag hade skitroligt, och det var en fantastisk känsla att gå runt på det enorma lajvområdet och möta de över tusen lajvarna. Varje dag träffade jag mängder av nya karaktärer, och det är liksom det som alltid varit charmen med Enhörningens nybörjarlajv i Eleriakampanjen: Det går inte att träffa alla, det går inte att lära sig alla grupper och roller. Det är som en verklig värld på det sättet. Jag spelade Jaron Silver, äldsta barn till Jorzac Silver, äldsta barn till Rellek Silver, äldsta barn till Svala Silver men adopterat äldsta barn till Jori Silver, båda barn till Rafer Silver, äldsta barn till Fyrvind Silver. Rollen spelade jag på ytterligare sju lajv, tillsammans med Stordal som spelade Jarons yngre bror Reon.

Det blev en jävla massa fiktion genom åren, eftersom jag tidigt hade ambitionen att arrangera "lajv i lajvet" genom gruppen. Även när Enhörningens intriger inte gav något att spela på så skulle det finnas ordentligt att göra inom gruppen, vilket på sätt och vis gör Silverföljet till de första lajv jag arrangerade. Hemsidan finns f.ö. kvar och den senaste nyheten (över tre år gammal) är komiskt nog på temat "Vi är inte döda!" Jag började också konstruera ett nytt fantasyspråk till gruppen. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att översätta saker till Draktunga i huvudet när folk frågor vilka språk jag kan, även om jag inte är nördig nog att faktiskt säga det högt. Lite stolt är jag faktiskt över att jag skrev en sång på vårt påhittade språk, som dessutom är ganska bra för att vara ett tidigt verk från min sida...

Shelter me, oh, genius words

2010-04-20T02:34:00.004+02:00

Här sitter jag då mitt i natten och formulerar ett litet blogginlägg. Jag har precis slutfört ett studieprojekt som jag borde ha slutfört förra veckan, vilket förövrigt är det första vettiga jag gjort på ett par veckor. Den senaste tiden har jag inte får något gjort på vare sig studier eller hobbyprojekt, men som tur var har det i alla fall inte varit så våldsamt mycket jobb att slingra sig ifrån heller. Det är faktiskt inte fascinerande; jag har varit så omotiverad att jag inte ens startat något datorspel eller skrivit något på ARHA-bloggen. Det mest ansträngande jag gjort är att slipa upp mina rostiga PhotoShop-skillz och titta på The Pacific. Och skriva en födelsedagsdikt till Linnea om flygande bävrar. Man måste prioritera här i livet!

Det fick bli ett kort blogginlägg så att jag i alla fall känner att jag har någonting att visa upp från den här kvällen. Jag lever, mår bra samt planerar ett nytt Kärlekskalas ("Kärlekskalaset V: Bacchus to the Future").

I can disappear; Anytime I want to

2010-02-20T01:37:00.002+01:00

Kanske stämmer det trots allt, vad jag skrev i mitt förra blogginlägg. Kanske känner jag inte så intensiva känslor som jag gjorde när jag var yngre. Tur är väl det i så fall; att återgå till samma känslospektrum som under puberteten känns icke-önskvärt. Jag tänkte på det för ett par veckor sedan, när jag fann mig i själv lite nere och deppig. Jag kände det där hugget av allmän ångest i hjärtat och tog ett djupt andetag och log åt det hela. Sen var jag visserligen tvungen att upprepa det hela fyra-fem gånger under den följande timmen, men sorgsnare än så blev jag inte. Det här hade inte varit någon vidare historia om det inte var för att det här var det värsta jag känt sedan... slutet på Medeltidsveckan 2008, antar jag. Jag var knappt ens deppig nu, men jag var deppigare än jag varit på typ 18 månader. Jag fann det hela rätt fascinerande, och log rejält åt det hela bara minuter efter att jag varit nere. Jag övervägde att skriva en sång om det, men jag fick inte riktigt inspiration till att skriva ihop någon längre text.

Det har varit dåligt med just inspiration den senaste tiden. Borta är dagarna när jag hade pepp nog att sätta mig och skriva på bloggen, eller slänga ur mig lajvtexter och sånger. Visst, jag tänker fortfarande ut en del blogginlägg och sånger som jag aldrig skriver ner, men så har det alltid varit. Det har alltid funnits saker som jag i slutändan aldrig sätter på pränt, av olika anledningar. Nu skriver jag nästan ingenting istället.

Jag vill minnas att jag tidigare nämnt att jag mest skriver just när känslorna svallar, särskilt om det är sådana känslor som jag har svårt att hantera. Det gäller kanske alla, i och för sig, men just min blogg illustrerar det med statistik också. När jag har haft svårast att hantera känslorna i mitt liv har jag bloggat mycket, och fått med många rubriker i stil med "I could cheer and call you muse". När jag lever i småmysig och glad apati skrivs det nästan inget.

Det här var ett långt sätt att skriva "Det var länge sedan jag uppdaterade min blogg". Kanske är det också ett sätt att skriva "Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu", men det vet jag inte riktigt själv. Jag vet inte om jag vet.

I see it and it haunts me when I'm looking at today

2009-10-12T01:05:00.001+02:00

Innan jag börjar med mitt första inlägg på flera månader tänkte jag bara förtydliga en sak angående det förra inlägget: Det är egentligen inte en hemlighet vilka personer som står som anonyma i inlägget. Det kändes bara fel att skriva ut namn, av samma anledning som jag gärna svarar på frågor om mitt kärleksliv från både vänner och främlingar, men inte spontant börjar prata om det. Det blir liksom en skum stalker-grej av det hela, på något vis. Kan jag tycka.

Det har hänt mycket under sommarmånaderna. När jag inte försökt att inte försumma mina studier så arrangerade jag Södra Riket, vilket blev mycket lyckat. Dessutom blev det till att åka på Ödesväv 2009, vilket inte slog Ingenmansland men var ganska roligt ändå.

Jag skulle kunna skriva något om hur länge sedan det var något jag skrev sist, men den uppmärksamma läsaren torde upptäckt det själv. Det känns helt enkelt inte som att det finns lika mycket att skriva när jag inte har något att skriva om kärlek. Inspirationen vill inte infinna sig och det är inte lika mycket som känns värt att nämna. Under en tid i slutet av sommaren levde jag felaktigt i tron att jag helt enkelt inte har ett lika stort känslospektrum nu. Mitt humör tycktes mig sträcka sig från "ganska nöjd" genom "rätt lycklig" till "väldigt glad". Jag tyckte mig aldrig känna något annat. Aldrig vara överväldigande lycklig, aldrig arg, aldrig längtansfull, nostalgisk, melankolisk, ledsen, förbannad eller förälskad. Aldrig riktigt se fram emot något, aldrig riktigt längta tillbaka, aldrig ångra något. Jag hade redan tidigare spekulerat i att det kanske var därför höll fast vid de tidigare känslorna. Att jag envisades med att vara kär för att få känna ytterligare en känsla.

Det var naturligtvis löjligt fel, vilket jag insett med all önskbar tydlighet de senaste månaderna. För ett par veckor sedan var jag mäktigt förbannad när jag missade sista direktbussen och strax efter det missade tåget, båda för att föreläsaren hållt kvar hos tjugo minuter över tiden. När jag slogs av insikten att jag var arg gick det snabbt över, och jag kunde inte låta bli att bli glad över att jag naturligtvis hade haft fel hela tiden. Sedan Arleskär lånade mig boken Trondheimsmodellen har jag upplevt allmän idealism, och släpade mig rent av iväg på mitt första SSU-möte efter snart tre års inaktivt medlemskap. Några riktigt trevliga fester på sensommaren har varit väldigt minnesvärda, jag minns årets Medeltidsvecka med glädje och nog längtar jag till Skymningsland!
Även om man bortser från att jag hade fel så kan man naturligtvis ha skilda åsikter om hur hemskt det är alltid vara glad, men jag är nöjd med att nästan alltid vara lycklig.

Nu funderar jag så smått på ett nytt Kärlekskalas (Kärlekskalaset V: Bacchus to the Future), men det får dröja tills jag fått in de sista inträdesavgifterna från KK4. Än saknas det pengar från Anja, Elin, Emma och Åkesson, och nu är det närmast en principsak. Jag har dessutom bestämt mig för att klippa av allt hår och sälja det, förhoppningsvis dyrt. Pågrund av min allmänt dåliga studieinsats i våras är jag nämligen utan studiemedel under hösten, vilket är lite sämst. I övrigt känner jag för att diskutera Livet och Kärleken över té (eller öl, det är också gott), men det gör jag allt som oftast när jag bloggar. Jag hamnar i just de tankemönstrena. Så snart som det är lämpligt måste jag i alla fall bjuda Anja på paj angående ett vad jag förlorade...

Better days since the day I met her

2009-04-14T18:38:00.000+02:00

Andra människors historier om kärlek, både i fiktion och i verkligheten, går i regel att placera i tre olika kategorier.

1: Person A erkänner sina känslor för person B. Känslorna är ömsesidiga och A och B älskar således varandra, med allmän gullighet som följd.
2: Person A erkänner sina känslor för person B, men B är inte intresserad. A är deppig en tid över den olyckliga kärleken och går så småning om vidare.
3: Person A erkänner aldrig sina känslor för person B, och går runt och trånar i hemlighet tills hen så småning om kommer över det hela.

Kategori 3 har jag själv aldrig upplevt. Nog har jag mina brister, men jag håller i alla fall inte tyst om att jag tycker bra om någon. Kategori 1 har jag inte heller upplevt. Kategori 2 har jag varit med om både som A och som B, men nu var det några år sedan.

De senaste åren, fram till förra våren, var jag istället inne i en märklig och sällan omtalad alternativ kategori, låt oss kalla den 4 för att vara konsekventa. Eller kanske Kategori X för att vara lite tuffare. Den här varianten ser man inte i vare sig tunga romaner eller lättsamma romantiska komedier. Scenariot såg ut ungefär såhär:

4: Person A erkänner sina känslor för person B, men B är inte intresserad. A är lika glad ändå, och istället för olycklig kärlek blir det bara... obesvarad kärlek. Person A fortsätter envist med dessa känslor i ytterligare några år, mer fascinerad än irriterad över alltihop.

Ja, väntan är över. Det är dags för ett semi-episkt inlägg om Kärleken. Den som undersökt kategorin med samma namn är antagligen besviken över att den bara innehåller dåliga, icke-informativa inlägg från forntiden. Alternativt bryr de sig inte alls, eftersom det här är en ganska egocentrerad blogg som jag mest skriver i för min egen skull. Det här är i alla fall ett hyfsat naket, ärligt och tydligt inlägg, så om inte annat kan man läsa det för att ha något att reta mig för sen. Det enda jag inte nämner är några namn, men ärligt talat tror jag att i princip alla som känner alla inblandade redan vet vilka människor det handlar om, såvida de inte är extremt socialt inkompetenta, eller bara inkompetenta på det vanliga sättet.

Förutom de inlägg som ligger i kategorin pågrund av ett stort innehåll av platonisk kärlek så handlar dessa ointressanta och kryptisk inlägg om samma person. Någon gång kring årsskiftet 2004-2005 blev jag nämligen riktigt kär för första gången i mitt liv. Jag kan inte påstå att jag kände henne såväl vid det laget, så i tanken fyllde jag ut luckorna i min kunskap om henne med fantasi, som brukligt är i sådana situationer. Allt eftersom jag lärde känna henne bättre sprack naturligtvis den här drömbilden och jag kom över den. Till min förvåning visade det sig dock att sanningen var bättre än dikten, och inte långt därefter hade jag istället fallit för henne på riktigt, istället för den legering av fantasi och verklighet som jag först intresserat mig för.

Kärleken höll i sig i närmare fyra år. Det är ganska lång tid för obesvarad kärlek, måste man ändå säga. Inte minst för att jag erkände det för henne några gånger under den här tiden och hon vänligt men bestämt förklarade att hon inte var intresserad. Mot slutet blev jag alltmer öppen med det, och idag är det få vänner som inte vet om det hela. De som inte vet om det har helt enkelt aldrig frågat.
Nu när jag varit över det hela i drygt ett år så bestämte jag mig alltså för att skriva av mig lite i bloggen. Det är nämligen en märklig och för mig tidigare outforskad känsla som uppstått. Jag tycks liksom arbeta på att komma över att jag kommit över henne. I flera år har jag haft... inte ett mål, för hon var som sagt inte intresserad, men i alla fall ett fokus. Jag visste jag ville, även om det var ouppnåligt. Nu är plötsligt världen öppen på ett nytt och något förvirrande sätt. Det är en väldigt märklig känsla, eller kanske snarare en samling känslor.

Följde jag unga människors norm för hur unga människor ska betee sig så skulle jag naturligtvis utnyttja mina känslors frihet för sexuella erövringar och annat sånt som dagens ungdomar sysslar med, men jag är fortfarande jag. Det är fortfarande blott en handfull människor jag känner minsta attraktion till. Hon förblir en av dem, för hon är trots allt en vänlig, generös, positiv och allmänt charmig människa, och med en utsida minst lika vacker som insidan. De rosa molnen är dock borta och de oresonliga känslorna som lyfter hennes positiva egenskaper till skyarna och döljer hennes negativa sidor. Det är dock en intressant skillnad mot de två gånger tidigare då jag varit förälskad. Då kom jag över respektiva person och kunde närmast skratta åt vad jag tidigare kännt. Den första hade jag aldrig intresserat mig för det minsta om min hjärna haft något att säga till om, den andra är fortfarande en god vän men långt ifrån någon jag skulle sig mig i ett förhållande med. Fri från den här kärleken så tittar jag dock tillbaka och förstår precis vad jag föll för. Om jag inte redan visste att kärleken till henne var en återvändsgränd så skulle jag lätt falla för henne igen.

Det har varit fyra intressanta år, märligt nog på ett närmast enbart positivt sätt. Det känns som om jag förväntas vara besviken eller som om mitt ego borde fått sig en törn, men något sådant har inte inträffat. Hade jag haft sämre självförtroende hade jag kanske tyckt synd om mig själv för att hon inte ville undersöka möjligheterna till ett förhållande. Hade jag haft alltför bra självförtroende hade jag kasnke tyckt synd om henne istället.
Nu tycker jag istället inte synd om någon. Endast en stilla nyfikenhet över vad som kunde ha varit återstår, och den vaga irritation och besvikelse som alltid följer när man inser att ens nyfikenhet inte kommer att stillas.

Tack. Jag frågade visserligen aldrig om lov innan jag föll för dig, men det gick trots allt ut över dig. Du hanterade det strålande.

Let the music smother me

2009-01-09T12:31:00.005+01:00

Ja, här sitter jag och snyltar på Universitetets datorer medan jag väntar på att fläppa iväg på arrangörsmöte. Min lilla undersökning för två inlägg sedan tyder på att mycket få personer fortfarande läser min blogg. Synd, för jag tänkte bättra mig och skriva något mer regelbundet, och skriva lite mer intressanta inlägg än "Igår hade jag föreläsning och idag åt jag en macka". Nåväl; intressantare om man är intresserad av mig. Jag tycker i alla fall att det är ett mycket spännande ämne, som jag gärna studerar genom olika små undersökningar och tester. Dels genom att själv reflektera över mitt Livet och Kärleken, och dels genom att göra små undersökningar och studera vad andra tycker och tänker om mig (den vana läsaren drar sig kanske till minne det här inlägget och uppföljningen i slutet av det här inlägget). Jag håller för tillfället på med en omvänd undersökning på Bilddagboken, där jag reflekterar över vad jag tycker om andra människor.

Henning kommenterade att de utlovade reflektionerna i det förra inlägget uteblev, eller åtminstone blev väldigt korta. Det stämmer, jag får ta och fortsätta lite här:

Efter min störda och något märkliga lågstadieperiod var det dags för mellanstadiet. Jag gick fortfarande runt ensam och föraktade mina klasskamrater när jag kunde, men jag hade nu dragit på mig ett gäng vänner som oftast följde efter mig och övertalade mig att göra annat än att stryka runt för mig själv. Jag försökte att använda min nyfunna armé av nördar till kreativa saker som bordsrollspel, men det gick aldrig något vidare. Jag fortsatte samtidigt att vara klassens ljushuvud, då och då blandat med rollen som klassens clown och emellanåt också klassens rebell. Att jonglera dessa roller var en intressant upplevelse. Det behöver antagligen inte sägas att jag i regel blev vald näst sist på gymnastiken (det fanns alltid någon eller några som var ännu sämre än mig), men först till alla andra grupparbeten. Uttrycket "Det är fusk, ni har ju Johan N i er grupp!" hördes mer än en gång när det var triviafrågesport i grupp, eller liknande tävlningselement i klassrummet. Mitt ego och självförtroende stod högt, åtminstone när intelligens var på tal. Jag var fullt medveten om att jag var något socialt missanpassad, men jag var också fullt nöjd med det. Jag var trots allt fortfarande en bitter, negativ misantrop, som ansåg sig långt intelligentare än sina primitiva klasskamrater. Vid det här laget läste jag tjocka romaner på engelska. Resten av klassen hade börjat ta sig igenom enklare ungdomsböcker på svenska.

Högstadiet. I samband med min första riktiga förälskelse börjar min dryga, bittra och negativa attityd försvinna. I och med att jag börjar lajva och träffar en massa nya människor går utvecklingen ännu fortare. Jag var inte särskilt dryg i högstadiet, även om jag fortfarande ansågs (och ansåg mig) vara bra smart. Under högstadiet tycktes jag var mest känd för att jag bar runt på väldigt, väldigt mycket saker i fickorna på mina militäröverskottsbyxor. De flesta människor blir lagom förvånade när man börjar tömma fickorna, och langar ut en GameBoy Classic, några spel, en pocketbok, ett mindre anteckningsblock, plånbok, en kortlek, en Magic-lek, ett halvt dussin pennor, en handfull sudd, fyra floppy disketter, två-tre CD-ROM, en vanlig audio CD, en bunt papper med skoluppgifter och liknande, mängder med godispapper, en schweizisk armékniv, en nyckelknippa, två tändare, ett paket tändstickor, en burk kopparsulfat eller liknande obskyr kemikalie, ett paket tomtebloss, två meter elkabel, ett paket plåster, en rulle gasbinda, fyra vanliga tärningar och en bunt obskyra rollspelstärningar, en bunt ihopvikta rollformulär, en miniräknare och en massa andra saker som jag glömt nu. Ahlberg: Posta en kommentar och bekräfta att jag hade allt det här i mina fickor samtidigt. Till vardags. Ingen kommer att tro mig annars.
När byxorna blev tyngre började jag också ta för vana att byta byxor när jag kom hem, en vana som hänger kvar än i dag. Jag använder i princip aldrig jeans hemma.

Det får nog vara nog om min barndom för den här gången, för just nu kommer jag inte på något mer vettigt eller semi-vettigt. Kanske blir nästa inlägg det stora ni alla gått och väntat på! Jag har i alla fall väntat på att skriva det.

Fotnot: Notera att jag under en tråkig del av helgens LAN gick igenom alla 147 inlägg i min blogg och ändrade kategori på dem! I avdelningen Kategorier, till höger, kan man nu snabbt komma åt alla coola inlägg. De flesta inlägg är skräp, och har inte fått någon kategori alls. Ganska många har fått mer än en kategori, och i något enstaka fall har inlägget placerats där det placerats pågrund av kommentarerna och inte pågrund av inlägget i sig.

But in time we all forgot and we all grew

2008-12-30T01:59:00.005+01:00

Jag tror att jag tidigare skrivit ett inlägg om de semi-djupa betydelserna av mina rubriker. I flera år har det varit tradition att jag tar en rad ur någon sång och använder som rubrik till mina inlägg. Det finns ett antal krav på raden och sången. För det första ska det vara en förhållandevis bra sång, och jag ska ha lyssnat på den nyligen eller ofta tidigare. Raden ska naturligtvis vara relevant i sig, det ska i teorin kunna vara något jag hittat på för att det passar. Den ska dock också kunna läsas som en del av en helhet, som bemödar kolla upp vilken sång raden kommer ifrån och läser hela texten ska få ut något av det. Det är inte nödvändigtvis så att sången skulle kunna handla om mig och/eller den situation inlägget handlar om, men känslan i sången ska vara lite rätt, och helst ska åtminstone versen eller stycket passa in bra. Åh, och så ska raden vara på engelska, för det har blivit tradition. Som jag tidigare nämnt i bloggen så tar det minst lika lång tid att välja rubrik som det tar att skriva själva inlägget. Ofta mer.

Men, i alla fall. Jag hade tänkt avsluta året med att reflektera över det förgångna, men det här inlägget blev inte klart förän 7:e januari. Jag har studerat min barndom tidigare, bland annat i det här inlägget. Där berättar jag kort om min bakvända uppväxt, där jag liksom många andra barn gömde mig på toaletten och väntade på att de andra barnen skulle gå hem. Inte för att jag var mobbad, utan precis tvärt om. Det fanns en massa andra barn som ville bli vän med mig, och jag var tvungen att göra mitt bästa för att undvika dem. Jag var nämligen allmänt dryg, som barn ofta blir när de läst Jules Verne och Charles Dickens vid fem års ålder. Trenden fortsatte genom grundskolan. Jag var ständigt en magnet för nördar, töntar, förlorare, trevliga och andra som tvunget skulle försöka sig på en dysfunktionell vänskap med mig. En del var envisa nog att fortsätta försöka, och med något enstaka undantag är jag vän med dem alla sedan dess.

Det var inte bara folk som ville bli vän med mig. Det var ett par försök att fråga chans på mig i mellanstadiet. Jag tog för givet att det var någon form av försök att skämta på min bekostnad, och skrattade således hånfullt åt dem och gick. Jag kan tänka mig att jag ärrat en del människor för livet. Det är lite spännande att veta att jag kan göra sånt också. Jag har minsann inte alltid varit det helgon jag är nu, men nu är jag i alla fall snäll. Kanske.

Allow me to exaggerate a memory or two

2008-12-30T00:52:00.005+01:00

Trevlig helg på er, kära läsare, om det är någon kvar. Om ni är lika kloka som jag så har ni naturligtvis sparat RSS-feeden från alla bloggar ni läser, så att ni bara behöver kolla på ett enda ställe för att direkt se om någon av era vänner uppdaterat sin blogg. Jag använder Google Reader, för det funkar. Att sitta och manuellt kolla vilka bloggar som uppdaterats känns inte särskilt tacksamt, med tanke på hur lite aktivitet på bloggfronten det är i min bekantskapskrets nu för tiden. Titta bara på länkarna här på min blogg. Jag skriver något inlägg i månaden, och Ahlberg och Anja uppdaterar också i bland. Ludde och Åkesson skriver något inlägg någon gång med många månaders mellanrum. Några andra har något enstaka inlägg då och då, och resten är döda sedan lång tid tillbaka. Har läsandet minskat lika mycket som skrivandet? Skriv en kommentar om du läser det här, så kan vi göra en liten undersökning.

Det har varit jul, minsann, och den har firats hemma hos familjen Nylin med den vanliga blandningen av hedniska och kristna traditioner. I år också med ett litet tåg som åker runt granen och julklapparna och spelar julsånger. Jag fick lite pengar till öl och kurslitteratur (i den ordningen), en tjock bok om de sista åren av WW2 och en ganska stor hög med kläder. Kläderna var ingen större överaskning, eftersom jag var med och valde ut dem, men jag vågar nästan påstå jag har så mycket kläder att en Nyllet-makeover är överflödig. En ny klädstil liksom smög sig på mig. Jag har en idé på en liten julklapp till alla mina vänner, men den kommer någon gång i början av nästa år. Sådan är traditionen i Spanien!

Snart är det nyår också, och som traditionen påbjuder blir det Gråsvärdens Årliga Nyårsmiddag, en gammal fin tradition sedan 2007, som i stil och rykte påminner om Nobelmiddagen. Fast med roligare gäster.

Förövrigt gick min C-uppsats inget vidare. Otaktisk av mig att arrangera lajv och flyga till spännande länder. Jag ska göra klart den under vårterminen, samtidigt som jag gör ett studieuppehåll och arbetar. Tror jag. Jag ska se hur jag löser livet.

In a world where the broken dance

2008-12-01T02:51:00.003+01:00

Jag har egentligen inte tid att blogga. Kandidatuppsatsen går visserligen allt fortare framåt, och är klar inom de närmaste dagarna. Problemet är bara att den ska vara klar på onsdag, och det... Det är lite knepigare. Lite mer spännande, helt enkelt. Nåja, det finns ju Monster, Red Bull, Shark, X-Ray, Dextrosol, Jolt, koffeintabletter, svart té och min egen sega vilja. Nåväl, i värsta fall skiter det sig, och då löser det sig på något annat sätt. Man ska inte gå runt och jaga upp sig över saker.

In the heart of fire
He's found the asylum
In a world where the broken dance
On shards of glass

Sedan förra blogginlägget har jag varit i och på Irland (mest på, jag var inte mycket i republiken Irland, utan mer på ön Irland) och i och på Storbrittanien (och då också Nordirland). Det är lite lustigt att svenskar säger Storbrittanien och då räknar in Nordirland, för landets formella namn är ju faktiskt United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (och då på svenska Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland). Det var nattens lilla tankeställare.

Jag skulle kunna skriva om vad jag gjort och sånt, men det orkar jag egentligen inte. Och bortsett från spännande resor har jag inte gjort så mycket. Det har varit lite tisdagshäng, mycket skrivande på kandidatuppsatsen och ännu mer skrivande på fiktionstexter till ett visst seriöst bylajv i Granlandskampanjen. Som inte offentligjorts riktigt än. Men som heter Södra Riket.

Kanske kommer det så småning om en spännande inlägg om spännande upplevelser och personlig utveckling. Jag har tänkt skriva ett sådant inlägg när jag har tid och kreativitet. Jag har egentligen saker att blogga om. Tills dess blir det Edguy och ännu mer té.

Save me
From a state of unemotion
Just a little affection
On this windy road

När jag blir oändligt snuskigt rik... ska jag starta ett lågprisflygbolag. NylletAir ska vara fullständigt gratis, men man får inte ta med sig något baggage alls. Inte ens handbaggage. Möjligen inte ens kläder. Och man får inte veta flygplanets destination förän det har landat.

There's a reason for the world

2008-11-09T03:49:00.002+01:00

Klockan är 03:53, jag har återvänt från en studentpub på Gula Villan och känner mig ganska nöjd med livet. Åh, och alkoholpåverkad, ska erkännas. Nu äter jag ostmackor, dricker kamomillté och känner mig nöjd med livet. Jag tyckte att det var på sin plats med ett litet blogginlägg medan jag lyssnar på Five for Fighting (The Riddle, för att vara exakt) och tömmer Johan-muggen på dess innehåll av té.

Imorgon blir det till att växla mina surt förvärade svenska kronor (fast egentligen inte surt förvärade) till pound sterling. Vidare skall det bokas flygbuss och införskaffas nässprej för att bekämpa min förkylning. Tidigt på måndag bär det nämligen av på en relativt spontan resa till Irland. Jag säger relativt spontan, för min första plan var att flyga till the Eire direkt från London i slutet av november, då jag ändå befinner mig där. Nu är det dock så att Anja flyger hem redan den tolfte, och det blir inte samma sak att besöka Irland totalt ensam. Således flyger jag dit den 10:e och hem igen den 12:e. En utmärkt semester från min C-uppsats, när jag egentligen borde jobba med den som hårdast. Nåväl, det brukar lösa sig. Faktiskt. Kanske.

Nej, jag borde nog gå och lägga mig. Imorgon är liksom sista chansen att sova ut på några dagar. Sova är nice. Har jag hört. Särskilt om man är förkyld och borde ägna sig åt att bli frisk. Och nyktra till.

If you stand in the dark with your ears to the wind

2008-10-23T00:25:00.004+02:00

Idag var jag på förhandsvisning av Låt den rätte komma in, tillsammans med Henning. Sonja och hennes pojkvän var också där, men vi såg inte så mycket av dem.

Det var en mycket bra film. Om du bara ska se en film med avslitna huvuden så ska du se Låt den rätte komma in. Fett värt, särskilt som jag gick gratis.

Biljetterna vann jag på Tjuvlyssnat.se, i deras lilla tävling där bästa vampyrrelaterade motivering vann två biljetter. De valde 250 vinnar bland de 290 tävlande, och de flesta av dessa skrev överhuvudtaget ingen motivering. Min motivering var följande stycker, späckat med dåliga ordvitsar:

Jag äger inga pengar till bio, men att missa Låt den rätte komma in skulle suga. Eftersom alla mina vampyrnördar till vänner kommer att se den kommer min position i vänskapskretsen ligga vampyrt till. Ja, när det kom fram att jag inte sett filmen skulle jag bli blek av skam och de skulle alla skratta åt mig med blottade framtänder.

Och när de sedan får reda på att jag skrivit en så fruktansvärd motivering här på Tjuvlyssnat skulle hånet fortskrida med ny glöd. Jag skulle alieneras av mina vänner och gå runt som ett vandrande lik för all framtid, och endast smyga ut på natten för att köpa Fanta Rasberry på någon nattöppen bensinmack.

Nothing is the same; Everything is a better change

2008-10-21T00:45:00.006+02:00

Innan det egentliga blogginlägget: Jag har två biljetter till en förhandsvisning av Låt den rätte komma in, nu på onsdag kl 18.00 på biograf Park, Sturegatan 18. Jag har dock ännu ingen att gå med. Först till kvarn, typ... Häng med mig på bio, gratis!

Min blogg uppdateras ganska precis en gång i månaden. Det är nästan lite lagom, tror jag. Det är ungefär så ofta jag känner för att uppdatera den. I mitt förra inlägg uttryckte jag ett behov av långpromenad. Detta genomfördes helgen efter att inlägget postades, i flera olika former. Jag och Åkesson gick hem till mig på fredag och lördag natt. På fredagnatten för att vi varit på lajvmusikfestivalen Carpe Cantum, vilket var rätt trevligt. Framförallt var det trevligt efter att nästan alla åkt hem, när vi var ett litet gäng som satt och sjöng irländska rebellsånger och kommunistiska visor till mandolin. På lördagen firade vi Emilia, som fyllde 18 år. Jag stod för nära ett värmeljus, och tog eld. Åkesson hade tänkt åka hem, men stannade istället kvar och festade, varpå han återigen hamnade på en madrass på mitt golv. Madrassen låg som tur var kvar, för ingen hade orkat släpa upp den igen mitt i natten.

På söndagkvällen satt jag och Ahlberg och drack öl på Hackstatoppen, tillsammans med Stordal som inte drack öl. Sedan strök vi runt i Åkersberga ett tag. Det var trevligt, och lite långpromenad-aktigt. På vägen hem hörde jag ett mystiskt ljud. Det liksom klickade till, lite som när man "klickar" med en bläckpenna. Det lät som om ljudet kom från en punkt snett framför mig, 15 meter bort ungefär. Ett klick varje gång jag tog ett steg. På vägen hem gjorde jag flera expriment, och kunde bland annat konstatera att det bara klickade när jag rörde vänster ben, och att det inte klickade när jag gick baklänges eller i sidled. Jag plockade upp allt ur fickorna, studerade det och konstaterade att det inte kunde vara något av de prylarna. Exprimenterandet fortsatte. Jag hade gått halvvägs hem från Centrum, och utfört otaliga expriment, när jag insåg att det var ett ihoprullat nyckelband i vänster jackficka som klickade. Jag blev nästan lite besviken över att ljudet trots allt kom från mig, och inte från någon mystisk ljudkälla i skogen framför mig.

Följande lördag gjorde jag och Anja en något bakvänd Långpromenad, då vi gick till centrum på lördag morgon. Kvällen innan hade nämligen dominerats av en tur till Monk's Café följt av ytterligare några senare öl på Tunnan, vilket resulterat i att Anja och Amanda inte kunde ta sig hem till Uppsala. Amanda försvann. Anja kraschade här. Samtidigt bevisades min tes att ingen orkar släpa upp madrasser mitt i natten.

Kvällen påminde mig återigen om att jag egentligen inte är så förtjust i Tunnan. Visst, det är rätt trevlig miljö, folk man känner och delar av personalen är väldigt trevlig, men Tunnan har också många brister. Till att börja med så är det nästan omöjligt att prata med folk, såvida de inte sitter precis intill en själv, eftersom ljudnivån är hög. Ölutbudet är skrattretande; Norrlands Guld eller Wisby Kloster. Det är inte värt att betala för 50 spänn för en öl som är "sådär". Trångt, dålig luft, dyrt. Nej, det är trevligare på t.ex. Wirströms.

Övriga aktivteter sedan förra blogginlägget innefattar Granland: Utpost Marianne. Det var kanske inte det bästa lajv jag varit på, men det var ändå lite trevlig epilog på Granland, eller kanske prolog inför Granland 2. Det var intressant att spela min roll Viceprefekt Jorn Ruggvinge, 4:e Milisen, 2:a Centurien i Ala Rikes Heliga Armé några månader senare. På Granland spelade vi helt gröna stadsvakter som plötsligt befann sig vid fronten. Nu var vi härdade och stridsvana. Kanske inte veteraner, kanske inte disillusionerade, men väl sorgsna och bittra. Nå, min roll var väl i och för sig sorgsen och bitter redan från början, men ändå.
Efter lajvet var det Efter Lajv-fest. Jag råkade dricka en del och minns inget av denna, men jag har mystiska rivsår på ryggen och sidan av bröstkorgen. Jag vaknade med skjortan ut-och-in och bak-och-fram, iklädd någon annans gambeson. Det var första gången jag festar så hårt att jag inte minns vad jag gjorde, och jag planerar inte att göra om det.

Sparv fyllde år, och firades på Tunnan. På tisdagar har vi numera tisdagshäng, för att ersätta onsdagshängen som vi hade efter Granlands-mötena. På tisdagshängen dricker vi öl. Ibland funderar vi lite på Projekt Södra Riket, som möjligen kommer att heta Gränsland. Ett seriöst bylajv i samma värld som Granland, med fest, misär och seriösa yrken. Jag skrev ett första utkast på min lajvidé-blogg, men idén har växt och utvecklats en del sedan dess. Jag skissar på fiktionen, som börjar bli klar. Arleskär pillar på en hemsida med communityfunktioner. Statusen på den är mer oklar.

Just nu funderar jag på om det är värt att åka till Nordirland och hälsa på Anja. Jag tror det är det, men oandra sidan har jag lyssnat på farligt mycket irländsk musik och kan ha påverkats av detta. Battering Ram, Gaelic Storm, The Prodigals...

Fast jag borde fundera på min uppsats, för jag ska lämna in inledningskapitlet imorgon och har inte riktigt blivit klar med det. Därav mitt flitiga bloggskrivande denna sena timme.

Do you remember what I said?

2008-09-15T00:03:00.004+02:00

Det är höst. Innan jag går ut för att vandra bort till Vi Favoriten med pantflaskorna i en plastpåse, så stannar jag till i hallen och tar på mig vindjackan. Alltså är det höst. Pantflaskorna är ockås ett tydligt tecken på höst. Jag har, som vanligt, avstått från att söka något sommarjobb, så till hösten är jag alltid pank. Vill jag köpa mig något, t.ex. den ständigt närvarande Dumlen, så måste jag panta flaskor och burkar av alla de slag. Dessa pantas på tidigare nämnda Favoriten. En affär som f.ö. stänger 21:00 på sommaren och 20:00 på vintern. Idag stängde de 20:00, ytterligare ett solklart tecken på höst.

Men att det är höst har folk sannolikt märkt. Det behöver jag inte blogga om. Egentligen är det här ett inlägg om sommar, höst, bloggar och Vivo Favoriten (som det hette förr) mer allmänt. När jag var yngre innebar såväl sommaren som hösten att jag skulle se mycket av mina vänner här i Åkersberga. På sommaren träffades vi, oftast på kvällarna, och roade oss. På hösten hade vi kanske inte tid att roa oss, men vi träffades i alla fall i plugget. Förra hösten gick jag istället till de blåa husen vid Stockholms Universitet, där tolvtusen främlingar mötte mig, men inte ett enda bekant ansikte. Eller, jo, en gång mötte jag Arleskär. Ahlberg, Dennis, Kevin, Stordal och... ja, det var väl egentligen de fyra jag tänker på, lyste alla med sin frånvaro. Precis som väntat. Dennis och Kevin träffade jag några dagar under sommaren, vi spelade spel på ett litet nostalgi-LAN. Stordal träffade jag litegrann på Medeltidsveckan, och något enstaka ytterligare tillfälle under sommaren. Tékvällen hemma hos mig, t.ex. Ahlberg har väl egentligen inte sett under sommaren. Jag har funderat på att ringa dessa vänner, men tama ursäkter som att jag inte har pengar på mobilen, att jag inte har tid eller att jag inte vet vad vi skulle hitta på kommer i vägen. Den lilla, lilla kontakt jag har med dem är via Internet.

Frågan är om jag har mer eller mindre kontakt med dem tack vare internet? Hade jag ringt om det inte varit för Internet? Hade jag åkt förbi och ringt på? Antagligen inte. Hade jag inte läst Ahlbergs blogg eller sagt något till Dennis på MSN någon gång i bland så hade jag antagligen tappat kontakten med dem nu. Jag borde allvarligt se till att hitta på något med dem snart. Ahlberg och Dennis är ju arbetslösa och gör ingenting hela dagarna ändå. Och Stordal... Han har jag hängt med hela hans liv, det är försent att tappa kontakten nu. Jag borde allvarligt se till att dra med honom på en långpromenad snart. Långpromenad var en gång namnet på den här bloggen, och här återkommer Vivo Favoriten. I min ljuva ungdom brukade nämligen jag och Stordal gå till Favoriten på sommarkvällarna för att köpa en Cola eller en påse vingummi innan vi gick tillbaka och inte gjorde något vettigt. Allt eftersom vi blev äldre gick vi ut senare, och Favoriten stängde likväl 21:00. På andra sidan gatan finns en videouthyrning som har öppet till 23:00. Dit gick vi istället, för Cola eller godis. Vi blev ännu äldre och gick ut ännu senare, och med tiden skulle vi även missa chansen att hinna förbi videouthyrningen innan stängning. Jag föreslog att vi skulle börja gå till Statoil, som har öppet dygnet runt men ligger ett antal kilometer bort. Det började vi göra. När vi väl kommit dit var klockan för mycket för att vi skulle kunna hänga hemma hos någon, för vid det laget sov våra föräldrar. Alltså fortsatte vi gå. Långpromenaderna var födda.

Långpromenaderna är en närmast helig ritual. En del detaljer skiljer sig aldrig, och en del samtalsämnen och internskämt är obligatoriska. Kommer vi inte på ett samtalsämne så är vi tysta en stund, varpå en av oss ställer frågan "So. How about them duck cocks, huh? I heard they are yellow". Vi har ibland tagit med folk på våra promenader. Ahlberg, Eva, Sofia, Marie och Åkesson har varit med på längre eller kortare promenader, men det blir inte riktigt samma sak. Då förflyttar vi oss till fots, men det blir inte någon Långpromenad™ av det hela. Det kan vara nog så trevligt, men det är inte alls samma ritual som med Stordal. Och nu var det jävligt länge sedan sist. Fan, Stordal, jag vill ut på Långpromenad™!

Feeling; I've been lost for years

2008-08-17T18:01:00.005+02:00

Nu drar årets sommar mot sitt slut. Om inte lillasyster hade sprungit iväg med min externa hårddisk så hade jag gått in i mitt musikarkiv och spelat Standing on the Edge of Summer, med Thursday. Nu blir det istället till att spela Four Star Mary, eftersom det råkar ligga på den interna hårddisken.

Det har varit en aktiv sommar, särskilt mot slutet. Första delen av sommaren präglades av förberedelser inför Granland, själva lajvet Granland och slutligen efterfester för att fira Granland. Det var ett bra lajv. Möjligen behövs fler efterfester. Och ett Fort Marianne - Lajvet. För det är inte fel att spendera en helg på att bygga på vårt fina fort. IN-lajv.

Resten av sommaren handlade mer om att förbereda Ingenmansland, bygga på Ödesväv, lajva på Ingenmansland och så Medeltidsveckan, underbart som vanligt. Från både Ödesväv och Ingenmansland finns en del bilder och sånt. Bildlänkar-delen av Ingenmanslandsforumet rekomenderas. I synnerhet Hickos bilder är coola, där är en del av bilderna tagna IN-lajv. Mustiga bilder på flyganfall och explosioner.

På Bilddagboken finns ungefär hälften av mina bilder från Medeltidsveckan, med lite beskrivningar av vad vi sysslade med där. Det var, som vanligt nice. Jag gillar Medeltidsveckan. Det är något med att alla vänner bor i samma stad i en vecka som är coolt. Visst, man hade sett folk mer om alla bodde på exakt samma plats, men just eftersom man bor lite utspritt så gör slumpen att man umgås i konstellationer man normalt inte rör sig i. På Medeltidsveckan finner man sig ofta ensam med folk, i synnerhet om man är som jag och anser att folk inte ska gå hem själva. Jag följde många människor hem av denna anledning. Resultatet blev naturligtvis att jag gick extremt mycket ensam, för när man väl lämnat av någon i deras läger/lägenhet/vandrarhem/stuga så ska man ju vandra tillbaka igen.

Tyvärr var jag tvungen att lämna Visby tidigare för att åka hem och skriva en omtenta. Så blev det inte. Jag fick en form av halsfluss där bakterierna bildar bölder på insidan av halsen och får den att svullna upp. Party. I en vecka var jag sängliggande, och större delen av tiden kunde jag inte svälja fast föda pågrund av svullnaden. Från onsdag till fredag kunde jag inte heller svälja någon vätska; allt bara fortsatte upp i bihålorna. När jag började tillfriskna på fredagen, med hjälp av pencillin, hostade jag ut både den svartvinbärssaft jag försökt dricka på torsdag morgon och en del müsli som jag försökt äta till frukost samma dag. Jag blev först lite förvånad när slemmet av röd-svart. Nu är jag i alla fall både frisk och smittfri sedan ett tag tillbaka. Eller, frisk är jag väl inte. Nu är jag förkyld istället, men det är inte precis särskilt farligt. På det stora hela var det en ganska kul vecka, trots allt. Lite trist att inte kunna svälja, men samtidigt var det en spännande upplevelse att ha extremt svullnad i halsen. På något vänster kändes det också lite skönt att leva på yoghurt och filmjölk; det enda som var tungt nog att hamna i matstrupen istället för bihålorna, och mjukt nog att passera svullnaden.

När jag skriver detta borde jag egentligen skriva på min andra omtenta. När jag väl fixat den så är allt rätt lugnt på studiefronten för en tid framöver. Större delen av hösten kommer att gå åt till min Kandidatuppsats Murarmästarnas inre angelägenheter. Nästa vecka blir det Kalla Fötter. I oktober blir det Granland: Utpost Marianne. I slutet av november åker jag till London med familjen, och fortsätter sedan ensam till Nordirland för att hälsa på Anja i Cushendall. Livet känns lagom uppbokat. Jag känner viss brist på pengar, dock. Jag önskar lite att jag hade råd med Dumle. Kärleken är, som vanligt, ett kapitel för sig. Ett kapitel jag inte kommer att skriva nu.

Jag tycker faktiskt att det varit lite dåligt med samtal om Livet, Dumlen och Kärleken på sistone.

Loved in front behind my back hated

2008-08-01T18:04:00.004+02:00

I förra inlägget skrev jag att det hände coola saker på Ingenmansland. Det gjorde det också.

Det är lördag eftermiddag, och valet till Kommittén stundar. Min roll, Daniel Järnvik (Ställf. Vaktchef) har redan suttit två mandatperioder och är egentligen lite trött på att kommittén kommer ivägen för hans ordinarie arbete, men han har ändå ställt upp som valbar kandidat ifall någon vill välja om honom. Solen står högt, värmen är extrem och större delen av Östbacken sitter ute i skuggan, i den tältby som står utanför själva bosättningen. Det är här i tältbyn alla Östbackens danskar bor, så det är lite av Östbackens danska kvarter. Det är också här valurnorna står och det är här pappersvändarna står och ser till så att valet går rätt till. Daniel står i kön och väntar på sin tur att rösta, medan kommittékandidater håller tal och skyltar med propagandaaffischer runt kön.

Plötsligt hörs ett avlägset motorljud, och ett flygplan syns på avstånd. "Skumt", tänker Daniel, samtidigt som planet svänger runt och paserar på låg höjd över Östbacken. En bomb smäller av vid västra värnet, ytterligare en någonstans i närheten av tältlägret och en på den minerade gräsmattan. Grus och sand regnar ner över kön, mossa rasar från huset och alla drabbas av kollektiv panik.

Folk runt omkring slänger sig in i buskarna. Daniel drar tjänstepistolen och springer mot västra värnet. En flyganfall har ju alltid en poäng, och det troligaste lär väl vara att de mjukar upp oss inför ett markanfall, eller? Medan han springer tänker han på sin vän Andrei, han är ju fobiskt rädd för flygplan. Hur fan gick det för honom? Framme vid värnet ligger flera personer skadade och Daniel stannar en stund för att reflektera över situationen. Det finns sjukvårdare på plats. Kanske har någon missat flygplanet? Bäst att meddela radiocentralen, där ju inomhus och har kanske missat allt! Daniel anropar RC, men får inget svar. Mystiskt. Bo Knutsson gör radioanrop till samtliga vaktchefer; de ska ta med sig jourhavande vakter och inställa sig vid vaktkontoret. Alla andra ska ut ur byggnaden och samlas i tältbyn.

Daniel skriker sig hes med sin ganska ljudliga stämma, och kommer som första person fram till vaktkontoret. Där sitter Mikaela i radiocentralen, iklädd hjälm. Fan, det är ju rasrisk om huset blir träffat. Daniel tittar ner i lådan med hjälmar och trycker på sig en av dem, trots att han brukar hävda för sina vänner att de egentligen är ineffektiva och rätt oanvändbara. En trygghet ändå, bättre än inget. En snabb tanke; var fan är Karl? Det är väl han som har radiotjänst? Har den jäveln stuckit? Övriga vaktchefer anländer och Daniel får order om att stanna kvar medan övriga söker igenom huset och evakuerar. Radiocentralen och vapenförrådet måste skyddas till varje pris. Jägarna kommer förbi, och Daniel låter dem hämta ut vapen. Jägarna litar han på. En av danskarna kommer förbi och ger jourvakterna utanför några tips på var de ska stå. Hon verkar militärt tränad och vänlig, så Daniel ger henne tillåtelse att hämta ut sina egna vapen. Övriga vapenkåta bosättare får kallt nej, men erbjuds en hjälm om de vill. Flera stycken accepterar.

Mikaela hänger på sig radioutrustning och gör sig redo att gå flygande. Radiocentralen blir mobil, och Daniel får en klump i magen när han inser att han blir den enda i vaktkontoret, kanske den enda som är kvar i hela bosättningen. Just när Mickan går mot dörren kommer Hicko in och förklarar att det ser lugnt ut, varpå han frågar varför Daniel håller i pistolen. Det finns ju en fullt fungerande M14 någon meter ifrån honom, något Daniel inte ens reflekterat över. Han stoppar krampaktigt pistolen i hölstret och tar emot geväret, gör mantelrörelse och sätter sig på en stol med utsikt över vägen in. Hicko greppar en kulspruta och försvinner igen.

Efter vad som känns som en evighet av osäkert väntan på en fiende som inte kommer så dyker Daniels ex-flickvän Rakel upp i dörren och allt adrenalin rinner av. Plötsligt tycks allt väntande onödigt, och Daniel sänker geväret medan Rakel springer fram och kramar honom. Daniel är inte medveten om det då, men i efterdyningarna av kaoset har Rakel bråkat med flera personer, däribland sin nya pojkvän; Daniels vän Andrei. Daniel hör till en av de få vänner hon har som hon inte är blivit arg på, och de kramas en stund innan hon springer vidare. Strax efter dyker Daniels kusin Sixten upp och bjuderp ett järn och lånar en hjälm. Några minuter efter det dyker Andrei upp, och Daniel lånar honom tjänstepistolen och får honom att lova att skydda Rakel och de andra. Om något skulle hända.

Daniel blir kvar i vaktcentralen ytterligare en stund, han tänker inte flytta på sig förän han får order. Dessutom var Hugo skadad i bombanfallet, så någon måste titta till förrådet. Såvitt Daniel visste var han den enda person förutom Hugo som visste hur förrådets pappersarbete fungerade. Bäst att stanna kvar där ett tag och se till så att vapen paserar ut och in ur förrådet ordentligt...

It's like running on ice

2008-07-28T18:39:00.003+02:00

Ingenmansland var äg. På många sätt det bästa lajv jag varit på, definitivt värt att missa Ödesväv för. Likväl svider det lite över att jag missade ett Tiradlajv, men jag ångrar i alla fall inte mitt val. Det var helt enkelt underbart att spela Daniel Mikael Elias Järnvik, ställföreträdande vaktchef i samhället Östbacken. Det finns många fina scener att återberätta, men det absolut bästa med lajvet var ändå helhetsintrycket. Alla på lajvet arbetade med sina respektive yrken minst 6 timmar om dagen. Jordbrukarna var ute och påtade i jorden, kolarna arbetade vid sina milor, pappersvändarna arbetade med Östbackens omfattande men fullt fungerande byråkrati och vi vaktchefer slet vårt hår och försökte få vaktscheman att fungera och vakter att stanna på sina poster. Det var helt enkelt jättehärligt.

Please comfort me; Before I go insane

2008-07-15T21:55:00.002+02:00

Bloggandet har varit segt, för sommaren har varit fullproppad med aktivitet. Inför Granland fanns ingen tid, och efter Granland var man för utsliten för att skriva något vettigt. På Ala Rikes Heliga Blogg finns mer om mina förehavanden under detta underbara lajv.

Nu packar jag inför Ingenmansland och inför byggande på Ödesväv. Jag är sannolikt den enda person som åker ut och hjälper till på Ödesvävområdet utan att faktiskt åka på lajvet.

Det har varit fest fredag, lördag och måndag. Jag är ganska trött.

A broken hearted jesters song and those that go away

2008-05-19T00:21:00.004+02:00

Efter en fascinerande kraftansträngning blev jag klar med min B-uppsats. Fan, vad bra jag är. Detta trots att jag åkte på Hednaklang mitt i arbetet. Hednaklang var förövrigt överaskande roligt. Tidigare har jag ju alltid spelat Elerisk patriot och noga lärt mig texten till Visan om Stendal och Den Andra Visan om Stendal, så jag hade inte särskilt höga förväntningar när jag åkte som Stendalsbo, men... Shit, vad jag hade fel. Stendal sopar banan med Navle. Det så sjukt mycket bättre så man blev alldeles överväldigad. Spännande/Roliga/Stämningsfulla varje kväll (och inte sällan på dagarna också) och vackra/glada sånger som hela Lansen sjunger med i. Inte som på Lyktan & Vågen, där eventuella vackra visor dränks i skrålet från de andra borden, där tre andra grupper skrålar tre andra sånger så högt de kan.

Åh, och stämningen! Och folk kunde varandras IN-namn, och spelade mot varandra! Det var verkligen en by. Det var ju inte MK, men man fick nästan lite Tirad-vibbar. Jag har haft bättre lajvupplevelser, men inte jättemånga. Sällan har jag haft ett så stämningsfullt Elerialajv.

Made one wish
For a permanent kiss
That would echo through these bones like arsenic

Sen var jag och såg Flogging Molly, också. Tillsammans med Nico, Dennis, Ahlberg, Arleskär, Anja och Amanda. Det var också nice, mer om det i min bilddagbok.

Slutligen var det Ala Rikes Heliga Workshop i helgen som var. Vi sydde gambesoner och arbetade lite på annan utrustning. Lite rollsnack blev det också, och lite sång. Fan, vad glad jag blir att folk faktiskt uppskattar Hjärtan av Glöd (Hyllningsvisa till Kajans Frivilligkompani). Vi behöver mer sång till lajvet. Det är nice att vandra sjungande ut i strid. Jag vill ha lite musikal-feeling på gruppen! På det stora hela ett givande och trevligt möte, där vi också la lite tid på att dricka öl, hylla Bacchus och så vidare. Vi kom också på en del fina nya traditioner, som Bacchi-skål.

I feel alone and tired

2008-04-25T21:32:00.004+02:00

Misslyckades med den ena av mina två tentor om tidiga kvinnorörelser, så sitter jag och försöker skriva ihop en extrauppgift för att få upp betyget från Fx till E. Nåväl, det kunde förstås ha varit värre.

Egentligen är det jättedumt att åka iväg på lajv när jag borde arbeta på min B-uppsats och den här extrauppgiften, men det löser sig. Det löser sig alltid. Däremot lär jag inte ha tid att färga håret rödbrunt, vilket annars hade varit kul till lajvet. Eller, tid har jag väl egentligen, men jag känner mig inte särskilt ambitiös. Det blir med andra ord inte av, såvida inte någon skulle svepa in på måndag eftermiddag och peppa mig. Typ. Det var heller inte jättesmart att gå och dricka öl med Arleskär och Ludde (och senare Johan), men det var nice

Istället blir det mer Hitler och artiklar om feminism.

The cities grow; The rivers flow

2008-04-22T22:29:00.005+02:00

Jahaja. Här sitter jag och utför seriös forskning rörande användandet av Hitler, post-mortem, i The Times. Jag har nu ägnat några timmar åt att undersöka hur många artiklar som har sökordet i "Hitler" i rubriken respektive texten, varje år från 1935 till 1985. Det hela är mycket seriöst. Intressant nog så minskade intresset för Hitler redan under hans levnadstid. Antalet artiklar är som flest 1935, och sjunker sedan stadigt fram till 1950. Där planar det ut, och efter det har det varit 150-300 artiklar varje år. Det är lite deprimerande att Hitlers nyhetsvärde minskar mitt under ett brinnande världskrig. Man tycker att det borde skett en ökning 1945, typ, men icke. Folk hade uppenbarligen tröttnat på Hitler långt innan han dog. Denna seriösa forskning är sammanställd i ett kladd-textdokument med det seriösa namnet Hitler LOL!.

I fredags var det deltagarträff inför Ingenmansland, mycket trevligt. Varför hänger vi inte oftare på Wirströms? Liksom, Fallen Angel och Hobgoblin på tapp! Åkesson och Signe vågade sig hit från Uppsala och övernattade här. Sen var det en mycket trevlig studentpub med karaoketema. Ahlberg och Stordal följde med, liksom Åkesson, medan Signe fortsatte hemåt. Ahlberg gnällde som vanligt över att jag inte nämnt temat förän precis utanför Gula Villan, men i vanlig ordning påminde jag honom om att det inte är något som är hemligt, utan lätt går att se på Gråsvärdens forum. Vi mötte Hanna med syster i dörren, men de skulle precis gå till Allhuset. Efter några timmar och några öl dök Linda upp med Ahlet i släptåg. Linda hävdade bestämt att hon inte tänkte sjunga något. Hon var ju scout, och hade sin värdighet. Någon timme senare hade hon tydligen tappat bort sin värdighet, för då sjöng hon minsann Torn. Mycket vackert. Samtidigt blev Ahlberg halvt uppraggad, tror jag. Men sen mådde han dåligt och åkte hem. Stordal, Åkesson, Jag, Arleskär och, om jag inte minns fel, Ahlberg framförde Vill ha dig. Stordal lyfte upp mig under sista refrängen, och på det stora hela var det alldeles lagom gay. Detta var, naturligtvis, efter ett antal öl. Det är tråkigt men sant att jag sällan sjunger inför främmande människor när jag är nykter. Lajv räknas inte, för lajvare är inte främlingar.

Nej, nu ska jag nog spela Mount & Blade istället.

Don't walk if your feet don't know the way

2008-04-03T23:05:00.002+02:00

Blä. Jag hade glömt hur jobbigt det är att kliva upp vid sju varje dag i veckan. Jag är van vid att vara ledig typ varenda dag, och sova en bra bit in på eftermiddagen. Men nu ska jag i alla fall bara orka mig igenom fredagen så har jag tre dagar ledigt sen. Då ska passa på att kolla in materialet till min B-uppsats.

Vi fick välja ämnen i tisdags, bland de tjugo-trettio ämnen som fanns att välja på. Ordningen lottades, och jag hamnade ganska bra till. Jag velade lite mellan att skriva en uppsats om hur Hitler framhävs i The Times efter WW2 eller en uppsats om hur onanin går från synd till sinnessjukdom. Onani hade varit ett roligare uppsatsämne, egentligen, men fördelen med det tidigare ämnet är att alla med lånekort på Kungliga Bibiloteket kan läsa The Times på nätet. Således behöver jag inte spendera dagarna på något arkiv eller bibilotek om jag skriver om Hitler. Altså skriver jag om Hitler. Ett arbete som kan utföras hemma, i mysbyxor, medan man lyssnar på valfri bra musik... Det är alltid det arbete som är bäst.

Jag har fortfarande inte sett eller hört från Stordal sedan jag såg honom senast; 05:10 på lördagmorgonen, när han bestämmer sig för att åka hem från Norrtälje full som en gräslök. En dag till, sen slutar jag roas av detta faktum och börjar oroa mig. Men till dess: Hehe, Stordal är kanske försvunnen någonstans i centrala Roslagen. Rädd, hungrig och kissnödig. Kanske har han rent av utnyttjats av uteliggare!

Öh, ja, imorgon tar jag och försöker på tag på honom.

Fly away down the lonely roads of yesterday

2008-03-30T18:17:00.010+02:00

Det var ett tag sedan sist. Jag har varit upptagen med att plugga till en skrivtenta (som jag f.ö. misslyckades med), skriva en hemtenta och sedan plugga till en omtenta (som jag missade, eftersom jag försov mig). Jag har spenderat väldigt, väldigt mycket tid med att antingen skriva eller plugga. Sånt är inte kul.

Ett urval av de aktiviteter jag sysslat med sedan senaste gången jag bloggade:

Arrangörsmöte inför Vampyrernas Möte VI
Vilket inleddes med att vi såg 12:an på Uppsala Waldorfskola spela teater, och dessutom innefattade Conan
the Barbarian och Conan the Destroyer på TV.

Fyllt 20 år, med allt vad det innebär av nycklar till Alkolandets magi
Detta firades av goda vänner samtidigt som vi var i lajvlokalen och fixade inför VM6

Arrangerat Vampyrernas Möte VI
Vilket gick finfint, se bilder i Bilddagboken

Efter Lajvet-utvärderingsmöte med arrangörsgruppen för Vampyrernas Möte VI
På Söder, i Signes systers stuga där. Jag slog huvudet i taket cirka många gånger.
Vi passade också på att se Bert: Den Siste Oskulden, och inspirerades att arrangera ett kliché-pubertetslajv i Bert-stil.

Sett Kretins första live-spelning
Vilket var allmänt nice. Hela Kretin och de tre tappra fans som tagit sig dit övernattade hemma hos Li, bland kelsjuka kattungar. Dessa döpte vi snabbt till Drulen och Kukis, även om de egentligen hette Mjölk och Maj, om jag inte minns helt fel.

Varit på tékväll hemma hos Signe och Åkesson
Jag och Stordal blev, lite oväntat, kvar över natten. Trött och skabbig åkte jag till Universitetet direkt från Uppsala. Det gick förvånandsvärt bra, men jag var inte helt pigg.

Varit på deltagarträff inför Ingenmansland
Det var trevligt, men gav kanske inte så mycket. Jag fick i alla fall möjlighet att sälja mina NeoTech 2 böcker, även om jag pinsamt nog glömde Hardware. Nåväl, den får överräckas vid första möjliga tillfälle. Pengarna försvann snabbt på studielitteratur, SL-remsor och öl. Hobgoblin på tapp är nice.

Varit på flera av onsdagsmötena inför Granland samt Granlands release-fest
Det kommer att bli nice. Jag är nog nästan mer pepp på Granland än på Ingenmansland just nu, faktiskt. Stryk det: Jag är lätt mer pepp på Granland. Ala Rikes Heliga Armé kommer att bli nice. Releasefesten var också väldigt trevlig, och uppträdde gjorde Signe, Åkesson och Arleskär. Det är liksom Kretin minus Anja. Signe, Åkesson och Nico övernattade hos mig.

Party hos Arleskär
Temat var "I Wish I Was Jesus". En enda bild hann jag ta innan batterierna i kameran dog. Jag får ta och köpa nya, men jag har märkt att mina pengar tenderar att försvinna på kurslitteratur och öl. Jag får ta och sälja lite gammal kurslitteratur. Det var trevligt folk och många bibelcitat. Ibland bytte någon bakgrundsbild på Arleskärs dator. Inte sällan var det Åkesson, och inte sällan var motivet bajsporr. Inte sällan skedde detta för att jag uppmanade Åkesson till det. Mwohaha.

Party hos Nico
Det blev Guitar Hero och allmänt firande att jag lämnat in tentan och är tenta-fri för en tid. Jag, Nico och Stordal satt uppe till cirka 05:10 och diskuterade Livet och Kärleken. Nico hade druckit två öl, jag hade druckit tre och Stordal hade druckit brandy hela kvällen. Efter vårat samtal gick jag och Nico till sängs (inte på samma säng, nej), och Stordal åkte hem. Från Norrtälje. Jag undrar om han överlevde?

Livet - Nice, även om jag har rätt mycket föreläsningar nästa vecka. Till helgen funderar jag på om jag inte ska åka och köpa mig lite nya kläder.

Dumlen - Jag får nog ta och köpa Dumle imorgon, för det var ett tag sedan sist

Kärleken - Det får nog bli ett annat inlägg, en annan gång.

But I get carried away with every day

2008-01-31T00:24:00.004+01:00

Igår satt det en tjej i 20-års åldern bredvid mig på Roslagsbanan. Jag satt och planerade alla lajv jag gett mig in på att arrangera, och lyssnade inte på hennes mobilsamtal, men hon tycktes trösta en kompis. "Vänner kommer och vänner går, så är det ju" säger hon plötsligt i mobilen. "What?" tänker jag. Vad fan har hon för vänner egentligen? Sånt tycker jag inte vänner ska syssla med. Jag gör det inte, och ni gör det inte. Jag gillar er, helt enkelt.

För er som läste förra inlägget och vill anmäla er till Ingenmansland råder jag er att göra det fort som attan. Det är 20 platser kvar och det försvinner några varje dag. Välj ett lämpligt yrke från den här eller den här listan, och anmäl er sedan enligt instruktionerna här. Det tar bara några minuter och sen har ni en plats på vad som tyvärr ser ut att bli sommarens lajv. Tyvärr, för jag tycker egentligen att Ödesväv borde bli det.

I helgen hade vi arrangörsmöte i Vampyrernas Möte-arrangörsgruppen. Antagligen hade I Vinterkvarter varit roligare, men man kan inte få allt. Istället diskuterade vi lajv.

Mest diskuterade vi Vampyrernas Möte VI: From Russia With Love, eftersom det var det vi var där för att arrangera. Alla var pepp och mycket blev gjort. Trots att resten av arrangörsgruppen ville skjuta upp lajvet för så sent som en vecka sedan. Jag övertalade dem att bli pepp och sedan skrev jag en stor andel av lajvets alla intriger på två timmar för att visa att vi visst skulle hinna till det nuvarande datumet. Då skärpte sig alla och blev pepp igen. Jag överaskade mig själv litegrann. Det kommer representanter för alla klaner, och det äger ju.

Vi diskuterade också Hypotetiskt Skräcklajv litegrann när Anja försvunnit (Pontus var inte där särskilt mycket öht). Det kommer att bli "nice", som det heter. Det heter dock inte Hypotetiskt Skräcklajv, ty detta är ett arbetsnamn.

Vidare diskuterade vi Fria Bygdens Vårgästabud. Detta är också ett arbetsnamn. Jag tycker det borde heta Ödesband - Ett Kärlekens Gästabud istället. Lajvet diskuterades rejält, och jag tror verkligen att det kan bli ett riktigt nice lajv. Lite Julgästabud, lite Musikanternas Kamp och nästan lite I Vinterkvarter fast Tirad. Lajvet är tänkt att utspela sig dagarna innan Skvattir och Eddwills bröllop. Krav på att alla ska hålla ett kort eller långt tal till brudparets ära och alla ska ha med sig en maträtt med symbolisk innebörd (ägg för fruktsamhet, älgstek för jaktlycka, korv för... ja, eller vad man nu kan komma på). Dessutom är det tänkt att festen ska vara ovanligt odygdig med Tiradiska mått. Mer pardans och sånt som ringdanser där det alltid måste vara ett par som dansar i mitten och sådana saker. Slutligen tänkte vi oss ett djupare spel än på andra lajv. Det är trots allt ofta på en sådan här fest som folk finner en framtida partner, så mer "intimt" rollspelande i stil med någon sorts Sanning eller Konsekvens i fantasytappning. Kanske snurrar man en flaska och den som blir vald måste säga en komplimang till den vackraste personen i rummet? Det kommer bli astufft, helt enkelt. Antagligen April-Maj någon gång.

Vi pratade också om Ingenmansland, för det kommer ju bli ascoolt trots att vi inte arrangerar det. Eller kanske just därför. Och så pratade vi förstås om våra vänners kärleksliv. För sådana är vi.

Nyllet ser allt. Det går minsann inte att gömma känslor när Nyllet ser dig. Nejdå.

With so much to say; but no words to convey

2008-01-22T17:14:00.001+01:00

Hello there, how you doing?
I've got all these thoughts just floating though my brain
They bump and they collide and cause a flurry of confusion
And it's getting on my nerves

Det var ett tag sedan jag skrev sist. Snart två månader sedan faktiskt. Sedan dess har det varit jul, och jag fick en digitalkamera, en schweizisk armékniv (min gamla försvann på MK -05 efter att någon lånade den för korkskruvens skull), högar av strumpor samt 250:- presentkort på H&M.

Sen var det rätt så lugnt, men så var det plötsligt nyårsafton. Den firades med Gråsvärd, och Anja, Ahlberg, Erik, Signe, Stordal och Åkesson. I bokstavsordning, så att ingen känner sig utanför.
Jag tog en del bilder med den nya kameran. En trevlig tillställning, minst sagt.

Vidare har jag arrangerat En Jakt på Byxor och Liknande, ett mycket lyckat lajv, löst baserat på ett populärt äventyrsspel. Det blev faktiskt jävligt bra, och jag är riktigt stolt över resultatet. Dessutom blev jag fett pepp på att arrangera fler lajv. Vid tillfälle måste förstås Fienden Siktad bli av, men just nu är nog mest inne på vad vi för tillfället kallas "Hypotetiskt Skräcklajv". Vår lilla thinktank, bestående av mig, Emilia, Åkesson och Syrsan spånar för fullt. Det är nästan så man blir rädd bara av att läsa på forumet...

Jag, Åkesson och Signe bestämde oss också mitt i allt arrangerande för att vi dissar Ödesväv 2008. Ödesväv 2007 var nice, ett trevligt lajv på mer än ett sätt, men det hade också många brister och det väger inte upp till Ingenmansland. Eftersom jag är inte är någon svikare har jag dock planerat att dyka upp på Stormbryggans möten, byggmöten och arbetsveckor. Man vill ju bidra till att Ödesväv 2008 blir riktigt bra, så att Ödesväv 2009 kan bli ännu bättre.
Dessutom ligger Kloten och Stråssa Företagsby bara tre mil ifrån varandra, så jag skulle inte banga att åka ut på Ödesvävs område några dagar innan lajvet, hjälpa till att bygga upp Havsnymfen och sedan åka vidare till Stråssa och Ingenmansland.

Något lätt val var det inte, men när jag började tänka på saken så insåg jag att Ödesväv och Ingenmansland egentligen är ganska lätta att jämföra, i det att de båda i teorin ska gestalta ett mindre samhälle. Tyvärr ser det ut som om Ingenmansland kommer att göra det bättre:

Krav på roll:

Ödesäv
Står deltagarna fritt att spela ungefär vad som helst, inom rimliga gränser. Vem som helst tycks få spela adelsman, uppenbarligen...

Ingenmansland
Krav på att rollen ska tillföra någonting till lajvet. Alla roller arbetar ungefär sex timmar om dygnet. Alla roller ska vara antingen Medborgare i Östbacken, eller tillhöra subkulturen Grävarna. Ingen spelar resande från något fjärran land... Homogena grupper är skiten!

Vakten:

Ödesväv
Det var en mycket seriös och kompetent vakt 2007, som hade patruller dygnet runt. Det ryktas att de kommer i år också, men i år tänker de inte ta hand om alla som super ner sig. Fullt förståligt, men det känns inte lika tufft att arbeta på Havsnymfen om vi själva måste kasta ut alla fulla, våldsamma soldatlajvare och onyktra, offande minderåriga.

Ingenmansland
Medborgarna själva är förpliktade att gå vakt. Dygnet runt kommer det vara minst en vaktchef och några beväpnade medborgare som går vakt. Personligen tycker jag att det är ett klart tuffare system, även om det naturligtvis inte skulle fungera särskilt bra på ett fantasylajv som Ödesväv.

Hemsidan:

Ödesväv
En hel del spridd information i PDF om armén, flottan och olika sällskap ute i världen, men minimalt med information om visionen, Köpevad och deltagarna. Känns otillräcklig och lite ofokuserad.

Ingenmansland
Tydligt upplagd information som känns fyllig och relevant. Alla deltagare har en egen profil på hemsidan, så att man får en tydlig överblick över vilka som spelar ens grannar, kollegor och vänner. Likt en community kan man logga in och skicka relationsförfrågningar till andra roller, typ "(Min roll) och (Din roll) slogs för ett halvår sedan över en spilld öl och vägrar prata sedan dess". Sedan får den andra roller godkänna förfrågan om man tycker att det var en bra idé.

Området:

Ödesväv
Som Signe uttryckte det: "Det är ett jättefint område, men Köpevad ligger på den klart fulaste delen och de flesta människor har ingen anledning att paddla iväg och titta på någon annan del av området."

Ingenmansland
Ett stort, vackert övergivet gruvkomplex. Komplett med ett enormt ökenlandskap, majestätiska byggnader, högar av skrot och ett enormt dagbrott. Jag var där på Solnedgång, och det är ta mig tusan det tuffaste lajvområde jag sett

Arrangörskontakt:

Ödesväv
Mailar man arr så får man svar. Oftast, i alla fall... Språkrören tittar tekniskt sett på forumet, men det känns som om de håller en väldigt ojämn kvalité.

Ingenmansland
Alla arrangörer kollar mail och forum flera gånger om dagen och håller en ständig dialog med deltagarna.

Deltagarengagemang:

Ödesväv
Inaktivt forum och en väldigt smal grupp som dyker upp på arbetsmöten och som åker ut innan lajvet och hjälper till. Få deltagare hade byggt något hus.

Ingenmansland
Tätt mellan deltagarträffarna, ständigt något nytt på forumet. Ofta deltagare som lägger upp bilder på något tufft de byggt till sin dräkt eller till bosättningen.

Kampanjroller:

Ödesväv
Tirad är en kampanj med massor av häftiga karaktärer som varit med länge och alltid har någon tuff anekdot att berätta om något som hänt tidigare i kampanjen. Tyvärr kändes det inte som det var så många av dessa roller som kom på Ödesväv 2007, och det tycks bli ännu färre på Ödesväv 2008. Särskilt som en del migrerar till Ingenmansland

Ingenmansland
Har naturligtvis väldigt få kampanjroller, och de som finns har förstås inte varit med så länge. Oandra sidan är det en del karaktärer jag kommer ihåg från Solnedgång som ska bli riktigt kul att se igen, inte minst Daniel Järnvik och Jesper Lundgren, som blivit betydligt djupare och komplexare sen sist.

Alkohol:

Ödesväv
Folk dricker som tokar. En del super så att de inte kan stå, eller börjar OFF:a. Andra måste bäras hem på kvällarna. Alldeles för alkoholliberalt lajv, i min mening. Det kunde vara jävligt jobbigt att arbeta på krogen framåt kvällen när folk druckit mer än de borde gjort.

Ingenmansland
Alkoholförbud. Starkölen är lättöl, spriten fejkad.

Människorna

Ödesväv
Många underbara människor som jag inte gärna överger. Det är trots allt dessa älskvärda människor som gjorde Ödesväv 2007 till ett bra lajv, hade jag åkt själv så hade det inte alls varit värt tiden och pengarna.

Ingenmansland
Jag åkte på Solnedgång med Erik, som jag inte lajvat med tidigare och som jag inte alls känner lika bra som jag känner mina närmaste lajvvänner. Trots det så var lajvet ungefär lika bra som Ödesväv, och det hade varit bra även om jag åkt ensam. Till Ingenmansland har jag med mig, förutom Erik, också Åkesson, Signe, Johan F (Hennings kusin, ni vet), Falska Ludde och sannolikt också Henning. Kanske är det någon mer som ändrar sig innan det är försent, vad vet jag?

Som sagt, Ödesväv var inte alls dåligt, men det känns inte som om det kommer bli lika bra som Ingemansland. Jag kommer ångra om jag inte åka på Ingenmansland, helt enkelt. Nå, nog om det...

Jag har fått tillbaka tentan jag skrev i december, och den var godkänd. Tydligen är jag ganska duktig som haft godkänt på båda tentorna och hemtentan, för ingen annan jag pratat med har haft det. Tänk, jag trodde jag låg rätt dåligt till. Jag hade fått intrycket av att jag "nätt och jämnt" klarade mig igenom Universitetet, men tydligen går det lite bättre för mig än för de flesta. Trots att jag tycks plugga lite mindre än de flesta. Som på gymnasiet, altså. Och högstadiet. Och på lekis. Har nyligen lämnat in min hemtena om Frihetstidens Politiska Kultur, och Det Frihetstida Partiväsendet. Nu har vi lämnat 1700-talet och börjat med modernhistoria. I onsdags gick jag upp den omänskliga tiden 06:15. Det gick förvånandsvärt lätt. Jag har klivit upp innan 09:00 hela veckan utan några problem. Märkligt. Jag kanske håller på att bli vuxen.

I onsdags drog Linda med mig till Uppsala för att titta på Runa och Noras projektarbete. Det var, väldigt bokstavligen talat, hett. Massor av eldflugor och sånt som eldade och hade sig. Det var coolt helt enkelt, bilder kommer. Kul att göra någonting med bara Linda, det var en ny och intressant upplevelse.

I korthet...

Livet: Är nice. Påbörjat en ny termin. Efter Modernhistoria så blir det B-uppsats, som inte längre heter så.
Dumlen: Åt Dumle igår. Anja smög ner en Dumle i min ficka på onsdagkvällen, när Linda och Johan tittade bort. Den fick bo där tills igår, då jag passade på att äta den på hemvägen.
Kärleken: Err... Jag är glad ändå. Bjud mig på té för detaljer, men de är ganska tråkiga.

Förövrigt är Motion City Soundtracks nya platta, Even If It Kills Me, väldigt bra.

I'm so tired
I've had enough
If there's one thing i've learned
You'll always get burned
But you'll never give it up

And believe me I am still alive

2007-12-08T00:18:00.000+01:00

Idag skrev jag tenta. Tidig-moderna samhällen. Det var typ det sista riktigt jobbiga jag ska göra i år, tror jag.
Jag är en smart pojke, så jag har inga problem med själva tentan, det knepiga är att den börjar skrivas vid 09:00. Det innbär att jag måste kliva upp 07:15 för att hinna.
Jag somnar vanligtvis någon gång mellan 05:00 och 06:00. Natten innan tentan sov jag ganska precis en och en halv timme. Jag ägnade morgonen och tentan åt att tugga druvsocker och hälla i mig kopiösa mängder Red Bull och X-Ray. När jag lämnade in min färdiga tenta 13:35, 25 minuter innan tiden var slut, kände jag bara för att spy och sova. Inte nödvändigtvis samtidigt.

Jag tyckte att jag förtjänade en belöning för min makalösa prestation, så jag försökte fundera ut någon fin morot till mig själv. Jag var trött, så jag köpte mig själv en ny luftmadrass. En betydligt tjockare än den jag har. Och större. Och en elektrisk pump. I framtiden ska jag sova ordentligt innan jag handlar saker, istället för att spontanshoppa luftmadrass...

Dessutom har jag äntligen lyckats få Portal att fungera på min dator. Det kraschar en gång i kvarten, men jag har i alla fall äntligen kunnat spela igenom det...

But there's no sense crying
over every mistake
You just keep on trying
'til you run out of cake
And the science gets done
And you make a neat gun
For the people who are still alive

Imorgon blir det Julgästabud!

Dessutom har jag inget jobbigt inplanerat resten av året, och jag har lyckats fixa min externa hårddisk! Lycka och glädje! Om ni vill be mig om pengar så ska ni passa på nu när jag är jättelycklig! Jag kommer inte ge er några, men jag kommer att le när jag säger nej!

Chimeras and fantasies merging together

2007-11-18T15:11:00.000+01:00

They’re routing reflection, a kiss or a sigh
To forget or recall the old days long gone by

Det var kalas i helgen, Kärlekskalas 3: Bukkachus; Vår härskare!/I Bacci Bastuklubb, var... "Lyckat" känns som fel uttryck, men det blev i alla fall som planerat och mer där till. En trevlig festlighet. Morgonen efter lyssnade jag på The Morning After och kände mig allmänt illamående. Misstänker att Dieselmannen varit framme.

You turned on your side and the dream in the bed
Was a far distant cry from the one in your head

Idag gick jag och pantade alla burkar och flaskor som blev kvar. Det var en hel säck fylld med burkar som jag tog på axeln och knallade iväg med. Tyvärr var de flesta importburkar eller svenska exportburkar, så trots att jag säkert pantade nära på ett hundra burkar slutade totalsumman på 14 kronor. Efter detta äventyr luktade jag mycket starkt av öl, då säcken och alla plastpåsar i den var fyllda med denna vätska. Slattarna hade ansamlats och motsvarade nu två-tre fulla burkar i mängd.

Jag har ont i huvudet. Jag stör mig på människor som skriver ut skiljetecken i låttexter.

Snart är det helg. Det är nice. Tenta den sjunde. Mindre nice. Jag vill ha den ur vägen, för då är det rätt så lugnt resten av året.

With history flying in the wind

2007-11-15T21:30:00.000+01:00

Igår väcktes jag inte heller av mobilens alarm. Efter en stunds forskande insåg jag att om den en gång försökt ringa när mobilen stått på ljudlös, så kommer den fortsätta att "ringa" utan ljud tills man slår av mobilen och sedan slår på den igen. Nu tycks det fungera.

Det var kanske lika bra att jag försov mig igår, för jag mådde piss. Nu missade jag visserligen en obligatorisk föreläsning, men jag får missa en föreläsning sålänge jag tar igen det med ett skriftligt arbete. Blir väl till att göra det. Jag spenderade större delen av dagen på sängen, och resten på soffan. Nu mår jag i alla fall klart bättre, tackar som undrar. Imorgon planerar jag att vara fullt kurerad. Huvudvärk och halsont, men jag var ganska glad ändå.

If I should float upon this stream
And see you in my madman's dream
I'd sink into your troubled eyes
And none would know 'cept Lorelei

Det verkar som om det blivit en bloggtät vecka. Ett inlägg varannan dag är inte så pjåkigt, och särskilt korta inlägg är det ju inte heller. Jag är dock ganska säker på att ingen kollar min blogg så ofta, och således kommer ingen ens att märka hur flitig jag varit förän om några dagar. Kanske inte ens då, om de bara läser det senaste inlägget och sedan automatiskt antar att de läst det nästföljande. För dig som läser nu: Scrolla ner och läs här nedan. Det är ett inlägg du inte läst där. Kanske. Om du inte kollade igår. Kommentera gärna.

Tobias länkade till en intressant essä i sin blogg för ett tag sedan. En text som definitivt fick mig att höja på ögonbrynen och återigen övertygas om att Microsoft är ondska. Ta en titt här. Skumma åtminstone igenom den.

Nyllet Makeover på lördag innan Kärlekskalaset. Säg... 13:30 vid McDonaldstrapporna på Centralen? Alla verkar kunna då. Utom Emilia. Dåligt Emilia. Dåligt.

För den som undrar över sin framtid ordnar Nyllet också en utflykt till Stockholmsmässan, där SACO anordnar sin årliga studentmässa. 50 spänn i inträde, öppet 09:00-16:00. En chans att ta reda på massor om olika yrken och utbildningar. Nu vet jag i och för sig redan vilket universitet jag vill plugga på, men ändå. Det är en nice stämning och massor av freebies. Dessutom skadar det inte att vara öppen för alternativ. En bonus är att jag får en chans att släpa dit alla mina vänner som räds framtiden. Jag är liksom Nästan Hela Världens Storebror. Dyker ingen annan upp så ska i alla fall jag och Emilia dit. EDIT: Ahlberg kommer också. Jag ska försöka övertala min biologiska lillasyster att dra dit också. Hon mår illa bara man pratar om hennes student, eftersom hon inte har den blekaste aning om vad hon vill göra efter gymnasiet.

Kedjebrev gör mig förbannad, men rena sängkläder gör mig glad

På ett annat satt var det nästan två år sedan. Utan förbättring. Stort minus.

It’s just pictures in my head

2007-11-13T15:49:00.002+01:00

Typiskt dålig morgon. Min klockradio har varit trasig i flera år, och av någon anledning hade jag glömt mobilen på ljudlös. När mobilen är på ljudlös är alarmfunktionen bara ett sätt att få mobilen att göra absolut ingenting alls vid ett väldigt speciellt klockslag.

Jag vaknade en kvart innan bussen skulle gå, och det tar runt fem minuter att gå till stationen. Som tur var hade jag sinnesnärvaro nog att dra på mig varma kläder, för jag äger för tillfället ingen varm jacka (därav en Nyllet Makeover på G). Jag ryckte åt mig min bag och prisade min egen genialitet och min förmåga att omedvetet se in i framtiden, för jag hade kommit ihåg att lägga över ny musik till min uråldriga mp3-spelare. Till saken hör att jag glömt det varje kväll i flera månader. På 628:an grävde jag fram den och sjönk ner i sätet till The Prodigals. Med Happy Man i hörlurarna var jag snart på toppenhumör igen. Jag satt på bussen och kom på en massa ämnen och sånt jag borde blogga om. Dessa har jag olyckligtvis glömt bort.
Men jag fick en ordentlig frukost, i form av mackor och energidryck ur Universitetets automater. Dessutom var den nya lektorn en kul prick.

"Om den här salen hade haft ett fönster, och om den befunnit sig i centrala Wittenberg, och om året hade varit 1517; ja, då hade vi kunnat se Martin Luther spika upp sina 95 teser"

It’s just pictures in my head
Graffiti on a wall
Some are washed away with rain
‘til they’re hardly there at all

När jag stod och väntade på bussen så stod Fågelmannen och joggade på bänken, utan den cykelhjälm han väldigt ofta bär trots att han aldrig tycks cykla. Helt klart en av Åkersbergas roligare eccentriker. Crazy Cat Lady brukar inte göra något oväntat, hon håller sig till att prata om sina katter i alla situationer. Pensionärer, fjortisar, psykfall och alkolister; det är Åkersberga, det! Alkolister fyller dessutom en viktig samhällsfunktion som lagens väktare. Dagtid är Åkersbergas polisstation väldigt underbemannad. Nattetid är den visserligen inte underbemannad, men det beror på att den inte är bemannad alls. Då finns närmaste polis typ 20 minuter bort, om de åker fort, inte är upptagna och kommer på momangen.

Då är det tur att Åkersbergas eget A-team, eller A-lag som man säger i Sverige, stoppar rån, mord och annat obehagligt. Faktiskt, de gör sånt. Inte alltid framgångsrikt, men det gör inte precis polisen heller. Möjligen brukar inte poliser bli skjutna i benen lika ofta, jag har ingen statistik på det.

Tunnan på fredag, Kärlekskalas på lördag

Bah, minus för att vandra i cirklar på samma ringlande stig kring samma ouppnåliga mål. Det har ju gått ett jävla år!

You dance like you're drunk but you sing like you're sober

2007-11-11T23:51:00.000+01:00

Dags att åter uppdatera bloggen, tyckte jag. Jag är allmänt trött efter ett trevligt houseparty hos Nico, som slutade framåt småtimmarna med att jag sov på en skarv mellan två madrasser, något inklämd mellan Emilia och Signe, till ljudet av Åkesson snarkningar. Snarkningar som bäst beskrivs som ett militant sågverk, där förmannen är en föredetta nazistisk operasångare som ägnar sin fritid åt att träna exil-albaner i dödandets ädla konst, och som är beväpnad med en megafon som precis slagit alla världsrekord i ljudstyrka.

Nu borde jag antagligen läsa vad jag borde läsa inför föreläsningen imorgon, men det löser sig på något vänster. Istället fokuserar jag på mitt senaste lajvprojekt... Nyllets Ultimata Rollbeskrivningshjälpmedel: Etthundra Rollaspekter för Allas Njutning. För att sammanfatta det så försöker jag skriva hundra frågor att besvara när man skriver en lajvroll, för att skapa en mångsidig och djup roll. Man kan alltid förbättra sin Stormbryggan-roll, trots allt. Jag är uppe i 52 frågor.

Det var en trevlig fest, och det blir ju ett kalas nästa helg också har jag hört. Livet är således härligt, och till frukost åt jag rejält med Dumle så på den punkten är jag också nöjd.

Now I don’t have all the answers
And I don’t have all the questions
And the worries of the world
Won't be solved by my suggestions
But this is one suggestion
That you raise your glass and say
"I don’t know about tomorrow, but I’m a happy man today!"

Nej, jag ska nog lägga mig och sova. Tror jag.

It's been three days since I shaved or I showered
I'm a drunken rebel poet
I'm a man of the hour!

I'm smiling, your right, but still...

2007-10-30T17:10:00.000+01:00

291 ord klara, 1209 ord kvar. 0.1 gram koffein, 94 gram druvsocker. Än så länge har jag arbetat ungefär... en timme. All Jolt och Dextro Energy är slut.

Jag borde verkligen skaffa nya kläder. Vem hänger med på en Nyllet Makeover?

...och varför började jag inte på hemtentan igår, när jag faktiskt skjutit upp den sen i fredags?

Allt är galet och misär. Fast jag är glad. Det är kul med olycka. Faktiskt. Nu ska jag återgå till att skriva. Öh... Såfort mina fingrar slutat skaka, i alla fall. Weeeiii!

Waiting to get knocked off my feet again

2007-10-24T20:20:00.001+02:00

Fucknuggets.

Som många säkert redan uppfattat har jag ägnat en inte oansenlig del av den här månaden åt att skrika åt min dator. Efter att ha testat ungefär tiotusen anti-malwareprogram av olika sort och natur lyckades jag äntligen få datorn att starta som den ska igen. Jag kan nu säga att jag officiellt gillar avast! Anti-Virus. Det var väl väntat att det krävdes ett anti-virusprogram med pirat-tema för att besegra datorns demoner. I samma veva bestämde jag mig för att jag måste formatera om datorn och städa lite. Det blir inga problem, tänker jag, jag kan ju backa upp allt viktigt på min externa hårddisk, också känd som Warehouse 13 (J:). Knappt hinner jag bestämma mig för detta innan hårddisken dör. Nu vägrar den starta. Inte nog med att jag inte kan formatera om hårddisken, jag har också blivit av med musik, film, spel, dokumentation, serier och annat som jag helt ärligt stulit från internet.

Den som tittar på min Last.Fm-profil kan således notera att min musiksmak blivit ganska konstig. Detta beror på att jag har ganska lite musik kvar på datorn. Det är några plattor med Goo Goo Dolls och Motion City Soundtrack som låg på mitt USB-minne, lite Less Than Jake och Reel Big Fish som förvillat sig från J-disken och en hel del osorterad musik som låg kvar på C-disken. Efter att jag fick den externa hårddisken har jag kontinuelligt fört över musiken till den och samtidigt sorterat den ordentligt, men all osorterad musik låg kvar på C-disken. Det gäller musik jag glömt bort, enskilda låtar jag laddat ner för att använda som musik i filmen om Ahlberg och framtida filmprojekt, en del låtar med SoCo och sånt som jag missade när jag sorterade musiken och sånt. Dessutom har jag ju mappen med musik folk skickat mig...

All in all, inte den bästa månaden än så länge. Men tentan gick bra, tror jag. Den ska enligt ryktet vara rättad nu, så jag ska hämta ut den på imorgon eller på fredag. På fredag ska jag också redovisa lite kring Heliga Birgitta, en människa jag blivit mäkta trött på. Vidare ska jag få min hemtenta på fredagen. Sen blir det till att åka hem, duscha, måhända raka mig, läsa lite, åka till Täby, hoppa in i Luddemobilen, åka till Uppsala, ha arrangörsmöte samtidigt som jag smygläser om kvinnor under medeltiden. När jag väl kommer hem, antagligen på söndagen men man vet aldrig så noga, så blir det till att skriva som en tok. Sedan lämnar jag in mina fem sidor på onsdagen.

Igår lämnade jag in mina lajvstövlar på lagning. Skomakaren tittade skeptiskt på dem och sa att han skulle se vad han kunde göra, men att han inte var säker på att det gick att lösa. I värsta fall blir det till att köpa nya skor nästa vecka och försöka få dem sulade innan den nioende, då jag far iväg på Fru Lärkas Höstfest.

Någonstans mitt i alltihopa ska jag boka kvartersgården, så att vi kan hålla Kärlekskalas fredagen den andra, eller lördagen den tredje, beroende på vad Folket Tycker och beroende på när den är ledig. Och så bokar jag väl bastun samtidigt också, i motsats till sist. Det kan ju faktiskt bli tufft.

Det var Livet, det. Jag planerar att köpa Dumle någon gång i veckan.

Kärleken... Nä. Men jag är glad och har hälsan! Fast egentligen är jag förkyld. Men jag är glad, och jag gläds åt såväl stora som små saker här i livet.

Jag blir glad av att äta dyr mat på Sjätte Tunnan och titta på Loke, tillsammans med vänner och bektanta
Jag blir glad av att gå de tre kilometerna mellan Åkersberga och Margretelund, särskilt när jag kommit med sista bussen och knallar hem runt 03:00
Jag blir glad av att sparka i höstlöven kring Söra
Jag blir glad av se årets första snö dala ner, på småtimmarna när det känns som jag är den enda som ser det
Jag blir glad av att se nyfikna kattungar bevaka mig från skuggorna
Jag blir glad av att gena genom Söraspåret, där stigen är kolsvart och skogen knäpptyst

Jag blir glad av att missa tåget, för då får jag ju en chans att ta det lugnt och hugga något att dricka
Jag blir glad av lyckliga småbarn
Jag blir glad av dagar utan föreläsningar, då jag kan ägna dagen åt att dricka vaniljté och läsa kurslitteratur
Jag blir glad när kunskapen från mina föreläsningar samanfaller med lillasysters (Malin, inte Emilia) lektioner, så att jag kan ge henne information på Universitetsnivå när hon pluggar till sitt historiaprov

Jag skulle vara ännu gladare om J-disken fungerade, för då skulle jag kunna tömma USB-minnet och använda det för att föra över bilderna från Korfu, som ligger på mammas dator och på pappas laptop. Nej, det är inte kopior, första hälften ligger på laptopen och andra hälften på mammas dator. Tills dess finns den här bilden, som jag passade på att kopiera från pappas Facebook-album.

(Sky is falling)
It's alright
It's alright
I'll be fine
(Now I'm falling)
It's alright
It's alright
Gonna look like I'm flying

Hello Mr. Six Pack of confidence

2007-09-27T00:52:00.000+02:00

På fredag har jag min första tenta. Då ska jag känna till alla viktiga poltiska, kulturella, sociala och ekonomiska händelser som skedde i Europa, Afrika, Amerika, Kina, Japan, Indien, Bysantiska Riket, Muslimska världen och Norden, mellan ungefär år 0 och år 1500. Lat som jag började jag inte plugga riktigt i tid, och fick läsa som en galning istället. Nu känner jag mig dock ganska färdigpluggad. Jag ska gå igenom allt en sista gång imorgon, men jag är ganska nöjd. Tur att jag är smart, och blygsam!

Ett vapen i kampen mot jobbigt pluggande är att jag börjat dricka té regelbundet. Altså, jag har alltid uppskattat té, men jag har liksom aldrig kommit in i vanan att dricka det om det inte bjuds, eller någon ändå kokar upp vatten. Typ. Vidare har jag börjat att promenera runt området innan jag går och lägger mig. Fattar inte varför jag inte gjort det förr, egentligen. Jag har ju länge gått långpromenader, i synnerhet med Martin, på nätterna. Först nu har jag börjat gå kortare promenader, ensam. Jag gillar att promenera. När jag har de där 3-5 timmar långa håltimmarna mellan föreläsningarna så tar jag promenader runt Campus. I förrigår drogs jag sakta ut av den stjärnklara natten. Ut genom bakdörren, över verandan, över gräsmattan och ut på gatan, där jag stod i svarta mjukisbyxor, de blå badskor som står innanför dörren och används för att hämta posten och slänga sopor samt en svart t-shirt med den mycket passande texten "If you can read this I have left my computer". Jag vandrade runt huset ett varv innan jag bestämde mig för att göra om det en annan kväll med ett par riktiga byxor och ett par riktiga skor...

Waking me up to dreaming; Reality in your eyes

2007-09-18T00:29:00.001+02:00

Jag kom till någon sorts korkat beslut om att se över en del vanor i mitt liv. Smaken av förtryckta indier och ondska smakar bara inte lika gott längre. Jag tänkte sluta köpa Coca-Cola och Pepsi-produkter. Vi får se hur det slutar.

För den som missat det så pluggar jag Historia nu för tiden, och kommer göra det ett tag till, till magisterexamen för att vara exakt. Sen blir det något år med ett andraämne, möjligen Religion, följt av något år med pedagogik och andra lärarskillz. Totalt pluggar jag i fyra och ett halvt år. Jag sitter alltid på stol 102, vanligen i hörsal 8, 13:00-15:00.

Just nu: Lifehouse - First Time och Hanging By A Moment

Source of my fantasies

2007-09-06T23:46:00.002+02:00

Det ligger nära till hands att jämföra universitetet med en väldigt stor skola, eller något sådant.
Det är inte den bästa liknelsen.

Stockholms Universitet är mer som en riktigt, riktigt stor tågstation, där man råkar lära sig saker.
Det finns lunchställen överallt, inklusive både Pressbyrån och 7-11.
Alla har en väska.
Det är en härlig blandning av folk som har väldigt bråttom och folk som vet att de har flera timmar att slå ihjäl, och beteer sig på det där lite uttråkade och slöa sättet som människor gör när de har flera timmar att slå ihjäl, men inte kan gå någonstans.
Det finns bänkar och sittplatser överallt.
Det finns mängder med automater.
Toaletterna är samlade på några få platser, inte utspridda överallt.

Förvisso går det inga tåg från Stockholms Universitet, men i övrigt är det en väldigt bra liknelse.

Det är också väldigt trevligt att studera där. Jag har föreläsningar tre-fyra dagar i veckan. Det är antingen en föreläsning på två timmar, eller två föreläsningar på en timme var. Aldrig mer än två timmar föreläsning om dagen, altså. Däremellan läser man förstås en del, men jag läser fort och tar in kunskap effektivt, så det går fort för min del. Universitetet är riktigt nice. Och då har jag inte ens tagit del av studentlivet än.

Vad jag däremot har gjort är att köpa studentlitteratur. Det är ganska dyrt, för att inte tala om tungt. Fördelen är att man känner sig förbannat intelligent när man sitter på bussen och läser Introduction to Medieval Europe, eller A History of World Societies (1128 stycken mycket stora sidor, med mycket små bokstäver)

Igår såg jag Freedom Call (och Nocturnal Rites, men det var inte de jag var där för att se). Det var jävligt äg. Jag tror faktiskt att Edguy var den enda bättre konsert jag varit på. Förhållandevis få människor hade tagit sig dit, men de som var där var uppenbarligen fans av hög kaliber, för det var rejält med ös. De drog igång med Warriors, och sen var det ett jävla drag genom låtar som Far Away, Queen of my World, Mr. Evil, Hunting High and Low, United Alliance, Mother Earth... När de började lira Land of Light så stod hela Klubben och hoppade genom hela låten. Knappt hade man landat förän de körde Freedom Call, som tyvärr också blev sista låten. Kanske lika bra att de slutade när det var som roligast, i och för sig. Men de borde lirat Pharao, Rise Up och Light up the Sky

Light up the sky
Be my oasis
Be my paradise

Lite tråkigare är att jag missar höstens Elerialajv. Inte för att jag egentligen har lust att åka, eller pengar, och dessutom krockar det med flera obligatoriska föreläsningar... Men ändå. Det är trist att inte träffa Folket™ och lite... tomt att inte vara på Elerialajvet. Det hade trots allt blivit det nionde Elerialajvet på raken som jag besöker. Nåväl, jag tror att jag kan komma att åka på vårens lajv. Vi får se. Jag åker i alla fall på nutidslajvet Klassfest nästa lördag, och dricker öl med studentföreningen nästa fredag. Således är jag i alla fall social. Man måste vara social, annars kommer Påskharen och biter sönder dina tånaglar. Har jag hört.

Förövrigt finns det blåbärssoppa i Universitetets kaffeautomater. Jag kommer nog aldrig kunna bli olycklig igen i hela mitt liv.

Before you knock me down; Summer's edge and drown me

2007-08-24T22:51:00.001+02:00

Det blev en ganska bloggfri sommar. Troligen för att jag aldrig var hemma mer än två-tre dagar i sträck. Det blev/blir fyra lediga dagar mellan hemkomsten från Grekland och min första dag på Universitetet, och det är den längsta sammanhängande tid jag varit hemma på hela lovet.

Grekland var f.ö. en trevlig upplevelse, så när som på sängarna. De verkade vara tillverkade av någon som hatar människor. Fjädrarna täcktes av en millimeter tyg, så det var mer som att ligga på fjädrarna. Jag skriver fjädrar, men det är egentligen fel. De var mer som stålspiraler. Fjädrar ska nämligen fjädra, och det gjorde inte dessa tingestar. Det var kort sagt som att sova på tvåhundra stenhårda ståltaggar. Jag kan av erfarenhet säga att det är bekvämare att sova på liggunderlag, renfällar, på knäskålar, mossklädda stenhällar, luftmadrasser, i fotöljer eller lutad mot värdshusväggar.

En annan fascinernade kulturell avighet med Grekland, eller åtminstone Korfu, är att de aldrig verkar ha insett värdet av lås på toaletter. Kanske uppfann de dem aldrig, kanske bestämde de sig bara att det inte var något för dem. Hur som helst så såg jag inte ett enda klassiskt toalettlås under hela min vistelse. Ibland satt det det en nyckel i låset, ibland fanns det en hasp och lika ofta gick det inte att låsa alls. De äkta toalettlåsen lyste hur som helst med sin frånvaro.

På det stora hela var det i alla fall en angenäm vistelse, med hög värme och trevliga dopp i havet. Det lär väl dyka upp bilder i framtiden, men jag lovar inget. När jag säger att jag ska lägga upp bilder så brukar det sluta med att inga bilder läggs upp. Av någon anledning.

Innan dess var det Medeltidsveckan på Gotland. En vecka där man var nykter de kvällar man trodde man skulle vara onykter, och de kvällar man trodde man skulle vara nykter... ja, de slutade med att alla man kände fick puss på kinden. Ingen idé att skriva någon lång utläggning om vad som hände, för alla var ju där. Alla. Och ni som inte var det ska ändå skämmas. Tack till alla andra glada i Kärlekskollektivet Moderskägg som gjorde veckan särdeles minnesvärd, och till Syrsan för trevliga samtal om Livet, Dumlen och Kärleken när Åkesson var upptagen med sin mp3. Jag kom till diverse spännande och märkliga insikter som antagligen inte är spännande eller märkliga för någon annan. Jag väljer att inte måla ut det mer i bloggen. Nyfikna är varmt välkomna att fråga. Det är ungefär som det gamla vanliga snacket från mig.

Miss the stop sign
Fall in love
Just to get knocked down
Summer's edge and drown me

Ödesväv var ett härligt lajv. Visst lider den nya kampanjen av vissa barnsjukdomar, men jag är övertygad om att de flesta, om inte alla, är botade till uppföljaren. Dessutom spelar de ingen roll, även om det var strul med arrangerandet av kampanjen så är kampanjvärlden så underbar att man inte tänker på saken. Vidje Jormesson Fiskare, Styrman på Sjökniven, återvänder garanterat nästa sommar. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vill jobba på Havsnymfen nästa år också, men jag tror det. Det är bara det att det inte går så väldigt bra ihop med det ganska aktiva rollspelandet som det blir med Vidje. Det finns alltid en överhängande risk att man måste dra iväg på någonting som man inte IN-lajv kan säga nej till, men OFF-lajv fungerar det inte klockrent att lämna sin post i köket. Det är klart att det går att lösa, jag kan ju t.ex. jobba in arbetet senare, men det kräver att folk är med på det. Alla lär ju inte bli lika glada om jag smiter iväg på spännande äventyr och sånt, medan de måste jobba på sin lediga tid.

Nu har jag e-legitimation och sökt studiebidrag för mina universitetsskulder. Det måste ju ge lite vuxenpoäng, det.

Kanske blir det mer blogg innan måndag. Jag hoppas det. Sen är ledigheten slut och livet går vidare på rutin. Men sommaren lever vidare; i fantasin

Mostly Memories

2007-07-24T21:07:00.000+02:00

MUF <3
Lycka till or GTFO! /Ahlberg
Lev väl /Sebbe/Frasse
Spring som vinden /Mattias =)
Lycka till i livet! /Marina
The Face... leta reda på ett vettigt place för mig att förnedra mig på //Alexej
Du är vår idol Johan! /Annika och Sara =)
Grattis Nyllet! Smek dig... Med lik? //Martin
Du vinner! Snart måste du betala skatt! /Nico

Det stod lite av varje i min studentmössa.

Det enda justerade ovan är jag fixat några versaler till gemener och tvärt om. Båda smiley-ansikten är korrekt återgivna från vad som ritades i min mössa. Hjärtat är inte korrekt återgivet, men nära nog.

Nu åker jag snart iväg till Ödesväv. Jag lär inte ha tid att blogga förän... öh... slutet av Augusti...

Strange Love

2007-07-10T02:20:00.001+02:00

Jag tog studenten. Det var öl, barfota på gräsmattan och Arleskär på mandolin. Nico spillde öl på en hund.

Vidare bygger vi ett hus. Det är rätt jobbigt, men nu har vi bara väggar, golv och tak kvar. Vi har en ram. Och tre bord och fyra bänkar.

Dessutom har jag varit på Uvudden. Långt ifrån det bästa lajv jag varit på, men ännu längre från det sämsta. Ett svagt VG, typ.

Tandläkaren säger att mitt tandkött är infekterat. Så går det när man flänger runt hela sommaren och glömmer tandborsten. Nu blir det tandborstning morgon och kväll, samt munsköljning med Hexident™ två gånger om dagen. Annars riskerar jag tandlossning, och det skulle ju typ suga.

Den här veckan var tänkt att bli sommarens enda lugna vecka, men istället är jag på nostalgi-LAN med det gamla LAN-gänget, minus Alexej, Samuel, Stordal och Ahlberg. Fullt med nice, faktiskt. Synd bara att jag bara är hemma i genomsnitt en dag i veckan eller så det här sommarlovet.

Påtal om absolut ingenting alls så känner man sig minst sagt patetisk ibland. Jepp, så är det. Tur att jag vet att jag egentligen är en riktig toppen-snubbe.

A passion junkie's fix is never satisfied
You're never gonna break his heart
So have some fun; abuse it

Your so beautiful and so untouchable

2007-06-09T01:06:00.000+02:00

Idag tog jag studenten. Mer info när jag inte är full och glad.

Nyllet: Jag vet att jag måste betala för mig om jag ska bo kvar i höst, men jag tycker gott att jag kan arbeta för mig också. Åtminstone typ hjälpa till med maten och sånt. Jag borde allvarligt lära mig sånt.
Mamma: Arbeit macht frei!
Nyllet: Öh... Sa du just "Arbeit macht frei"?
Mamma: Öh... Jag gjorde nog det.

Get right to the heart of matters

2007-06-04T18:43:00.001+02:00

Ett tag sedan jag senast skrev något. Jag har varit alldeles för upptagen med att göra absolut ingenting, och verkligen njuta av det. I och med att jag har lov nu, men praktiskt taget ingen annan, så kan jag liksom inte umgås med någon. Eftersom jag inte kan umgås med någon kan jag lika gärna sitta här hemma och titta på My name is Earl, vilket jag förövrigt gjort hela dagen.

Det enda som brutit den enformiga, men avkopplande, vardagen är studentskivan som klassen höll förra onsdagen. Jag väntade mig det värsta, men hade faktiskt riktigt trevligt. Jag antar att jag är rätt nöjd med den klass jag delade min gymnasietid med.

"Kolla in Nyllets händer, de är jättelena!"
"Ja, det är en älskares händer!"
"Vi borde gå och älska"
"Det är nog bäst så"
Nyllet och Anton försvinner in i folkmängden
"Förresten, ska vi inte pissa istället? Det är också roligt"
"Ja. Det gör vi"

Jag är inte säker på exakt vad som hände, men ingen krävde mig på pengar för osålda biljetter, och ingen verkade över huvudtaget hålla koll på vem som sålde vad. Jag vet att det var många osålda biljetter, men det kanske inte spelade någon roll i slutändan. Ingen krävde mig på pengar, i alla fall. Tyvärr blev jag så glad över detta faktum att jag spenderade en stor del av pengarna på öl. Ah, well, jag har fortfarande mer pengar än jag trodde att jag skulle ha. Dessutom hade någon ställt ifrån sig en helt orörd flaska Loka. Jag bevakade den i en halvtimme och drack sedan upp den. Ingen verkade intresserade, och jag behövde vatten.

Trots mitt något onyktra tillstånd gick det riktigt bra att komma hem. Mest för att jag hängde efter Kevin (som var spiknykter) och Kevins flickvän Emma (som inte var nykter, men som kunde vägen).

"Altså, Nyllet du är typ som vår idol!"
"Öh, tack"
"Och du Anton, du är snygg för du har så snygga armar!"
"Öh... Tack"

Nej, de följande dagarna ska jag se till att vara lite social.

Förresten uppdaterade jag sidans rubrik och la till sexiga Atom-feeds på bloggen. Scrolla ner och titta till höger så ser ni de senaste rubrikerna på fem populära bloggar. Antagligen kommer jag lägga till Luddes också. Den är också trevlig.

I know you love the feeling of leaving

2007-05-19T01:46:00.001+02:00

Det suger på sätt och vis att vara dubbelbokad. På sätt och vis är det rätt så trist att springa från aktivitet till aktivitet för att man planerat in diverse olika saker med olika människor. Igår stack jag iväg på LAN. Idag stack jag ifrån LAN:et några timmar från Rävspel och Kråksång på Sjätte Tunnan. Jag kom precis tillbaka. Om några timmar skulle jag stuckit iväg igen för att fira Eva, men det har jag inte tid eller pengar till. SL är dyrt. Just nu uppgår min förmögenhet till 1 krona. Jag måste kräva in en och annan skuld, vilket jag hatar. Jag gillar verkligen inte att ta pengar från folk, inte ens när det egentligen är mina egna pengar.

Istället sticker jag, några timmar efter att det var tänkt att sticka på Evas födelsedagspicknick, till Lindas party. Måste sticka tidigare från LAN:et för det, men det är väl inget att göra åt.

All we got is us
And this is what I truly believe in
So I don't know 'bout you
But I ain't running
I'm a find freedom in our everyday-life
And make the most out of it

Samtidigt måste jag säga att det är en härlig känsla att springa mellan personer man uppskattar och älskar. Visst är det synd att man inte kan spendera så mycket tid som man skulle vilja med dem, och det är synd att en de som säger till sist blir bortprioriterade. Faktum kvarstår dock att det är härligt att umgås med människor man gillar att umgås med.

Alla roliga människorna på LAN:et, som alltid låter skämtsamt förvånade när jag dyker upp. Joel som har ett litet fotografi av mig stående på sitt bord varje LAN, för att "Om du inte kan vara här personligen så ska du i alla fall vara med oss själsligt".

Nico och Arleskär.

Det glada gamla Silvergänget, när man får chans att se någon av dem. Idag blev det ju till att träffa både Emilia och Eva, förutom Stordal och Ahlberg, som man träffar ändå. Eva har ju halvt försvunnit från Jorden, så det var trevligt att se henne. Särskilt som jag inte kommer hinna med att träffa henne imorgon. Emilia ser man aldrig ofta nog, och inte är hon online sjukligt mycket heller, som alla vanliga onormala människor. Synd och skam, för Emilia är trevligt sällskap.

Linda, Johan, Ludde, Karro och diverse andra Gråsvärd, som trots allt är en ganska homogen grupp. Men jag tror ändå jag kan både OFF och IN-namn på allihopa. Så det så.

We don't know
This might take us both out
If the train run off the track
Crash and burn
We sat side by side awaiting our turn
And I'm smiling, you're right, but still...

Ett urval av aktiviteter: Stormbrygganmöte med påföljande grillfest, LAN, Sjätte Tunnan... Notera fotografiet på Joels bord. För den som missat det blir bilden större om du klickar på den...

På baksidan av vår nota stod följande glada text skriven av Åkesson, och till största delen författad av mig:

Våra komplimanger till menyförfattaren

DU ÄR VÅR GUD!

Om du någon gång önskar få barn så står vi till förfogande

Men så var det också världens bästa meny, någonsin.

One day ain't forever; You'll find your time

2007-05-13T00:57:00.001+02:00

Det var text nog till ett blogginlägg. Och det gällde fler människor än lillebror;

Dze Saiikha ez Yaszajyl.

Med Styrka och Kärlek.

Mottot må vara skrivet för en lajvgrupp, men det är inte mindre sant för det. Silvergården och dess omgivning bygger på en warpad sagoversion av vår barndoms Margretelund. Släkten bygger på sätt och vis också på oss, och våra släktingar och vänner rent OFF.

På samma sätt är mottot skrivet OFF för att passa IN. Oavsätt situationen så bör man alltid handla med både styrka och kärlek.

Styrkan, både i mental och fysisk form, krävs för att man ska orka med sina förehavanden. För att man ska fokusera och anstränga sig.
Styrkan gör att du inte tappar fattningen.

Kärleken krävs för att man inte får något ordentligt gjort om man inte bryr sig. Det ger liv och mening åt ens arbete.
Kärleken gör att du kan leva med dig själv.

Oavsätt om du uppfostrar barn, skriver ett projektarbete, kämpar igenom sista skolåret eller springer ett maratonlopp så krävs båda ingridienserna för att lyckas. Du orkar aldrig springa hela vägen om du inte har Styrkan, men utan Kärleken kommer du aldrig ens försöka springa.

Du kan vara jävligt stark, men du glömmer ibland bort kärleken. Och när du väl finner den så glömmer du bort att vara stark.

Dze Saiikha ez Yaszajyl.

We grew up way too fast

2007-05-11T22:59:00.001+02:00

Det kändes som om det vore dags att uppdatera. Rubriken skulle vara "God, it's good to be alive", men det kändes inte bra. Just nu är jag rätt upprörd på Gud. Well, hypotetiskt. Jag är inte religös, men om jag vore det. Lite agnostisk ilska, liksom

If I don't see the morning
That's OK; they're pretty boring
See you tomorrow afternoon

Sju arbetsdagar kvar till sista skoldagen. Sen två veckor lov. Sen studenten. Och Maj 30 är det studentskivan, och jag har fortfarande nio biljetter kvar att sälja. Det är inte helt omöjligt att jag till slut tvingas köpa dem själv, vilket är ganska dyrt, och en aning förudmjukande. Problemet är liksom att folk under 18 inte är välkomna och folk över 20 är inte intresserade av att komma, vilket gör målgruppen väldigt smal. Jag känner massor av människor som blir arton månader, veckor, eller rent av dagar, efter studentskivan. Men det hjälper ju föga.

30 Maj, Riddarkällaren, 100 kronor. 18 i dörren. Köp en biljett och rädda Nyllet från förudmjukelse och fattigdom! Hyllningsdikter utlovas!

I övrigt har jag varit på lajv. Det blir nog inget Elerialajv i höst för min del, så nu blir det ett uppehåll från Eleria på ett tag. Om jag kommer i höst blir det som Gråsvärd, och annars får väl det spelas i vår.

Annars har veckan präglats av oro för Ahlberg. Det är obehagligt att han inte ser det vi ser, allt som han säger och gör som är... läskigt. Det är ännu mer obehagligt att ett dussin människor uttryckt sin oro, men att han totalt verkar blunda för det. Till och med när Kevin hälsade från FRI så möttes det av kylig skepsis. Ett dussin människor som aldrig är helt överens om någonting alls är plötsligt överens om att något inte står rätt till, och han reagerar inte alls på det. Han verkar mest bli irriterad. Om ett dussin vänner och bekanta sa till mig att de var oroade över något jag höll på med så skulle jag åtminstone ta det som en varning. Om Ahlberg nu inte går för långt i sin jakt på religion så går han i alla fall för långt i sin framställning av vad han gör. Om tolv personer är orade som är det antingen något som är fel, eller så är det något som verkar väldigt fel.

Kanske behöver Ahlberg bara redogöra för saker på ett annat sätt. Men han kallar andra troende i andra religioner för hedningar, berättar att syndare är mindre värda, prisar Gud och Jesus när helst han får chansen... Han verkar se det som någon sorts substitut för hans dåliga självförtroende, vilket är ganska vansinnigt.
Vi har ju funnits här hela tiden, och till skillnad från Gud så kan man ha en ömsesidig konversation med oss. Gud tenderar att vara oförskämt tyst när man pratar med honom. Men oss har han minsann knappt pratat med. Trots att vi försöker. Sist Ahlberg öppnade upp sig var för många, många år sedan när han satte sig på en parkbänk och gråtandes beklagade sig över sitt liv. Och det var så länge sedan att det inte längre räknas.

Ja, hej och hå. Det är inte lätt alla gånger. Men det är Stormbrygganmöte imorgon. Alldeles för tidigt på dagen, egentligen. Jag vill sova ut!

Förövrigt går jag fan med i SSU nu. Något måste ju göras mot dessa verklighetsfrämmande borgare! "Folk är inte förbannade på SL:s priser, utan på att de inte kommer i tid". Er... Jo. Vi är visst förbannade på priserna. Jätteförbannade. Jag är fan mer förbannade på priserna än på förseningarna. Höjer de priserna så ska de höja studiebidraget. Och ge oss bidrag på sommaren också.
När jag blir statsminister, då jävlar...

Förövrigt pratar jag med mig själv när jag är ensam hemma. Och sjunger för mig själv. Ganska ofta, egentligen.

Eyes wide open, I can't see

2007-04-27T23:52:00.001+02:00

Jag blev utmanad av Arleskär-sensei

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga/skumma/flippade saker om sig själv. De som blir tagna skall skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren fem nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen dagbok för mer information.

1. Jag har sovit under en buske varje natt i en vecka. Varje morgon var det någon som berättade för någon vän om hur han brukade gå ut och pissa i den där busken.
2. Jag är inte rädd att äta vidriga saker. Förutom att äta kalla pizzarester, rå lök och en märklig sås bestående av ketchup och alla kryddor i kryddhyllan (vid tre olika tillfällen, altså...) så har jag bland annat ätit förvildade äpplen med mjukost på. Däremot tycker jag inte om främmande matkulturer, utan äter hellre så "vanlig" mat som möjligt.
3. När jag bloggar lägger jag oftast ner betydligt mer tid på rubriken än på själva blogginlägget. Detta gör jag genom att leta upp någon bra textrad ur någon sång, och skriva av den. Trots att jag ägnar så mycket tid åt att leta så slutar det nästan alltid med att jag postar ur en rad ur den sång jag råkar lyssna på just då
4. Påvägen hem händer det ganska ofta att jag går förbi min ytterdörr och istället knallar ut i skogen och pissar. Naturpissande slår toaletter vilken dag som helst!
5. Jag har varit vaken 40 timmar i sträck
6. Jag har faktiskt skrivit fler sidor om lajvroller än vad jag skrivit totalt under hela min gymnasietid. Lägger man till min högstadietid så ligger det ungefär lika. Allvarligt. Lägger man ihop alla läxor, hemuppgifter, allt vi skrivit i skolan och så vidare så slår det ändå inte all info om Silverföljet...

Jag utmanar:
Åkesson
Stordal
Henning
Anja
Ludde

EDIT: Bonus-flipp som var ganska dålig och blev påkommet för sent.
7. Den första flicka som frågade chans på mig, någon gång i tidigt mellanstadie, fick en utskällning av mig. Det väntade hon sig antagligen inte... Jag var en ganska grym unge.

Little pieces of the nothin' that fall

2007-04-26T22:43:00.000+02:00

Mindre än en vecka kvar till lajv. Har precis skrivit en analys av Per Albin Hanssons radiotal vi andra världskriget utbrytande. Det var tråkigt.

Nu sitter jag och lyssnar på Goo Goo Dolls och kliar mig på näsan, och pratar lite med Dennis. Jag vill verkligen skriva, men jag får inte riktigt ord för vad jag egentligen vill få fram, om jag överhuvudtaget vill få fram något, så det hela blir ganska dumt.

Stordals hår har varit med om en tragisk skoterolycka och invalidiserats.

Själv var jag på släktträff/70-årskalas på ett spa-hotell i Jämtland. I Storhogna, var vi. Jodå. I närheten låg samhället Brunflo, där inaveln gjort att dövhet är ovanligt vanligt. Så kan det gå.
På hotellet fanns det en trevlig park under glastak.

...och utanför fanns det fjäll...

Mer saker på det fotografiska temat kan skådas i Bilddagboken. När jag orkar uppdatera den.

So come mighty warrior to light the lost hope

2007-04-11T16:38:00.001+02:00

Nu har jag fixat en Bilddagbok, http://nyllet.bilddagboken.se/, och fixat ett dussin anmälningar till universitetsutbildningar. Shit. Så produktiv jag känner mig.

Vidare har jag tvättat alla de skabbiga kläderna jag hittade i skogen. Jag har till och med vinäger-tvättat bort möglet. Mums; Det blir finfina efter-katastrofen kläder av dem. Ett par skjortor, en kavaj, ett par linnebyxor, ett par shorts, ett par jeans och en mycket skabbig brun jacka med skottsktrutigt foder och mögelfläckar. Score!

Nyllet utbildas:

1 SU-58159
Kombinationsutbildningen för magisterexamen och lärarexamen, inriktning samhällskunskap
330hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Stockholms universitet, Stockholm

2 SU-58130
Kombinationsutbildningen för magisterexamen och lärarexamen, inriktning historia
270hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Stockholms universitet, Stockholm

3 LHS-35154
Lärarprogrammet Samhällskunskap med didaktisk inriktning
60hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lärarhögskolan i Stockholm, Stockholm

4 SU-58140
Kombinationsutbildningen för magisterexamen och lärarexamen, inriktning engelska
270hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Stockholms universitet, Stockholm

5 SU-58156
Kombinationsutbildningen för magisterexamen och lärarexamen, inriktning psykologi
300hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Stockholms universitet, Stockholm

6 SU-10045
Kandidatprogram i filosofi och psykologi
180hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Stockholms universitet, Stockholm

7 LHS-35155
Lärarprogrammet Samhällsorienterande ämnen med didaktisk inriktning
60hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lärarhögskolan i Stockholm, Stockholm

8 LHS-35133
Lärarprogrammet Historia med didaktisk inriktning
60hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lärarhögskolan i Stockholm, Stockholm

9 LHS-35106
Lärarprogrammet Pedagogik, etik och psykologi
60hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lärarhögskolan i Stockholm, Stockholm

10 LHS-35103
Lärarprogrammet Innovationer, etik och samhällsutveckling
60hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lärarhögskolan i Stockholm, Stockholm

11 SU-58149
Kombinationsutbildningen för magisterexamen och lärarexamen, inriktning svenska
300hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Stockholms universitet, Stockholm

12 LHS-35127
Lärarprogrammet Engelska med didaktisk inriktning
60hp Dagtid, Helfart (100%), Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lärarhögskolan i Stockholm, Stockholm

Rage of the winter mould the horizon

2007-04-01T23:12:00.002+02:00

Igår var vi och grillade i Tantolunden med Gråsvärden, men de bilderna har jag inte hunnit ladda upp. Däremot hittade jag filmen från vår Heta Natt i Västerås. Som var allt annat än het. Men ganska kall. Mer info om det i inlägget "When I asked for a kiss; You kindly dismissed", från början av månaden. Slutet blev visst kapat av YouTube, men Stordal säger "Det är så här vi spenderar våra torsdagar".

I don't know, but I believe in yesterday

2007-03-29T08:52:00.001+02:00

Nu var det bra länge sedan jag skrev någonting sist. Större händelser i livet inkluderar bland annat att jag äntligen skrivit Cambridge Advanced English Test, vilket tog större delen av en lördag och gick på 1600 spänn. Fick i alla fall föräldrarna att betala pengarna, och nu slipper jag gå på engelskalektionerna. CAE är dessutom trevligt i det att det är ett internationellt gångbart betyg. Det är definitivt inte svenska betyg... Nåväl, jag får resultaten i mitten av maj. Då får vi se hur det gick, men det kändes som att det gick strålande. Det brukar gå strålande på engelskaprov.

Vidare har jag hunnit med ett lajv, för snart två veckor sedan. Vidje Jormesson begav sig till Fru Lärkas Sommarviste för att hjälpa till att fånga in en Svart Ryttare i Fällen eller Ödets Fläta - Ett Förlajv till Ödesväv. Någon gång när jag inte sitter på Fotografisk Bild A och borde arbeta så ska jag skriva ner vad som hände också. Fast IN-lajv vet väl bara de som var med vad som egentligen hände. Övriga Bryggebor vet att Vidje lämnade sina plikter mitt i Trennebyggeförberedelserna för att med försvinna iväg med Björn och Adrian från Lyktan, och att han kom tillbaka dagen efter med ett ganska imponerande sår i sidan. Anklagelserna avvisades med orden "För allas säkerhet är det bättre att ingen vet vad vi gjorde, men det var i alla fall någonting elakt mot Ryttarna i Svart". Vidare bad Vidje övriga Bryggebor att ljuga och påstå att han varit i Bryggan hela tiden, om någon skulle fråga. Man vet ju aldrig om de Svarta Ryttarna är ute efter hämnd.

För övrigt tror jag bestämt att det blivit vår. Det har, som många säkert noterat, varit underbart vackert väder. Eftersom jag är ledig från Engelskan nu för tiden har jag dessutom fått en underbar chans att njuta av detta faktum. Normalt går jag sällan på promenader på dagtid, men när man har 1-2 timmar håltimme och alla man känner är på lektion... Ja, då får man tid över att bara utnyttja solens mysiga strålar. Jag har promenerat bort till Centrum och skaffat mig cola de flesta av dessa dagar. I tisdags passade jag också på att ta en promenad i Röllingby. Inte skolan, utan den järnåldersby skolan är döpt efter. Eller, ja, resterna efter en järnåldersby i alla fall. Det är ett trevligt promenadstråk med mjukt böljande kullar, gles skog med främst en-buskar, en och annan fornlämnad husgrund och så en hel del får. Jag försöker att inte gå runt där uppe allt för mycket, för jag vill liksom inte förstöra den där mysiga magin med att gå där. Det är lite som Gotland i både miljö och känsla. Utmärkt ställe att fotografera på, dessutom.

När vi har gemensam rast passar vi på att hänga runt Alexejs bil, eller så cruisar vi runt till Alexejs pikanta musiksmak. Den blandar alla möjliga och omöjliga musikstilar. Mest omöjliga. Många remixade barnvisor, extremt tung metal, Amy Diamond och så förstås sjukt mycket techno, och elektronisk musik av olika slag. Främst saker med mycket bas, vilket oftast resulterar i att man inte hör så mycket annat än basen. Yeah. Det är tufft, det.

I want someone provocative and talkative

2007-03-09T22:31:00.001+01:00

Eva stal shuffle-listan, så jag stjäl den här från henne. Sharing is caring, typ.

TIO FÖRSTA:
Första bästa kompis: Det skulle väl vara Philip, men det var väl fram till skolstarten, typ.
Första bil: En leksaks jeep, som väldigt liten. Den var rosa, för mina föräldrar är sådana där människor som tycker att man måste utrota könsroller genom att påverka sina barn. Första bil jag kunde "köra" var en sån där "Lär dig gå"-bil, som alla barn åker runt på. Den var också rosa.
Första kärlek: En synnerligen hemsk ung dam vid namn Thérése, någon gång i början av högstadiet.
Första husdjur: Det skulle väl vara akvariefiskar. Första riktiga husdjuret var väl katten Sigge.
Första semester: Well, vi åkte på bilsemester varenda sommar när jag var liten. Första semestern jag minns väl är väl när vi flög till Kreta, då var jag sex år gammal.
Första jobb: Har väl inte haft något riktigt jobb, men av och till arbetar jag som frilansande webdesigner och grafiker.
Första köpta skiva: Kan man köpa skivor nu?
Första riktiga kärlek: Well, jag var ju kär i en god vän i över två år, och kom ur det först för några månader sedan. Men någon bekräftad kärlek har jag inte varit med om. Eller, ja, jag har i alla fall inte varit medveten om någon bekräftad kärlek förän långt efter vi kommit över varandra.
Första piercing: Piercing är typ bland det fulaste som finns.
Första konsert: Edguy, 06.

NIO SISTA:
Sista alkoholdrycken: Tisdagen på sportlovet. Lite av varje där.
Sista bilfärd: Alexej skjutsade hem mig från plugget häromdagen.
Sista filmen du såg: Saving Private Ryan, tidigare idag.
Sista ringda telefonsamtal: Ringda telefonsamtal? Jag svarar typ bara i telefon, men jag kan väl ha ringt... öh... Det var nog någon jag ringde när jag satt fast i Västerås, tror jag.
Sista bubbelbadet: Inte var det igår i alla fall, eller de senaste åren...
Sista spelade cd: Cute is What We Aim for - The Same Old Blood Rush with A New Touch.
Sista kyss: Err... Ganska precis två år sedan, tror jag
Sista gången du grät: Många år sedan
Sista måltiden: Ostkaka framför TV:n

ÅTTA HAR DU NÅGONSIN:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Det har väl varit nära, men, nej.
Blivit arresterad? Bara stoppad av polisen när de letade efter en Jonas Nyman, som tydligen såg ut ungefär som jag.
Blivit kär vid första ögonkastet? Tyvärr
Varit på tv? Jodå, jag var med som hastigast i ett repotage om Ahlberg, men jag sade minsann en hel mening!
Fått ditt hjärta krossat? No, I don't break hearts; I just dent them
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Nepp, men det har nog hänt att jag sagt att jag inte älskar någon utan att mena det.
Haft ett one night stand? Nepp
Busringt till nån? Nej, men jag är ofta den onda hjärnan bakom busringningar.

SJU SAKER DU HAR PÅ DIG:
1. Den vinröda t-shirten som blev dränkt i saltvatten och cider på klassresan.
2. Den grå-lila huvtröjan som är något för liten, och som jag bara använder som en del av Drägguniformen™
3. Strumpor, överaskande nog. Jag går nästan alltid barfota hemma.
4. Svarta mjukisbyxor
5. Klockan jag fick av morfar
6. Underkläder
7. Err... Den andra strumpan?

SEX SAKER DU HAR GJORT IDAG:
1. Lämnat in Projektarbetet
2. Skolkat från gymnastiklektionen, där vi troligen inte hade vikarie ändå.
3. Letat keygen till Armed Assault
4. Sett av Saving Private Ryan
5. Noterat att pappa köpt Interview with the Vampire på DVD
6. Irriterat mig över att jag måste skriva prov imorgon

FEM FAVORIT SAKER (UTAN INBÖRDES ORDNING):
1. Musik
2. Eftermiddagar där man inte har något alls inplanerat. Sålänge de inte kommer alltför tätt.
3. När man upptäcker att det fortfarande finns nya, vettiga människor man inte träffat tidigare
4. Att ha pengar över till Dumle
5. Vetskapen om att man kan vara uppe länge, och sova ut nästa dag. På det stora hela är det helt enkelt jättetrevligt att inte ha prov på lördagmorgonen.

FYRA PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR:
1. Henning
2. Emilia
3. Elsa
4. Syrsan
(Egentligen berättar jag allt för alla som frågar, men de här är väl fyra stycken som fått höra mycket senaste tiden.)

TRE VAL:
Svart eller vit? Vitt
Sommar eller vinter? Sommar, ge mig sommar!
Choklad eller chips? Det beror på situationen. Oftast choklad.

TVÅ SAKER DU VILL GÖRA INNAN DU DÖR:
1. Bilda familj. Någon gång innan jag dör
2. Se lite av världen. Åtminstone en tågluffning, liksom.

EN SAK DU ÅNGRAR:
1. Det är väl en eller ett par tillfällen då jag tycker att jag borde sagt eller gjort... något. Men jag är ju nöjd med livet som det är nu, och om jag reste tillbaka i tiden och tog ett annat beslut så skulle jag kanske inte vara nöjd längre.

Surrender - All the pain we've endured until now

2007-03-08T00:52:00.001+01:00

Idag fick vi studentmössorna. Imorgon kommer jag vara klar med projektarbetet. På lördag(!) kommer jag att skriva mitt sista prov i Engelska.

Studenten närmar sig med stormsteg... Sen måste man börja kämpa för att undvika ett grått vuxenliv. Meh, jag är barnslig av naturen.

Jag var på fotoexpidition för evigheter sedan. Inspirerad av Amandas bild på just den här gungställningen, tagen i vårsolen med vårgröna buskar, tog jag en bild på tomma gungor en mulen höstdag. Det blev lite deprimerande på något sätt. Det mesta av skräpet beror på scannern, inte på min dåliga framkallningsteknik.

Sometimes I miss knowing someone's there for me

2007-03-05T22:22:00.000+01:00

Inspirerat av Arleskär gjorde jag samma grej som han gjorde i sin Helgon-dagbok. Slå på Shuffle på musikspelaren och tryck framåt vid varje fråga.

1. How are you feeling today?
"Wasting Time" - Blink 182
Klockrent! Både titeln och delvis också texten.

2. Will you get far in life?
"Tears at Nightfall" - Rhapsody
Err... Det låter ju inte helt positivt

3. How do your friends see you?
"The Standard Lines" - Dashboard Confessionals
Inte helt unik, med andra ord

4. Will you get married?
"Back Home" - Yellowcard
Kanske inte. En rad i texten är tillexempel "Cause sometimes I miss knowing someone's there for me"

5. What is your life’s theme song?
”Finnegans Wake” - Wylde Nept
Om en snubbe som slår ihjäl sig, men vaknar till på sin mycket fartfyllda likvaka. Skulle kunna vara jag, antar jag.

6. What is the story of your life?
"Fly" - Nickelback
Jaha... "Learn to fly"

7. What was high school like?
"Demonheart" - Luca Turilli
Jo, kanske det.

8. How can you get ahead in life?
"Needles" - System of a Down
Right...

9. What is tomorrow going to be like?
”Depends” - Blink 182
Err... Titeln är ju perfekt, men låttexten är värre. En textrad är "I don't want to urinate all over myself". Det verkar inte lovande.

10. What is the best thing about your friends?
”Old Maid in the Garret” - Irländsk dryckesvisa
Ja, det bästa med mina vänner är att de är ogifta!

11. What is in store for the next weekend?
”Something Inside So Strong” - Bik McFarlande
Beslutsamhet eller lem? Vad är det för stark sak i mig?

12. What song best describes you?
”Loser” - Edguy
Tack, universum!

13. How is your life going?
”Hellborn” - Unwritten Law

14. What song will play at your funeral?
”Wish You Were Here” - Blackmore's Night
Ja, förfan! Spela den!

15. How does the world see you?
”Motivation” - Dope
Jag är faktiskt hela världens motivation.

16. Will you have a happy life?
”Legendary Tales” - Rhapsody
Minst sagt

17. What do your friends really think of you?
”Sell Out” - Reel Big Fish
Det är jag, det

18. What song describes the person you’re attracted to?
”The Ultimate Showdown of Ultimate Destiny” - Lemon Demon
Superhjältar och superskurkar och allt möjligt annat slår ihjäl varandra... Visst!

19. What message would you like to tell the next generation?
”I'll Tell Me Ma” - The Cheiftains
Tveklöst!

20. What is your deep dark secret?
”Perfect Teeth” - Limbeck
Nostalgi? Visst

21. Do people secretly lust after you?
”Sole Survivor” - Helloween
Så... Nej?

22. How can you make yourself happy?
”Break Myself” - Something Corporate
En låt om djupt deppande? För att bli glad?

23. Will you ever have children?
”Lousy Reputation” - We Are Scientists
Så: Ja, men jag blir en dålig farsa

24. What’s some good advice for you?
”Lemmings” - Blink 182

25. How will you be remembered?
”Curse of the Werewolf” - Timeless Miracle
Det låter inte så pjåkigt

26. What is your signature dance song?
”A Life for Revenge" - Dark Moor
Mycket dansvänligt ^^

When I asked for a kiss; You kindly dismissed

2007-03-01T00:33:00.001+01:00

Det har varit en händelserik vecka. Förra torsdagen åkte jag, Arleskär, Åkesson och Stordal (Tre Martin, helt enkelt) till Västerås för att snacka Ödesväv med Nicklas Nilsson. Det var astufft. Jag är så pepp på det där lajvet så det inte finns. Det blir verkligen en stad, med mängder av butiker och hus och prylar. Och vi ska driva Havsnymfen, som blir Köpevads bästa krog. I alla fall om man gillar vacker sång och fisk. Vi kom fram till att vi antagligen inte kommer äta på Havsnymfen själva. För ingen av oss gillar fisk.

Jag blev jätteengagerad, och kom hem och skrev mängder på rollen. Vidje Jormesson, Styrman på Sjökniven. Fast... det tog förstås nio timmar extra att komma hem. För vi missade sista tåget till Stockholm. Vi hängde på McDonalds tills de stängde, vid midnatt. Sedan hängde vi på gången över spåren (själva stationen hade stängt). Tyvärr stängde gången en kvart över ett. Så då fick vi gå ut... En vänlig väktare berättar att det kanske finns en bankomat inne i Västerås City, som ligger under tak. Vi ägnar en timme åt att leta efter den. Sen en timme åt att försöka hitta någon nattöppen bensinmack. Sen en timme åt att vandra fram och tillbaka i en gångtunnel och skratta spontant.

Vi missar första bussen hem, men möter istället Joram där på Västerås station. Det var inte jätteväntat. Så vi hängde med honom en kvart sådär, sen öppnade stationen. Så då gick vi in och somnade på bänkarna. Sen tog vi första tåget hem. Jag kom hem kvart över åtta. På morgonen.

Efter att ha sovit i fyra timmar klev jag upp och for till Uppsala för spontant mini-vampyrlajv med Åkesson, Syrsan och Anja. Jag var väl i Uppsala vid nio på kvällen, så egentligen var det rätt korkat. Jag hade ju behövt åka hem nästan direkt, om det inte varit för att vi istället hade spontan sleep-over hos Anja. Jag och Åkesson försökte få Anja att klämma ur sig någon synonym för sex, bara för att se om hon kunde. Det verkade hon inte vara kapabel till, men jag och Åkesson kom på många omskrivningar för samlag. Sedan överaskade Anja oss alla genom att använda uttrycket "Slaska Mule". Jag och Åkesson var överens om att det inte kunde vara något annat än en mycket grov omskrivning för oralsex. Både vidrig och hemsk. Vi var alla mycket stolta över Anja, även om hon inte höll med oss om att det handlade om oralsex.

Till slut kom jag hem, och struntade i att åka på TäbyCon. Sömn kändes mer aktuellt. På Tisdagen hade vi ett Kärlekskalas för att fira att jag och Stordal fyllt 36. Kvällens höjdpunkt var nog när Åkesson rullade sig i sina egna spyor. Den människan borde inte få vara nära någon vätska alls, allra minst de med alkohol i. Förhoppningsvis har vi alla lärt oss något av det hela.

Morgonen efter var mest hemsk. Men vi fick i alla fall skratta åt Åkesson igen, när han insåg att han ringt sin flickvän på fyllan. Han kom inte ihåg vad han hade sagt, men han hade ett vagt minne av att hon gråtit.

Imorgon (senare idag...) blir det LAN. Och så borde jag jobba på projektarbetet... Det löser sig! Allt löser sig!

Inte sörja vi för morgondagen!

Nu ska jag se till att övertala Dennis att hänga med till Gotland. Det måste han ju.

Why can’t you leave me tomorrow instead?

2007-02-21T19:50:00.003+01:00

Igår åt vi semlor. Vi ägnade den långa håltimmen då vi normalt har Historia åt att knalla bort till Smörkransen, dagen i ära. Väldigt spontant. Sen utförde jag och Erik Århundradets Värsta Brott. Det var också roligt. Erik blev avslöjad av Stordal, som fotograferade Erik när han försökte häla iväg bytet.

Det var också ett prov i Hinduism i tisdags, som var ovanligt vettigt för att komma från vår ganska hemska religionslärare. Halva provet brukar vara absolut totalt jätte-onödig detaljkunskap och andra hälften brukar vara bra "Tänk själv"-frågor som är formulerade så att det är snudd på omöjligt att komma på vad hon egentligen vill ha för svar. Det brukar vara svårare att lista ut frågan än svaret. Dessutom har hon börjat visa total disrespekt för vår fritid. Hon drar över tio minuter utan att ens be om ursäkt, och när Alexej poängterar ut det så svarar hon inte ens. Respektlöst, kort sagt. Och så var vi tvungna att besöka Scientologikyrkan på fritiden för Religionskunskapens skull. Det var faktiskt lite intressant. Hej och hå, vad de är hjärntvättade där! Och de är komiskt dåliga på att ljuga.

Erik: Så hur går det till när ni går upp i nivå? Är det någon sorts prov?
Scientologen: Nej, nej. Man ska visa förståelse för Scientologin och visa att man kan finna vissa svar på Livet och så.
Jag: Men hur undersöker ni det rent praktiskt?
Scientologen: Ja, alltså, man får visa att man förstår saker, att man kan använda E-metern och finner svar på Livet och så...
Jag: Ja, men hur undersöker ni rent praktiskt om man förstår det? Det är väl inte så att man bara behöver påstå att man kan saker för att gå upp i nivå?
Scientologen: Njä, alltså, vi brukar ha en skrivning...

Erik: Hur fort går det att gå upp en nivå?
Scientologen: Ja, det går ganska fort, faktiskt.
[Det går en kvart under vilken andra frågor ställs]
Scientologen: Jag har varit scientolog sedan -79
[Det går en kvart under vilken andra frågor ställs]
Scientologen: Jag är nivå 2

Men de var väldigt trevliga, får man erkänna. Och den trevliga tanten blir nog snart nivå 3, ska ni se! Det är den roligaste nivån, för då får man veta att Jorden är fylld med själar som inte fått ro. Själar från rymdvarelser som bands fast vid vulkaner över hela Jorden och atombombades. Rymdvarelser som flög runt i rymden med rymdskepp som såg precis ut som DC-3:0r, fast med rymdmotorer istället för turbiner. Allt var den onda rymddiktatorn Xenus fel. Det hör man ju på namnet. Visst låter han jätteond!?

Scientologen: Vi brukar spåra varifrån den här negativa kritiken kommer, den här i tidningar och så, och den kommer nästan alltid från psykologer och läkemedelsföretag. Sådana som vinner på att människor mår dåligt. Nästan alltid. Det är nog precis alltid, förresten. Men vi håller på att slå tillbaka, vi ger snart ut en bok om övergrepp under psykoanalyser.

Och så var det ju Alla Hjärtans Dag, och Martin Stordag. Stordal fick ingen present av mig i år. Mest för att jag är ett själlöst och själviskt as. Men också för att jag är lat. Och jättetrevlig!
En gång i tiden var den 14:e och den 15:e de enda två dagar på året då man kunde vara säker på att jag skulle skriva något. Det är nog lika bra att så inte är fallet, faktiskt. Det brukade bli ganska... dåligt.

Fast jag tror jag ska hänge mitt liv åt att uppmuntra folk att erkänna sin kärlek till folk. Alltså, mer än jag redan gör. För alltså, folk borde göra det. Det händer ju att det är besvarade känslor. Då suger det ju att folk struntar i att säga något, för då händer det ju att känslorna försvinner för den ena personen. Och det suger. Så sitt inte där och läs min fåniga blogg, och gå erkänn din kärlek till någon! Lyd regel 3b! Gå inte runt och "Gör en Nyllet", som Anja uttryckte det!
Det här är i synnerhet riktat till dig, dig och dig. Sluta fåna er, det räcker faktiskt nu. Jag vet vad jag snackar om. Det är inte farligt. Det värsta som kan hända är att du dör. Förudmjukad, blodig och naken.

Stormbrygganmöte imorgon. Snart sportlov. Då blir det LAN och sjukt mycket arbete på projektarbetet.

Erik: Tänk om solen plötsligt skulle slockna. Liksom, som om någon tryckte på lysknappen
Nyllet: Ja. Det vore fan synd.

Lärar-Mats: Anton, kan du vara snäll och stoppa in den här sladden där bak?
[Tjugo sekunder går]
Lärar-Mats: Alltså... I datorn

Do you like dreaming of things, so impossible?

2007-02-12T00:52:00.000+01:00

Det här måste ju bli inlägg nummer 100 i den här bloggen. Duktigt, Nyllet! Vidare är jag nu nitton år gammal, och har famnen full med en kelsjuk katt som tycker är att det är fruktansvärt orättvist att jag inte fokuserar på henne.

Födelsedagen uppmärksammades som vanligt främst av släktingar, och jag fick en del pengar. Jag skulle känna mig ganska rik om det inte var för att jag måste betala en hel del lajv och boenden och sånt. Gotland och Ödesväv och grejs.

Idag blev det långpromenad med Stordal, det var svinkallt. Undra varför det heter svinkallt egentligen? Svin är inte så kalla. Kallt var det i alla fall. Innan dess satt vi och tittade på Anders och Måns. Inomhus. Det var destå varmare.

Nu vill jag ha sommaren 2007! Den borde vara ungefär som sommaren 2006, men med mer Lajv, mer Medeltidsvecka och mer hoppfulla norrländska ungdomar från 1600-talet, som slaktas brutalt av uppretade tyska bönder. Som Röda Brigaden.

When the smoke had cleared

2007-02-03T23:13:00.000+01:00

Idag träffade man Folk™. Möte-Möte med Evighetens Teater och Dräggmöte med Mostly Harmless plus Syrsan och Anja.

Mostly Harmless - Frihet, Rasism och Kvinnoförnedring sedan 1996

Det var i allmänhet äg, och nu pressar Henning mig till bloggande. Det går inte så bra som man kunde tro. Men jag känner i alla fall att allt är strålande. Möjligen släpar jag mig till Uppsala imorgon, men jag borde städa istället.

Irländsk musik är på tapeten. Fett rekomenderat: David Kincaid. Särskilt Free and Green och The Boys That Wore The Green.

But you say; "We're just friends, you know"

2007-01-31T00:11:00.000+01:00

I know

Det blir nog inte särskilt mycket till bloggande i just det här inlägget. Det behöver bara skrivas. Tror jag. "I could cheer and call you muse", typ.

I'll love again
Love so much that it drives me crazy
Since lovin' like I loved you is just amazing
I think now that I have gotten over you
I guess it's time to find a heaven to go to

Bildligt talat altså. Nästa plats jag går till blir väl skolan, det är sannerligen ingen himmel, det.

Stop this struggle
End this strife
Unchain my heart

'course;
If all prisons are as beautiful as your eyes
Then chain me up
And break me down
And torture me right to the edge of hell
Then leave me hanging
Upside down in your heart

In my mind, a heart, a lesson to learn

2007-01-30T00:39:00.000+01:00

Det är liksom hög tid att uppdatera bloggen, och jag känner för att uppdatera bloggen, men det är sent som tusan. Jag antar att jag uppdaterar ändå. Jag är helt enkelt inte så smart. Upp 07:30 imorgon, liksom... Blä.

Helgen var ytterst trevlig. Först åker man direkt till Norrtälje efter skolan och hänger med Nico och Arleskär ett tag, båda trevliga människor, innan man drar vidare till jaktstugan vid Porshanken för öl, irländska kampvisor och schlagerlåtar. Och när man vaknar igen i stugan så var det en hel dags lajvande med allmänt roligt folk. Lite som vampyrlajvet, som också var trevligt, men som jag missade att blogga om. Det borde jag gjort. Bilder finns dock här.

The way your hair swings over your eyes
The motor in my head turns
Wanting you for such a long time
In my mind, a heart, a lesson to learn

Musikaliskt har det varit en vecka med Fall Out Boys nya platta, New Found Glory, Boys Like Girls, Boxcar Racer, The Chieftains, mer Thursday och så har jag undersökt Cute Is What We Aim For, The Used och Senses Fail. Har dock inte bildat någon uppfattning än.

På känslofronten är det tyst och stilla. Lite sådär allmänt Kallt och Tomt, tror jag.
Drägg- och ET-möte på lördag. Inte dumt, jag behöver träffa galningarna.

Every skyline and every night spent alone

2007-01-14T15:51:00.000+01:00

Det här var ett ovanligt misslyckat veckoslut, känns det som. Först slår en dörr igen på min tå på fredagmorgonen, vilket effektivt krossar nageln och skapar en ganska fascinerande mängd blod för ett så litet sår. Sen hoppade några kotor snett i går kväll, så att jag nu haltar runt med en imponerade smärta i hela vänstra sidan av kroppen, typ.

Nåväl, mamma borde leta sig hem om några timmar. Mamma kan det där med att rätta till ryggar.

I think somebody loved me once

2007-01-05T05:31:00.000+01:00

Just nu sitter jag ganska trött på ett LAN och funderar på vad jag ska hitta på nu. Troligen ska jag få någon att hänga på och lira våldsamma spel. Sånt är kul.

Öh... Jag kommer verkligen inte på något vettigt att skriva just nu, men så är klockan 05:33 också. Och jag har inte precis sovit bra någon natt, även om jag sovit åtminstone några timmar varje natt. Jag vill inte vara alltför genomtrött på Vampyrernas Möte 5... Jag kommer nog vara ganska trött där ändå.

Just nu vore det trevligt med en dusch. Mm... Jo, det vore inte illa alls.

Och så hittade jag mer Saves The Day. Saves The Day är nog inte så illa, trots allt.

Walking to the water
Standing on the bank
Staring at my reflection
Oh my god, I look pathetic tonight

Well, guess what now
Diving in this river
Fishing out my heart

It's not that hard to just fall apart

2006-12-18T23:07:00.002+01:00

Henning har övertalat mig att skapunk är vad som räddar mig nu. Skapunk it is! Positiv musik löser alla problem! Med positiva låter som... Öh... Less Then Jake - In-Dependence Day

I'm borderline day after day
Waiting to get knocked off my feet again

Positivt är vad det är!

Åkesson och jag är överens om att Stordal borde hålla sig till Blogger. Helgon är bara jobbigt för oss att läsa, och man kan inte utnyttja RSS från Helgon, inte. Helgon kan man använda för att få kontakt med människor som envisas med att Helgon som enda kommunikationsmedel (Ja, jag tänker på dig. Känn dig träffad), men man kan inte hålla på och använda dagboksfunktionen där. Nej. Man kan ju inte ens ladda upp bilder där! Eller kommentera! Hur överlever man då?

Nyllet? Hans enda problem är hans lilla fyrkant. Han kommer klara sig, och den håller honom trygg, men frågan är utifall han någonsin kommer börja leva utanför den. Jag får ta och titta till honom någon gång.

Kanske har Stordal rätt, men jag ser det som en ganska elastisk fyrkant, eller kanske är det mer som om jag har en stor kartong på huvudet. Jag är fri att gå runt som jag vill ändå, men det ser lite dumt ut när jättekartongen glider omkring. Visst håller jag mig gärna till vanor, men det betyder inte att jag är helt livrädd för at testa någonting nytt. Kolla bara vad jag sysslade med för ett år sedan. Två år sedan. Tre år sedan. Yeah. Men, som tidigare nämnt håller jag mig gärna till vanor om inget bättre alternativ dyker upp. Varför ändra ett vinnande koncept? "Jag valde trygghet framför frihet", och så vidare.

Enjoy this lonely sky with me
It'll swallow us whole if we only let it

Duschen är ett utmärkt ställe att filosofera på. Jag stod och fundera lite på Livet. Livet är bra. Jag gillar Livet. Det är minst sagt kliché, men jag skulle nog faktiskt inte ändra någonting om jag fick leva livet igen.

If I had to live my life again, I'd make the same mistakes, only sooner.
- Tallulah Bankhead

Det är ur misstagen vi lär oss, och visst har man lärt sig ett och annat. Några saker borde man inte sagt, vid några andra tillfällen borde man varit inte varit tyst. Någon gång skulle man passat på att stjäla en kyss, men vid andra skulle man låtit bli. Eller i alla fall duckat när hon försökte kyssa mig, jag är inte mycket för det där med Första Steget, egentligen. Egentligen inte så mycket för att jag är feg, utan helt enkelt för att jag bara verkar bli ens det minsta intressanta av tjejer jag redan känner hyfsat bra, och jag är inte mycket för att satsa min vänskap. Nej, det är knepigt det där. Jag är övertygad om att Eld på något sätt är en lösning på mitt problem.

Tänk att jag spenderade större delen av lågstadiet med att undvika människor. Inte för att jag var mobbad eller något utan för att jag kunde läsa, skriva, räkna och i största allmänhet tänka redan innan jag började skolan. De flesta andra elever var i mina ögon hopplöst efterblivna, så som det arsle jag var valde jag att gå för mig själv i skogsdungarna runt skolan och filosofera och fundera. Jag gjorde mitt bästa för att undvika alla människor som försökte bli vän med mig. Jag gick olika vägar hem, sprang hukad i diken, gömde mig i skogen tills folk gett upp... Jag hade en ganska störd skolgång. Mellanstadiet blev det istället till att hänga med en liten grupp människor, men jag spenderade fortfarande många raster ensam. Man vänjer sig vid det, och inser att det är ganska trevligt.

Till högstadiet hade jag mycket framgångsrikt förstört praktiskt taget alla som möjligheter att lära mig social kompetens. Min erfarenhet av social kontakt med större grupper sträckte sig ungefär till att leka fryskull. Ibland. Och bli knuffad från den där båtformade klätterställningen på skolgården. Så Högstadiet var det också små grupper som gällde, och någon sorts automatiskt antagande att om någon verkade prata med mig så var det antingen för att de pratade med någon bakom mig eller så var det för att på något sätt driva med mig. Inte för att jag egentligen brydde mig sådär överdrivet mycket. På den tiden höll jag fortfarande fast vid min bild om att de flesta i min omgivning var inkompetenta, sorgliga ursäkter till människor.

Sen var man igenom pubertetetsdeppande, började lajva, träffade folk, tog livet av sitt gamla jag, började lyssna på musik på allvar, skaffade nya vänner, accepterade att skolan rent av kan vara rolig ibland och, sist men inte minst, började se positivt på världen. Och mer positivt skulle det bli. Optimismen har stigit stadigt enda sedan den där dagen i september.

Och så insåg jag...

Jag tycker faktiskt inte om att vara ensam.

Jävla skit

The Reason for my Rhapsody

2006-12-15T23:11:00.001+01:00

Jahaja. Här sitter man, då. Jag har ägnat stora delar av dagen åt att snacka med Henning, och Emilia. Och ibland båda, när inte deras datorer skiter sig. Trots det verkar jag inte riktigt få rätsida på min hjärna just nu. Faktum är at jag nästan anser att idag inte var en bra dag. Men nu är det i alla fall helg, och vi ska gästa Ahlberg på söndag.

Jag har försökt sysselsätta mig med saker hela veckan i ett försök att koncentrera på något annat. Det har gått ganska bra ändå. Idag lekte jag lite i PhotoShop och fyllde ut http://fiendensiktad.blogspot.com/. Den bloggen har liksom blivit en plats där jag postar min humor, snarare än någonting om Fienden Siktad. Apropå Fienden Siktad hade vi ett arrangörsmöte igår. Det var ganska produktivt ändå. Och jag tog några bilder där vi satt i Gråmunkens källarvalv och tänkte så det knakade. Både jag, Erik och Nico.

Jag har också uppgraderat bloggen till den nya blogger-betan och snyggat upp litegrann. Nya fonts här och där, ordning och rätta i arkivet, lite kategorier för den som bara vill titta på bilder... och så vidare. Det mesta av det gjordes på lektionstid, när jag ändå inte gjorde något bättre.

Ja. Och så var man på Fru Lärkas Julgästabud också. Vinterns bästa lajv, kan man tänka. Nog var det en del kul stunder som kan räknas till Årets Lajvhändelser, alltid. I synnerhet när Vidje, Sverker och Vale bär ut Skvattir ur stugan och bestämda röster förklarar att nu får han allt trolova sig med Eddwill Jägarlärling. Man kan inte stå och kyssas framför halva bygden om man inte tänkte gifta sig, inte.

Att all mat och dryck ingår i anmälningsavgiften är också klockrent. Mycket mjöd blev det. Och många härliga människor. En del är nästan för härliga, faktiskt. Tyvärr blev det bara två bilder därifrån, och det är samma motiv. Skillnaden är bara att den ena är liggande och den andra stående. Ganska dåliga blev de också (bilderna, inte motiven), men åtminstone en måste nästan postas ändå. Där har vi både Skvattir och Eddwill. De visar lite olika känslor. Jag anar att Skvattir är lite mer nöjd än Eddwill. Men det är bara en gissning.

Ibland suger det lite att ha känslor. Synd att alternativet är ännu värre. Fast jag skulle nog bli en ganska tuff känslokall psykopat. Yeah. Jag skulle ha någon sån där lustig gimmick, liksom. Typ alltid döda folk klädd som sjukvårdare, så att ingen litar på ambulanser. Eller lämna en syrénbuske planterad i inälvorna på varje offer. Yeah, det vore nog jag, det. "Syrénbuske-mannen slår till igen - Sjukvårdare funnen på platsen".

Åkesson borde sluta ringa folk när han är påverkad, det gör det svårt att förstå vad han snackar om. Fast han kan förstås ha varit nykter, för man fattar ingenting av honom då heller.

Absolut Vodka Vanilla blandat med Coca Cola borde, enligt min fantastinerande slutledningsförmåga och Stordals geniala frånvaro av vett och sant, smaka som Vanilla Coke på steroider.

Soul Miner's Daughter - Rhapsody. Håller fortfarande.

Deep enough to lay your armor down

2006-12-04T00:34:00.000+01:00

Återigen finner jag ett trängande behov av att blogga. Antagligen för att jag sitter här strax innan ett på natten och inte känner för att sova. Jag och Erik har en teoretisk diskution rörande kolsyrad vodka.

Jag borde väl egentligen sova istället. Måndag imorgon, och jag kommer ägna hela natten åt att läsa Pandora's Star. Bara... Err... 820 sidor kvar, typ. Och så fortsätter förstås handlingen i uppföljaren Judas Unchained. Well, böcker läser inte sig själva.

Mindre än en vecka till Fru Lärkas Julgästabud!

If she gets you when she gets you any closer

2006-11-30T01:02:00.000+01:00

She just might get you lost
And she just might leave you torn
But she just might save your soul

Rise up forever; Out of the dark

2006-11-23T23:53:00.000+01:00

Egentligen kommer jag på något att skriva, men jag känner för att skriva något ändå.

Jag måste betala Fru Lärkas Julgästabud. Jepp.

I övrigt är allt utmärkt och bra, och så.

A head full of yesterdays

2006-11-07T22:34:00.002+01:00

Tack!

Ett litet mail från en flicka, men ett stort steg för att befria Nyllets hjärta.

And you say
"We're just friends, you know"
Again it charged into my head
Again my insides are at war
Watching your radiant features
In the headlights of a passing car

Hur som helst mår jag faktiskt riktigt bra. Jag tror knappt på det själv.

Watching the world coming down on my head

2006-11-04T17:27:00.001+01:00

Jag tror bestämt jag föredrar att kallas Nyllet framför att kallas Johan. Dels delar jag namnet Johan med väldigt många andra människor, vilket gör att jag inte direkt reagerar när någon ropar Johan. Dels för att det är först de senaste fyra-fem åren som folk verkligen börjat kalla mig Nyllet, och det är också de senaste fyra-fem åren som jag... växt upp? Jag är i alla fall inte samma negativa, fega och tråkiga människa som jag var då. Således har "Johan" liksom kommit att bli namnet på vad jag var, och vad jag nu anstränger mig hårt för att inte vara.

Yeah, det är rätt så irriterande när folk kallar mig Johan.

I'm still afraid of those mistakes I've made

I'm mostly memories
Most missed opportunities
Mostly minor tragedies
I'm mostly you and me

Åkesson föreslog att jag skulle lyssna på Yellowcard och Story of the Year, så nu gör jag det. Henning föreslog att jag skulle lyssna på Less Than Jake, så nu gör jag det. Själv upptäckte jag att jag borde lyssna på (+44), så nu gör jag det. Det har blivit ganska mycket nytt att lyssna på de senaste dagarna. I synnerhet Less Than Jake.

Apropå Åkesson var det förbannat trevligt och ha honom i Åkersberga en vecka. Han borde hålla sig häromkring, istället för att försvinna norrut. Vi är för få riktigt kul människor i Åkersberga, och det behövs fler människor som hänger med på långpromenader. Stordal i all ära, men efter några hundra promenader med honom får man lust till lite omväxling. Synd bara att han skulle träffa sig en flicka och påminna mig om en hög med dumma känslor som jag trodde att jag soppat under mattan för länge sedan.

(I'll sing along)
Yeah with every emergency
(Just sing along)
I'm the king of catastrophies
(I'm so far gone)
That deep down inside I think it's fine by me

Well, jag borde pröva att prata med henne. Det fungerade sist. Men det är jobbigt att göra när jag är nästan, nästan säker på att hon inte är intresserad. Alls. Men det där lilla, lilla tvivlet är det som gör att jag fortsätter att envist klänga fast vid de här känslorna. Samtidigt gör det att det blir väldigt knepigt att prata med henne utan att det låter väldigt, väldigt dumt.

"Hej, du förresten, jag har varit lite sådär tokigt småkär i dig i två år. Jag vet att du inte är intresserad, men kan du vara snäll och säga det till mig så att jag kan gå vidare? Det är knepigt att falla för andra flickor när jag ser ditt ansikte varje gång jag sluter ögonen. Skulle du bestämma dig för att du gillar mig så är det förstås också bra, jag är ju faktiskt rätt så trevlig intelligent, rolig och ser rätt bra ut... Jag bara råkar säga förbannat dumma saker när jag pratar med dig, men annars så... ja. Jag väntar här medan du nobbar mig, ok?"

Inte för att jag normalt har något emot att låta väldigt, väldigt dum, men det finns faktiskt gränser till och med för mig. Jodå! Det är sant! Faktiskt. Det är något tragikomiskt över det faktum att jag aldrig riktigt kan intressera mig för tjejer jag inte känner hyfsat bra, medan tjejer som knappt känner mig eller tror sig känna mig tenderar att falla för mig. Och det tenderar att vara tjejer med dåligt självförtroende som faller för mig, trots att gott självförtroende antagligen är den egenskap jag värderar högst hos människor. En positiv människa är i regel en människa jag gillar att umgås med, och tvärt om. Jag står inte ut med negativa människor. Jag antar att de påminner för mycket om hur jag var.

Ingenting ont som inte har något gott med sig. Jag blev kreativ och skrev klart några sånger av diverse olika sorters natur. Den som vill se något får i vanlig ordning be snällt eller tjata.

Aprå på ganska lite är det ganska roligt jämföra resultaten från Johari-testet och Nohari-testet, i synnerhet då det är ganska många motsägelser. Två "Happy" och en "Unhappy", tre "Confident" och en "Insecure", en "Extroverted" och en "Withdrawn"... Jag tycker det här var riktigt roligt, jag ^^

Big plans
Big crash
Don't be different
When you can't be yourself

Less Than Jake är riktigt bra. Jag gissar att jag gillar skapunk

Better off if I just let it be

2006-10-30T23:55:00.000+01:00

Kombinationen av en DragonForce konsert, följt av ett lajvmöte med arrangörer och deltagare till Vampyrernas Möte 5, följt av ett LAN har resulterat i att jag nu är mycket, mycket trött. Jag borde sova, men jag blir kreativ när jag är trött, så jag kände för att blogga. Trötthet och kärlek är de två bästa inspirationskällorna, åtminstone för min del. Då blir man kreativ, helt enkelt.

Nackdelen med trötthet är att ingenting blir sammanhängande. Nästan inte alls.

Tydligen kan Martin och Martin bli djupa när de är alkoholpåverkade. De kan också telefon-terrorisera mig medan jag försöker spela Operation Flashpoint.

Jag funderade på att stjäla några rader ur Secondary, med Brand New, men jag kunde inte bestämma mig för vilka, så jag gör inte det. Det får bli en lång paragraf här om varför det inte står någon textrad från Secondary. Jepp, så blir det.

You make me feel pathetic
It all sound completly wrong
I try some lame ass pickup-line
Though I've known you for quite long

Loosely based on someone else's song

2006-10-24T20:11:00.000+02:00

Det har blivit väldigt mycket Reel Big Fish senaste tiden. På fredag blir det DragonForce live, och sedan Vampyrmöte på lördagen och LAN söndag till måndag. Sen blir det sannorlikt ett arrangörsmöte, ett rollspelsmöte och ett lajvmöte under lovet. Aktivt värre.

Fotografisk Bild A äger fortfarande. Trots att Röllingby inte städat ur kemikalierna på nästan 30 år, så man blir ganska yr efter en stunds framkallande. Förövrigt framkallade jag för första gången idag. Jag lyckades till och med att inte förstöra alla negativen! Men... err... några av dem kommer nog inte gå särskilt bra att förstora. Men endå. Jag förstorar dem på torsdag, sen åker några av dem upp i bloggen. Jag gjorde slut på rullen i lekparken utanför Martins hus, och eftersom jag missbedömde mängden bilder på filmen så blev det ganska många bilder där. Det är lika bra det. Svartvita bilder på övergivna lekparker en mulen höstdag är tufft. Särskilt med tanke på att mina föräldrars fotoalbum är fullt av glada sommarbilder där vi leker i den där lekparken. Att skapa travestier på Åkersbergas idyll är ganska roligt.

Förövigt är Blogger lite lustigt. Det går utmärkt att ladda upp bilder i bloginläggen, men för bilden till den profil måste du länka externt. Med andra ord kan man lägga upp den bilden här i bloggen och sedan länka den till blogg-profilen. Såhär:

Life goes by so fast

2006-10-10T00:49:00.001+02:00

Come to me
The only broken-hearted loser you'll ever need

Always talking but I never say a lot

2006-10-09T23:19:00.000+02:00

If people never did silly things, nothing intelligent would ever get done.
- Ludwig Wittgenstein

Ilsken katt i plasttratt. En nyoperarad Silva surar på köksgolvet.

En hundralapp i ett illa upplyst vardagsrum. Tänk om jag någonsin orkade lägg ner mer tid på fotografering. Tyvärr är jag en lat jävel, men glad ändå på något vis.

Apropå lat orkade jag inte hålla på att hålla i en loggbok för mitt projektarbete, så jag gjorde som jag alltid gör och startade en blogg istället. Jag misstänker starkt att jag är den enda på Röllingbyskolan som har en projektweblogg.

Always talking but I never say a lot
And I'll blow it if I get another shot
Because it seems like no matter what I've got
It feels like it's nothing
I feel like I'm nothing

We never cry for love

2006-09-29T23:18:00.001+02:00

I'm so full of love
It deeply sickens me

Jag borde framkalla mina bilder från Drakgrottan. Det har faktiskt gått ett år nu. Jag är inte helt effektiv.

Jag är destå bättre på att prata med folk. Det blir det ganska mycket av. Jag har precis avslutat ett mycket, mycket långt samtal med en god vän som fått en släng av uselt självförtroende. Sånt är smittsamt, men jag råkade springa på en hög med gamla, positiva komplimanger till mig. Sånt är trevligt. Som en förlängning av samtalet kom jag dock att fundera på hur lite annat folk jag känner mår. Jag måste komma ihåg att maila lite folk som jag inte pratat med på ett tag. Eller träffa dem, om möjligt. Det är också trevligt.

Long lasting this obsession
From sleepless Mays to Denver cold
Somewhere inbetween
I threw myself away

Someday you'll understand that everything is a-ok
Someday you'll understand that everything is a-ok

Fixade en del musik till Marth idag, vilket påminnde mig om att Motion City Soundtrack fortfarande är bra. Jag borde egentligen lyssna på DragonForce istället, eftersom jag har biljetter till deras konsert i oktober, men... Meh.

Jag är f.ö. lajvarrangör under tillverkning. Tydligen. Vi hade vårat första arrangörsmöte i onsdags, och redan har vi en tydlig bild av vad som måste ordnas och hur det ska ordnas. Det skrotade Mostly Harmless I: Fienden Siktad för således resa sig från sin grav och bli det odöda projektet Fienden Siktad I: Skarpt Läge.

I used to rely on self-medication,
I guess I still do that from time to time
But I'm getting better at fighting the future
"Someday you'll be fine"
Yes, I'll be just fine

Annat på gång är att jag snart måste börja sälja biljetter till klassens studentskiva, som vi tydligen håller i Riddarkällaren den 30 maj. Så nu ska jag hitta tio personer att sälja biljetter till, något som fått mig att inse hur få människor över 18 jag egentligen känner, och hur fascinerande många människor jag känner som fyller 18 några månader, några veckor eller rent av några dagar efter skivan...

Vi gjorde förresten sådana där... öh... Johari-övningar eller vad det heter, på Psykologin igår, vilket påminnde mig om att jag sett ett sånt på Kevan Davis sida, efter att ha surfat dit från Urban Dead. Jag kände mig tvingad att lägga till mig själv, så jag uppmuntrar alla att surfa in på http://kevan.org/johari?name=Nyllet och informera mig om vad omvärlden tycker om mig. Passa på att klicka på http://kevan.org/nohari?name=Nyllet när ni ändå håller på.

I know I say that I'm just fine,
But I hope you wonder from time to time

Cover your eyes in the pouring rain

2006-09-19T22:45:00.000+02:00

Att gå sista året på gymnasiet är faktiskt rätt soft. Vi har ämnen som Filosofi och Psykologi, som båda två är både intressanta, lärorika och ganska slappa. Nå, i alla fall för mig som hatar att skriva men gillar att tänka. En lektion är slapp för mig om jag slipper lyfta en penna. Än så länge har jag jag klarat mig ganska bra ifrån pennor. Imorgon är dessutom filosofin inställd, så jag börjar först 12:05. Det är riktigt trevligt, det.

Katten är f.ö. sterilserad. Hon ska gå runt med en sådan där plasttratt i tio dagar och se ut som en lampskärm, ungefär. Silva själv tycker inte om det. Jag tog några bilder på henne, men har ännu inte orkat föra över dem.

Jag har också packat upp efter SeSP. Nu är det bara en ryggsäck kvar att tömma...

I'm addicted to words and they're useless

2006-09-05T00:42:00.000+02:00

Hooray for the madness
We are better by design
Let's hope we'll never have to
Say goodbye
Say goodbye

Det känns som om jag borde posta ett inlägg. Typ, ett riktigt inlägg och skriva lite om Medeltidsveckan och sånt. Men jag känner mig lat, så det blir inte så. På onsdag blir det i alla fall till att resa iväg till SeSP.

Förövrigt rekomenderas Motion City Soundtrack, och Brand New är inte heller så pjåkiga.

All the things I remember
Were they worth writing down?

Hiding inside the flames

2006-08-02T20:08:00.001+02:00

Jag borde faktiskt blogga oftare. Det skriver förvisso nästan alla som bloggar, men jag tycker det ändå. Jag har egentligen inte skrivit något sedan Musikanternas Sista Kamp, för drygt en månad sedan. Sedan dess har jag förvisso inte gjort överdrivet mycket, men det har blivit bordsrollspelande och Skoklosterspelen. Nico tog många fina bilder, och Arleskär tog också några bilder.

Det blev totalt nio dagar på Skokloster. Jag, Åkesson och Stordal var där tidigare för att vara med på träningen inför Krutrök och Muskedunder, eller Krutrök och Kanoner, beroende på vem man frågade. Jag var en av de fem norrländska rekryterna i röda uniformer som blir slaktade av rövare i slagets inledande skede. Stordal blev träffad av en kanon.

Vi träffade en del nya vänner, lärde känna en del gamla vänner lite bättre och hade på det stora hela väldigt kul. Jag har nog faktiskt aldrig sett så många fulla personer på ett och samma ställe. Som den ansvarsfulla unga man jag är så har jag nu lärt mig en del om att hjälpa folk spy. Hålla undan hår och bjuda på vatten och sånt. Det blev också till att hjälpa en del människor hitta hem till rätt tält.

På det stora hela var det många människor jag gärna spenderat mer tid med, och några få som jag helst undviker att träffa i framtiden. På lördag bär det av till Gotland, så då blir det väl till att träffa en del av människorna igen...

Bilduppladdningen verkar inte fungera just nu, men jag lägger kanske upp lite bilder ner det gör det.

This night's a perfect shade of dark blue

2006-07-06T16:35:00.001+02:00

Yeah, jag kom inte iväg till LAN:et. Men Silverföljets hemsida, http://silver.lajvsverige.se/, är online. Den ska finputsas lite, men den kom faktiskt online. Jag är nästan lite överaskad, måste jag säga. Jag brukar inte bli klar med saker.

Tydligen är större delen av mina vänner singlar igen. Tråkigt för dem, trevligt för mig. Jag har knappt sett Martin sen Drakgrottan, men nu har vi åter påbörjat våra nattpromenader på 4-5 timmar. Det tror jag inte vi gjort sedan typ... I vintras, och någon gång när Eva var med. Ahlberg har visserligen jobb hela sommaren, men honom borde man också kunna få kontakt med. Det är hög tid att ägna en dag åt våldsamma TV-spel! Om inte annat har jag huset för mig själv i en vecka mot slutet av sommaren, och då måste man passa på att göra sånt.

Det verkar även som om jag åter är en del av en fungerande rollspelsgrupp. Vi har i och för sig inte testat den än, men det är i alla fall gott om rollspelsintresserade människor i Stockholmsområdet som hänger på. Typ Hjalmar och Henning och sådana tuffa människor.

Jag bloggar egentligen mest för att jag har vansinnigt tråkigt just nu. Jag antar att jag borde få ihop Silverföljets bakgrundshistoria och skicka in den innan det blir alltför långt efter sista anmälningsdatum... Dessutom ska jag påbörja sjujävla intriger till Silverföljet. Vi har tappat en Christoffer, en Jörgen och en Eva, men det här ska bli det bästa Elerialajvet någonsin. Jodå, det är planen. Nu får det nästan räcka med äventyrsintriger, i övrigt ska vi värdshuslajva som bara den. Det blir sångträning på mötena, helt enkelt. Dansträning hade vi redan förra mötet, och nu när fler människor varit på MK ska det nog gå ännu bättre att fixa.

Jag känner mig alldeles kär i allt och alla. Vad var det egentligen i min frukost?

(...och Jack's Mannequin är tufft. Something Corporates sångare, pianospelare och låtskrivare gör sig utmärkt även utan Something Corporate)

Leave me hanging upside down

2006-07-03T17:50:00.001+02:00

Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva någonting, men jag kanske får ihop ett mer komplett inlägg imorgon.

Jag är tillbaka från MK. Oturligt nog är jag inte alls i stånd att åka iväg och LAN:a idag, som jag planerade, för jag har knappt några fötter kvar, förkylning, feber och är i största allmänhet trött. Dessutom är det rätt trevligt att sitta här och minnas Tirad-stämningen. För det var riktigt, riktigt äg, helt enkelt. Jag har ingen kamera, så jag har inga bilder att leta upp, men den som är nyfiken kan ju kolla Enhörningens bildarkiv, eller kika i Amandas blogg istället (kolla efter Pyrets blogg bland länkarna till höger).

Oandra sidan kanske jag släpar mig till LAN imorgon istället. Bara jag får lite kraft och ork.

Jag har ett ganska blandade känslor just nu, men de flesta är jävligt trevliga.

These feelings make this song sort of lame

2006-06-25T22:40:00.000+02:00

Imorgon kilar jag iväg till Musikanternas Kamp för andra, och sista, året i rad. I år blir det ju nämligen Musikanternas Sista Kamp. Sjunga tills man förstört rösten, dansa tills man förstört skorna, titta på Kampen tills ögonen går i kors och näcka i sjön tills... tja, tills man börjar bli lite väl blå på ställen som inte bör vara blå. Vad var det kampanjrävarna brukade säga; "Sång, dans, kamp och lite naket"?

Eva fick mig att undersöka Lars Winnerbäcks musik. Jobbiga Eva, jag var tvungen att leta upp mer Timeless Miracle för att tvätta hjärnan med powermetal.

To the wind and water
To fire and the chamber of our lies
We have come to pay a tribute to the pagan way of life
To the earth and the mountains
To the valley of the dead we all have come
To cleanse the mind and body of the evil in this world

Into the Enchanted Chamber har kallats för den bästa powermetalplattan 2005, och jag tror fan det stämmer också. Titelspåret brukar kallas för bästa powermetallåt 2005, och det stämmer nog rätt så bra det också, fast jag gillar The Red Rose, The Voyage, Curse of the Werewolf, The Gates of Hell, Down to the Gallows och Memories också. Fan, det mesta på den där plattan är härligt. Lite som en korsning mellan Elvenking och Rhapsody, typ.

Det kommer inte bli kul att släpa femton ton packning till södra norrland.

Och i veckan hade vi årsmöte i Mostly Harmless, och jag valdes till Ordförande. Vi borde faktiskt trycka upp t-shirts med texten "Jag sitter med i styrelsen i en rollspelsförening; Krama mig"

I hear sound echo in the emptiness

2006-06-17T22:06:00.000+02:00

Jag fick lust att blogga idag också. Det måste vara all alternativ-emo-rock-punk som för tillfället lyssnas på av mig. Det inspirerar till bloggande. Oturligt nog tror jag att jag skrev ner allt intressant igår, och det finns inte direkt någonting att tillägga idag. Idag gick nämligen mest åt till att fira sommarlovet, genom att göra absolut ingenting. Well, ok, jag satt lite vid datorn och lirade Hitman: Blood Money och nu sitter jag och bloggar, men det var typ allt.

Nu känns det som om det verkligen inte finns något mer att skriva. Jag känner för att vara social nu. Hm. Jag får se till att dra med Marth-man och fixa tyg snarast möjligt.

Enjoy this lonely sky with me

2006-06-16T21:21:00.001+02:00

So don't ask me about forever because right now I'm feeling lost

Jag har blivit klar med en hemsida. Jag. Jag brukar vara väldigt duktig på att starta projekt, men destå sämre på att färdigställa dem. Jag har dessutom slipat klart bågen, nu ska jag bara orka fixa linolja och bivax och terpentin och annat som behövs för att avsluta den. Antagligen borde jag också fixa sträng och pilar. När jag ändå är inne på saker jag är klar med så färdigställdes dessutom den såkallade Prakten (halsduk) på det förra Stormbrygganmötet. Ett möte som förövrigt gick väldigt bra, även om det var lite synd att jag var tvungen att sticka tidigare. Så är det när lovet är sent.

And I think that tonight I will sneak into your house
And I'll sing songs and wake you up
And I'll take you blindfolded
Dancing onto bridges

Apropå möten så var jag närvarande på Vampyrernas Möte IV förra helgen. Precis som föregångaren var det här riktigt jävla kul. Vanliga flerdagarslajv i all ära, men jag undrar om inte de här kvällslajven är ännu roligare ändå. Oandra sidan var inte Fru Lärkas Julgästabud alls lika kul som VM3 och VM4, som på många sätt får räknas till de bästa lajven jag varit på. Oandra sidan har jag inte direkt något annat mini-lajv än Fru Lärkas Julgästabud att jämföra med, men ändå.

Förövrigt är det sommarlov nu, och det är bra. Jag borde ha TV-spelsdag med grabbarna snart, och så lär det bli också. Det är lite tradition att fira sommarlovetsbörjan med att hålla oss ute ur det vackra vädret och istället göra samma sak som vi gör året om ändå. Nå, skämt åsido har jag aldrig varit särskilt biten i konsoler, utan föredrar att spela våldsamma datorspel här vid datorn. Datorn kan man lita på.

En annan fördel med sommaren är att man rimligtvis borde bli av med diverse vårkänslor. Dessutom är det snart MK. Inget som Musikanternas Kamp. Musikanternas Sista Kamp i år, dessutom.

What's a day when it all ends up the same
And lasts forever
Can't complain when there's nothing there to blame
And things can't be better

Come on, sweet catastrophe

2006-05-31T23:16:00.000+02:00

Jag borde uppdatera lite oftare. Men jag har tydligen 1120 träffar ändå, och då räknas inte träffar från den här anslutningen.

Tydligen lajvmöte med resten av Stormbryggan på måndag, och sen är det typ lajv helgen efter det. Hej och hå. Och mindre än en månad till Musikanternas Kamp. Jag borde allvarligt börja fixa tyg och sånt, så slipper jag stressa. Alternativt betala någon annan för att stressa åt mig.

Efter en serie bankärenden har jag dessutom kommit över mina livsbesparingar och diverse pengar jag fick när jag döptes och föddes och sånt. Dessutom har jag tillgång till större delen av Föreningssparbankens halvt onödiga funktioner, som Telefonbanken och Internetbanken (Komplett med en sådan där skojig dosa för att kunna fixa ekonomiska överföringar över nätet). Dessutom har jag äntligen fixat Betalkort och ID-kort. Nu har jag en serie Viktiga Papper™, som tillsammans med mina avgångsbetyg från grundskolan, glasögonreceptet och högen från Pliktverket bildat en Hög med Viktiga Papper™. Dessa är placerade på ett mycket säkert ställe; Soffbordet i mitt rum. Jag tror att jag ska rensa ur lådan med actionfigurer jag inte rört sedan -96 och använda den som Låda för Viktiga Papper och Mindre Handeldsvapen™.

Senaste dagarna har gått åt till att klara Hitman: Blood Money (äg) och hjälpa folk med roller och anmälan till Musikanternas Kamp. Jag är en rätt hjälpsam jävel ibland.

'Cause I'm a wishful thinker

2006-05-21T23:21:00.000+02:00

My heart ticks in beat with these kids that I grew up with

Jag har i princip inte lyssnat på blink-182 sedan jag insåg att de låg lite väl överlägset först på listan över, av mig, mest spelade artister. Jag rotade fram dem igen idag. Det var antagligen dumt gjort, för nu kommer det bli svårt att lägga av. Nåja, det mesta har jag snudd på lyssnat sönder ändå. Men jag är lite nyfiken på Toms sidoprojekt, altså Box Car Racer och Angels and Airwaves.

Hade jag haft möjlighet att åka på Grevinnans Nya Rike så hade jag antagligen varit hemma ungefär nu, men så blev inte fallet. Istället visade det sig att Martin inte hade råd och Martin inte hade skjuts, och ärligt talat hade jag väl inte vare sig pengar, skjuts eller lust. Men ändå. Således gick den här helgen åt till att lira igenom Hitman Contracts och klia mig på näsan och annat mer eller mindre viktigt.

Förövrigt är det en sådan där kristen helg nu i veckan som innebär att jag är ledig. Jag gillar att vara ledig.

Jag borde antagligen gå iväg och läsa nu. Möjligen också sova. Man vet aldrig så noga med mig.

EDIT: Oj! Min weblog fyllde ett år häromdagen. Tiden går fort när man är rolig...

I read about the afterlife, but I never really lived

2006-05-11T23:34:00.001+02:00

Som en sorts protest mot att ingen annan verkar blogga ordentligt just nu så tänkte jag börja blogga ordentligt. Jag är alternativ; Go me!

För några månader sedan la jag till Last.fm lista i sidfoten på bloggen. Det var det enda stället den fick plats på. Scrolla till botten för att se vad jag lyssnat på de senaste minuterna. Kombinationen av musiktips från Linn och från Amanda har gjort att det förtillfället mest syns Fall Out Boy (Emo med growlande!) och Taking Back Sunday där nere. Växlat med den alternativrock, punkrock och emorock som jag redan kände till, som typ Saves the Day, Autopilot Off, Something Corporate, Flogging Molly och sånt.

Watching your radiant features
Lit up by a passing car

Watching your radiant features
In the headlights of a passing car

Jag har också lyckats skriva lite egna låttexter, främst i kombination med Tid av Oro. I bilen hem och sånt. Och i duschen. Inget som rinnande vatten när man vill vara kreativ. Ovanstående stycke är det dock den enda texten i sitt slag; övriga texter är lajvsånger. Dessutom är ovanstående text ganska nedklippt. Det där är det enda jag är riktigt nöjd med.

Ut genom Dödsrikets portar
Dess vakter jagar mig allt fortare
Jag ska finna vägen hem
Jag ska finna livet åter

För varje skratt jag inte skrattat
Varje sorg jag ej begråtit
För den flickan som jag saknar
För varje vän jag ej förlåtit

Jupp, jupp. Förutom ovanstående ballad om att resa tillbaka till livet skrev jag en liten men ganska mäktig bondevisa, inspirerad av Odalbonden, av Erik Gustaf Geijer. Vi har litteraturhistoria i Svenskan, nämligen. Det är lite läskigt att jag faktiskt fattat tycke för en del klassisk poesi. Poesi ska vara tråkigt, åtminstone poesi från Upplysningen och Romantiken. Faktiskt.

Fortsätter ha långsamma men intressanta diskutioner med Elsa via Noshörningens ganska klumpiga system för PM.

Imorgon (Senare idag...) tar jag och vilar upp mig från min förkylning. För jag är faktiskt sjuk. Och det är skönt med lite ledighet. Men nu ska jag nog faktiskt gå och äta något, och sedan måste jag rota fram någonting att läsa.

I will never ask if you don't ever tell me

2006-05-07T22:22:00.000+02:00

Jag känner för att skriva ett riktigt långt inlägg, men jag orkar bara inte. Jag är riktigt förkyld sedan Tid av Oro, och det blev fanimig inte bättre av att stå under ett vattentorn och sjunga odygdiga sånger natten till idag. Så... err... Jag lever, och... err.... Skriver inte i bloggen.

Men jag var på Tid av Oro för en vecka sedan (Äg) och lajvmöte med resten av Stormbryggan igår (Über-äg).

Trying to forget everything that isn't you

2006-04-25T21:51:00.000+02:00

Imorgon far jag iväg till Tid av Oro, vårens Elerialajv och årets första lajv för min del. Det är bara äg.

Ahlberg är försvunnen. Vi skulle lira Planetside. Hmm... Nåja.

And if you wanna go down in history...

2006-04-23T23:40:00.000+02:00

Jag bloggar verkligen inte tillräckligt ofta längre. Jag känner för det, men jag verkar liksom aldrig ha tid att sätta mig här med mina tankar och slå på lämplig musik. Det känns liksom som om jag borde fokusera på att skriva lajvintriger eller något.

Nu har jag ju t.ex. missat att blogga om Silverföljets möte (som fungerade utmärkt, och ägde i allmänhet), LAN:et jag missade (Eftersom alla andra i gänget hoppade av. Det är inte särskilt roligt att LAN:a utan de andra grabbarna) och Sonata Arctica-konserten jag missade (Mådde inte särskilt bra den tisdagen, och först när jag äntligen orkade släpa mig ur sängen insåg jag vilken dag det var, och då var det för sent för att hinna dit).

I know i'm not your favorite record
But the songs you grow to like
Never stick at first

Jag borde verkligen komma ihåg att fråga Linn om musiktips oftare. Det mesta hon har föreslagit har kommit att hamna bland mina favoriter. En gång i tiden var det hon som tipsade om Rhapsody, tillexempel. Och tidigare nämnda Sonata Arctica. Och Blackmore's Night.

Let me in, I'll bury the pain

2006-03-20T21:17:00.000+01:00

From green to red our days pass by
Waiting for a sign to tell us why
Are we dancing all alone?

Idag har jag kastat flaskor på poliser. Skrikigt slagord åt poliser. Sprungit från poliser. Sjungit kampvisor i närheten av poliser. Samt bjudits på lunch och choklad av poliser. Allt för att poliserna bad mig, och många andra. Poliser är tuffa, för de har övningar i kravallhantering, och då får man skrika och kasta flaskor för att göra dem glada.

Sen hamnade jag på fel buss och irrade runt en timme i Skärgårdsstad och undrade var i hela helvete jag var någonstans, och varför det stod på busstidtabellerna att det var tre timmar till nästa buss. Sen vandrade jag fyra kilometer på små snöiga landsvägar tills jag hittade Åkersberga.

Det här var en ägig dag. Jodå.

Eftersom alla människor tjatat om In Flames en hel del inför deras konserter i fredags och lördags kom jag att börja lyssna på dem igen. De är bättre än jag minns dem.

Nästa konsert blir Sonata Arctica den elfte April, och sen blir det väl till att ta sig till Blind Guardian i september. Blind Guardian är ju typ... Bäst.

Collect some stars to shine for you
And start today, there's only a few
A sign of times my friend

All the dreams you have you save

2006-03-14T22:47:00.001+01:00

You haven't seen the world outside for days
You sleep, you hope, you wait
Imagination disappears
And all the dreams you have you save
Confrontation like a mirror
They try to take your mind away

Sportlovet var härligt. Sen var jag sjuk. Sen var det ganska härligt igen. Stormbryggan på söndagen i början av lovet. Edguy, DragonForce och Sabaton på onsdagen mitt i. Trevligt att träffa alla människor. I synnerhet Martin, som man ser allt mer sällan nu för tiden. Det är nästan komiskt; På en månads tid träffade jag Martin en enda gång, trots att han bor ett par kvarter bort. Oandra sidan träffade jag Amanda tre gånger, och Anja två, och båda bor flera mil bort. Martin måste börja komma till skolan oftare så att man får träffa honom ibland.

En väldigt liten artonårs-fest på fredagen. Jag, och alla andra, hade glömt festen in i sista minuten, så det slutade med att jag, Dennis och Ahlberg satt och spelade Munchkin. Ordentligt. Munchkin, Munchkin 2: Unnatural Axe, Star Munchkin och Super Munchkin. Och så blandar man allt, såklart.

And I'm not trying to be something I'm not
Letting their thoughts get in ‘cause I
Won't end up twisted and insane

Antagligen blev jag smittad av Dennis eller Johan, för efter det blev jag sängliggande i nästan en vecka. Lagom till fredagen hade jag frisknat till och släpade mig till Uppsala för en mycket trevlig kurs i bågbyggande. Trevligt folk och trevlig stämning hela tiden. Jag kom hem med en 20 pounds hickory-lemonwood båge, tre pilskaft och en jävla kramp i händer och rygg.

Ännu en bild från Madeira. Meningen var att bilden skulle tas när vågorna slår runt stenen, men man kan inte få allt här i världen.

Så väldigt mycket gjort blev det kanske inte, men med tanke på att jag förr inte gjorde annat än att sova och sitta vid datorn på loven... Jag tror jag bestämt mig för att det är ganska roligt att göra saker här i livet.

And all my insecurities
And my anxieties
Tore out my insides
And it took a while to find
That I don't really mind
Life on the outside

So take up your aim and raise your rifles
Fire Away!
‘Cause I don't really care at all

My soul and my spirit will go on

2006-03-02T15:28:00.001+01:00

Igår ägde helt och hållet, sånär som på ett par närmast obetydliga detaljer.

...och här är en bild på Silva som leker med julgranen. För det har efterfrågats.
Troligen lillasysters ben i bakgrunden

Suck it up, breathe in deep

2006-02-25T19:27:00.000+01:00

I stay by your side, girl
Through the endless hate, my dear
The rain disappears
The poison of your life
Fills my glass and I
I drink, I die

Nåja, Stormbryggan imorgon.

Bilden är från Madeira. Vågorna var snabbare än skorna.

If you wanna spin
Get yourself back in the game again
Throw down your money
Maybe you could win
But this world won't stop
So never stop, just spin

Another day goes by

2006-02-13T23:37:00.001+01:00

Another day goes by
And I don't understand or know the reasons why
I'm looking for a change in life
But another day goes by

Inte hänt så värst mycket de senaste dagarna. Jag firades av släkten i lördags, och fick i princip bara pengar, samt en jacka av mormor och ett dryckesspel av min moster. Jag börjar tro att släkten konspirerar för att få mig att fastna för alkohol.

Räknar med ordna någonsorts artonårsfirande med alla vänner som orkar dyka upp. Första eller sista helgen på lovet, så runt den 25:e eller runt den 4:de, lördagar båda två. Antingen ha det på fredag eller lördag, beroende på vad som funkar bäst för folk, eller helt enkelt köra vidare över natten. Jag har alltid föredragit natten framför dagen ändå :)

Förövrigt har jag kommit över de senaste månadernas bilder från familjens digitalkamera, så räkna med bilder på mig när jag firar jul, bekantar mig med katten eller semestrar på Madeira.

Nyllet sover, på Madeira. Tittar man noga ser man Manhattan is my beat, och Låt den rätte komma in ligga i hyllan, bara så ni vet. F.ö. har jag en t-shirt i handen, vilket tyder på att jag faktiskt var påväg att kliva upp.

Nyllet och Silva. Nyllet nyss hemkommen från Fru Lärkas Julgästabud, och katten precis inflyttad.

Another day goes by
And I don't understand and I don't pretend to try
I wanna change my life
But another day goes by

Brothers in arms, side by side

2006-02-08T20:16:00.000+01:00

Världen är underlig. Blä... Jag känner mig social, men det är kallt ute och ingen som har tid att hänga på MSN. F.ö. måste jag rita ett antal serier och skriva en ledare.

Warriors of the new century; Now rise!

2006-02-07T19:38:00.001+01:00

Jag blev 18 idag. Det är ungefär som innan, fast nu får jag gå på krogen, ta körkort, gifta mig, köpa fyrverkerier och annat som det är artonårsgräns på. Som den Ansvarsfulla Unga Man™ jag är så gör det egentligen ingen större skillnad, men det är trevligt att slippa föräldrars underskrift på saker.

Jag fick bland annat en älg

Det är 77 dagar kvar till Tid av Oro.

Mitt liv är underligt. Underligt, men skitcoolt

I'm not complaining, but waking up is hard to do

2006-01-29T02:00:00.000+01:00

Helg äger, dessutom är jag klar med bakgrundshistorian för Silverföljet. Klar för tredje gången på en vecka.

...och här visar SPSP2 hur ghetto vi är. Jag är längst bak, bakom Daniel och Alexej. Alexejs kamera, Wilhelm är fotograf. Sebastians huvud till vänster.

Sometimes I sit at home

2006-01-27T08:59:00.000+01:00

Jag har internet igen! Lycka!

Last night I saw you online

2006-01-21T00:46:00.000+01:00

Jag är utan uppkoppling. Igen. Damn it.

It's never worth the pain, but sometimes it is

2006-01-18T21:48:00.001+01:00

Idag ägde. Lång sovmorgon, följt av en kort lektion samhällskunskap (30 minuter!). Efter det var det iväg på studiebesök till Armémuseum, vilket ägde. Ett helt hus fyllt med saker menade att döda folk med! Efter den guidade visningen, som tog en halvtimme eller så, gick jag och lite annat folk runt och tittade på allt. Vaxdockor av tyska landsknektar, små skalenliga miniatyrslag, ett soldattält med omnejd som det kunde se ut i fält kring 1500-talet (Hund, fru, barn... Man släpade med sig hela familjen i krig på den tiden...). En hel del moderna saker också; en stor krater med en vaxdocka av en frusen svensk i Vinterkriget, några fälthaubitsar, en Strv 103 på gården utanför, en Robot 90... Det var ta mig tusan det coolaste museum jag varit på de senaste åren, tror jag. De hade t.o.m. några fastkedjade flintlåsgevär och andra gamla gevär som man fick testa vikten på, och en AK5 som jämförelse. Dagens gevär är helt klart lättare att döda folk med.

När jag kom tillbaka fick jag jogga lite till utvecklingssamtalet, men jag kom i alla fall bara en kvart försent eller något, och det var inte så dumt. Det innebar att min lärare kunde sitta och berätta för mor min hur duktig jag är. Överhuvudtaget var det bara positiva saker som sades där, förutom att praktiskt taget alla lärare var imponerade över hur duktig jag är muntlig men förvånade över hur, förhållandevis, dålig jag är på proven. Jag tror att det är dags att börja träna till prov. Egentligen har jag förstås ett historiaprov imorgon... Men jag kan träna lite senare. Jag och skolarbete är inte vänner.

Just nu har jag konstiga känslor. Den som vill veta mer får fan ta och fråga. Jag är trött på att disskutera saker med mig själv. Faktiskt. Så det så.

Jag har lyssnar onyttigt mycket på Saves the Day senaste dagarna, jag borde göra något åt det egentligen. Jag har börjat att gradvis skifta till Our Lady Peace och Something Corporate, för att därifrån gå tillbaka till Lost Horizon, DragonForce, Rhapsody och så vidare.
Saves the Day är lite mysiga med sina poetiska texter om den mer... patetiska sidan av kärlek. Utom Firefly, såklart. Den är bara skitcool. Det är f.ö. TV-serien Firefly också. This is Not an Exit är också cool. Three Miles Down är mysigt poetisk, men ett utmärkt exempel på tidigare nämnda sorts texter;

If this is the last thing you do
Just tell me that it's okay for me
To have these feelings for you
And that it's normal to want to call you.
I'm dialing the phone
I'm letting it ring for hours
Pretending to hear your voice
Why does my heart always beat before yours does?

Blandningen av sångarens annorlunda röst och de ganska simpla melodierna ger texten mer styrka. Klart värt att lyssna på, men kanske inte alltför mycket.

Well, jag funderar på att skriva mer om musik, men det får räcka. Jag måste plugga historia. Eller skriva bakgrundshistoria. Jag tror jag skriver bakgrundshistoria...

She speaks to the dead

2006-01-12T19:21:00.001+01:00

På LAN kläcks alltid minnesvärda citat:
Uppdaterade med lite ego-bilder jag hittade från det förra LAN:et

"Jag minns inte hur vi kom in på det, men vi satt i alla fall och pratade om analsex"
"Ni kanske kom in bakvägen?" Kevin berättar en söt historia, Nyllet hjälper till

"Jag citerar Dennis: 'Ahlberg hade sex igår när jag var där'"
"Jag pratade om antalet nätverk!"
"Den här konversationen gör mig kissnödig" - När Nyllet retar Dennis så verkar det urindrivande på Kevin

"Vi pratade om hur vi tjejer..."
" 'Vi tjejer'?"
"Alltså, jag säger alltid 'Vi tjejer'" - Trött Kevin står med sina systrar i kampen om lika rättigheter och sånt. Kevin är feminist på hög nivå.

"Alltså, jag pratar inte om er. Jag har inte haft sex med någon av er killar. Just nu." - Kevin försvarar sitt beteende

"Altså, det går ju bra med min flickvän, och jag tror verkligen att det kan hålla, typ, alltid"
"Fyra barn!" - Sovande Ahlberg spår om Kevins framtid

"Någonting minor!"
"Någonting minor?"
"Mm!" - Sovande Ahlberg spår vidare, nu i disskution med Nyllet

"Sluta cirkla runt mitt lik!" - Ahlberg vilar i frid tills Nyllet kommer och stör

"Jag såg något springa förbi. Det såg ut som en gris! Nej, vänta... Det är en bil" - Få människor kan mäta sig med Dennis observanta blick

"Vi filmar det här"
"Det är inte som du tror, det är bara Kevin som håller på att suga kulorna"
"Va?! Jag vet inte om jag vill filma längre..."
"Det är lugnt, det är mina kulor" - Agge filmar när Emma drabbas av Kevins sugerier

"Jag vill inte komma igen!" - Kevin har tröttnat på att komma

Och ett par bonuscitat från Silvermötet:

Ahlberg: Man får bara ha fem kort i handen
Jacob: Får man ha fem, eller bara fyra?
Nyllet: Man får ha upp till fem, men får inte ha sex. Memorera det ordentligt allihopa; Ni får altså inte ha sex. - Lyssna på Nyllet!

"Altså, fan, ni skrattar ju tillochmed när jag inte är det minsta rolig!" - Nyllet är rolig

Ovan: Nyllet, nyligen utnämnd till LAN:ets tomte, och klädd i prisluvan och prisslipsen. Ingen visste hur man knöt en slips, men Joel skulle ändå ta segerbilder på alla, med priser i handen. Allt löser sig om man är slarvig.

Mellersta bilden: Nyllet har byggt ett torn, mest av sina egna burkar, men också några som var i närheten.

Översta bilden: Nyanländ Nyllet. När jag tänker efter har jag nog återvänt, inte nyanlänt. Men ändå.

And the flame of youth not ending

2006-01-10T21:31:00.001+01:00

Ah, ett slappt jullov, där jag tagit chansen att skita i allt skolarbete som jag borde ha gjort. Nåja, det är inget viktigt. Jag får ta och göra lite av de första imorgon eftermiddag, när jag kommer hem från årets första skoldag, vilket f.ö. också blir den första skoldagen på över tio år som jag har glasögon.

Få se... Fick en ny mobil i julklapp, eller skrev jag det i det förra inlägget?
Internet fungerar igen, och telefonen också. De fungerar altså samtidigt, vilket var väääldigt länge sedan sist...

Jag borde ägnat lovet åt att skriva klart min dystra ballad om Björn Silver svårigheter, vilken ser ut att bli skitbra, men jag orkade inte. Jag borde skrivit bakgrundshistorian till Tid av Oro, men jag kände inte för det. Istället blev det våldsamma datorspel och LAN, mycket av båda, faktiskt. När jag fått nätverket här hemma att fungera så ska jag se till att lägga upp lite fina bilder från Madeira och sånt. Finns många bra ego-bilder att hämta på datorn på nedervåningen.

Mer... Få se... Jag borde antagligen sova nu, eftersom jag ska upp tidigt imorgon, men sova är liksom inte min grej.

Silvermötet! Just det; Det blev inte jätteroligt, men det var väl inte heller väntat. Hade vi velat ha roligt så hade vi bara bjudit in de människor vi kände bäst. Nu kom istället alla, och man kan inte ha roligt med tio personer man aldrig träffat. Jag kan i alla fall inte det, för jag är asocial. För hoppningsvis hade de trevligt ändå, och förhoppningsvis känner alla varandra lite bättre.

Möf.