Det suger på sätt och vis att vara dubbelbokad. På sätt och vis är det rätt så trist att springa från aktivitet till aktivitet för att man planerat in diverse olika saker med olika människor. Igår stack jag iväg på LAN. Idag stack jag ifrån LAN:et några timmar från Rävspel och Kråksång på Sjätte Tunnan. Jag kom precis tillbaka. Om några timmar skulle jag stuckit iväg igen för att fira Eva, men det har jag inte tid eller pengar till. SL är dyrt. Just nu uppgår min förmögenhet till 1 krona. Jag måste kräva in en och annan skuld, vilket jag hatar. Jag gillar verkligen inte att ta pengar från folk, inte ens när det egentligen är mina egna pengar.
Istället sticker jag, några timmar efter att det var tänkt att sticka på Evas födelsedagspicknick, till Lindas party. Måste sticka tidigare från LAN:et för det, men det är väl inget att göra åt.
All we got is us
And this is what I truly believe in
So I don't know 'bout you
But I ain't running
I'm a find freedom in our everyday-life
And make the most out of it
Samtidigt måste jag säga att det är en härlig känsla att springa mellan personer man uppskattar och älskar. Visst är det synd att man inte kan spendera så mycket tid som man skulle vilja med dem, och det är synd att en de som säger till sist blir bortprioriterade. Faktum kvarstår dock att det är härligt att umgås med människor man gillar att umgås med.
Alla roliga människorna på LAN:et, som alltid låter skämtsamt förvånade när jag dyker upp. Joel som har ett litet fotografi av mig stående på sitt bord varje LAN, för att "Om du inte kan vara här personligen så ska du i alla fall vara med oss själsligt".
Nico och Arleskär.
Det glada gamla Silvergänget, när man får chans att se någon av dem. Idag blev det ju till att träffa både Emilia och Eva, förutom Stordal och Ahlberg, som man träffar ändå. Eva har ju halvt försvunnit från Jorden, så det var trevligt att se henne. Särskilt som jag inte kommer hinna med att träffa henne imorgon. Emilia ser man aldrig ofta nog, och inte är hon online sjukligt mycket heller, som alla vanliga onormala människor. Synd och skam, för Emilia är trevligt sällskap.
Linda, Johan, Ludde, Karro och diverse andra Gråsvärd, som trots allt är en ganska homogen grupp. Men jag tror ändå jag kan både OFF och IN-namn på allihopa. Så det så.
We don't know
This might take us both out
If the train run off the track
Crash and burn
We sat side by side awaiting our turn
And I'm smiling, you're right, but still...
Ett urval av aktiviteter: Stormbrygganmöte med påföljande grillfest, LAN, Sjätte Tunnan... Notera fotografiet på Joels bord. För den som missat det blir bilden större om du klickar på den...
På baksidan av vår nota stod följande glada text skriven av Åkesson, och till största delen författad av mig:
Våra komplimanger till menyförfattaren
DU ÄR VÅR GUD!
Om du någon gång önskar få barn så står vi till förfogande
Men så var det också världens bästa meny, någonsin.
lördag, maj 19, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
VARFÖR åh varför har han ett foto på dig iförd tomtemössa? -.-"
För att... Jag vet faktiskt inte riktigt. Han säger att arrangörerna saknar mig när jag inte är där.
Det är f.ö. samma bild som jag har i det här inlägget: http://stuffray.blogspot.com/2006/01/she-speaks-to-dead.html
Haha, klockren kommentar på baksidan av notan. Var menyn bra för att den var skriven på ett visst sätt, eller för att maten var god? :P
Menyn var ett litterärt mästerverk. Maten var förvisso också ett mästerverk, men inte lika makalöst som menyn. Allting lät fantastiskt gott på menyn.
Menyn var som en kulinarisk porrnovell
Skicka en kommentar