måndag, december 18, 2006

It's not that hard to just fall apart

Henning har övertalat mig att skapunk är vad som räddar mig nu. Skapunk it is! Positiv musik löser alla problem! Med positiva låter som... Öh... Less Then Jake - In-Dependence Day

I'm borderline day after day
Waiting to get knocked off my feet again


Positivt är vad det är!

Åkesson och jag är överens om att Stordal borde hålla sig till Blogger. Helgon är bara jobbigt för oss att läsa, och man kan inte utnyttja RSS från Helgon, inte. Helgon kan man använda för att få kontakt med människor som envisas med att Helgon som enda kommunikationsmedel (Ja, jag tänker på dig. Känn dig träffad), men man kan inte hålla på och använda dagboksfunktionen där. Nej. Man kan ju inte ens ladda upp bilder där! Eller kommentera! Hur överlever man då?

Nyllet? Hans enda problem är hans lilla fyrkant. Han kommer klara sig, och den håller honom trygg, men frågan är utifall han någonsin kommer börja leva utanför den. Jag får ta och titta till honom någon gång.

Kanske har Stordal rätt, men jag ser det som en ganska elastisk fyrkant, eller kanske är det mer som om jag har en stor kartong på huvudet. Jag är fri att gå runt som jag vill ändå, men det ser lite dumt ut när jättekartongen glider omkring. Visst håller jag mig gärna till vanor, men det betyder inte att jag är helt livrädd för at testa någonting nytt. Kolla bara vad jag sysslade med för ett år sedan. Två år sedan. Tre år sedan. Yeah. Men, som tidigare nämnt håller jag mig gärna till vanor om inget bättre alternativ dyker upp. Varför ändra ett vinnande koncept? "Jag valde trygghet framför frihet", och så vidare.


Enjoy this lonely sky with me
It'll swallow us whole if we only let it


Duschen är ett utmärkt ställe att filosofera på. Jag stod och fundera lite på Livet. Livet är bra. Jag gillar Livet. Det är minst sagt kliché, men jag skulle nog faktiskt inte ändra någonting om jag fick leva livet igen.

If I had to live my life again, I'd make the same mistakes, only sooner.
- Tallulah Bankhead

Det är ur misstagen vi lär oss, och visst har man lärt sig ett och annat. Några saker borde man inte sagt, vid några andra tillfällen borde man varit inte varit tyst. Någon gång skulle man passat på att stjäla en kyss, men vid andra skulle man låtit bli. Eller i alla fall duckat när hon försökte kyssa mig, jag är inte mycket för det där med Första Steget, egentligen. Egentligen inte så mycket för att jag är feg, utan helt enkelt för att jag bara verkar bli ens det minsta intressanta av tjejer jag redan känner hyfsat bra, och jag är inte mycket för att satsa min vänskap. Nej, det är knepigt det där. Jag är övertygad om att Eld på något sätt är en lösning på mitt problem.

Tänk att jag spenderade större delen av lågstadiet med att undvika människor. Inte för att jag var mobbad eller något utan för att jag kunde läsa, skriva, räkna och i största allmänhet tänka redan innan jag började skolan. De flesta andra elever var i mina ögon hopplöst efterblivna, så som det arsle jag var valde jag att gå för mig själv i skogsdungarna runt skolan och filosofera och fundera. Jag gjorde mitt bästa för att undvika alla människor som försökte bli vän med mig. Jag gick olika vägar hem, sprang hukad i diken, gömde mig i skogen tills folk gett upp... Jag hade en ganska störd skolgång. Mellanstadiet blev det istället till att hänga med en liten grupp människor, men jag spenderade fortfarande många raster ensam. Man vänjer sig vid det, och inser att det är ganska trevligt.

Till högstadiet hade jag mycket framgångsrikt förstört praktiskt taget alla som möjligheter att lära mig social kompetens. Min erfarenhet av social kontakt med större grupper sträckte sig ungefär till att leka fryskull. Ibland. Och bli knuffad från den där båtformade klätterställningen på skolgården. Så Högstadiet var det också små grupper som gällde, och någon sorts automatiskt antagande att om någon verkade prata med mig så var det antingen för att de pratade med någon bakom mig eller så var det för att på något sätt driva med mig. Inte för att jag egentligen brydde mig sådär överdrivet mycket. På den tiden höll jag fortfarande fast vid min bild om att de flesta i min omgivning var inkompetenta, sorgliga ursäkter till människor.

Sen var man igenom pubertetetsdeppande, började lajva, träffade folk, tog livet av sitt gamla jag, började lyssna på musik på allvar, skaffade nya vänner, accepterade att skolan rent av kan vara rolig ibland och, sist men inte minst, började se positivt på världen. Och mer positivt skulle det bli. Optimismen har stigit stadigt enda sedan den där dagen i september.

Och så insåg jag...

Jag tycker faktiskt inte om att vara ensam.


Jävla skit

fredag, december 15, 2006

The Reason for my Rhapsody

Jahaja. Här sitter man, då. Jag har ägnat stora delar av dagen åt att snacka med Henning, och Emilia. Och ibland båda, när inte deras datorer skiter sig. Trots det verkar jag inte riktigt få rätsida på min hjärna just nu. Faktum är at jag nästan anser att idag inte var en bra dag. Men nu är det i alla fall helg, och vi ska gästa Ahlberg på söndag.

Jag har försökt sysselsätta mig med saker hela veckan i ett försök att koncentrera på något annat. Det har gått ganska bra ändå. Idag lekte jag lite i PhotoShop och fyllde ut http://fiendensiktad.blogspot.com/. Den bloggen har liksom blivit en plats där jag postar min humor, snarare än någonting om Fienden Siktad. Apropå Fienden Siktad hade vi ett arrangörsmöte igår. Det var ganska produktivt ändå. Och jag tog några bilder där vi satt i Gråmunkens källarvalv och tänkte så det knakade. Både jag, Erik och Nico.






























Jag har också uppgraderat bloggen till den nya blogger-betan och snyggat upp litegrann. Nya fonts här och där, ordning och rätta i arkivet, lite kategorier för den som bara vill titta på bilder... och så vidare. Det mesta av det gjordes på lektionstid, när jag ändå inte gjorde något bättre.

Ja. Och så var man på Fru Lärkas Julgästabud också. Vinterns bästa lajv, kan man tänka. Nog var det en del kul stunder som kan räknas till Årets Lajvhändelser, alltid. I synnerhet när Vidje, Sverker och Vale bär ut Skvattir ur stugan och bestämda röster förklarar att nu får han allt trolova sig med Eddwill Jägarlärling. Man kan inte stå och kyssas framför halva bygden om man inte tänkte gifta sig, inte.

Att all mat och dryck ingår i anmälningsavgiften är också klockrent. Mycket mjöd blev det. Och många härliga människor. En del är nästan för härliga, faktiskt. Tyvärr blev det bara två bilder därifrån, och det är samma motiv. Skillnaden är bara att den ena är liggande och den andra stående. Ganska dåliga blev de också (bilderna, inte motiven), men åtminstone en måste nästan postas ändå. Där har vi både Skvattir och Eddwill. De visar lite olika känslor. Jag anar att Skvattir är lite mer nöjd än Eddwill. Men det är bara en gissning.














Ibland suger det lite att ha känslor. Synd att alternativet är ännu värre. Fast jag skulle nog bli en ganska tuff känslokall psykopat. Yeah. Jag skulle ha någon sån där lustig gimmick, liksom. Typ alltid döda folk klädd som sjukvårdare, så att ingen litar på ambulanser. Eller lämna en syrénbuske planterad i inälvorna på varje offer. Yeah, det vore nog jag, det. "Syrénbuske-mannen slår till igen - Sjukvårdare funnen på platsen".

Åkesson borde sluta ringa folk när han är påverkad, det gör det svårt att förstå vad han snackar om. Fast han kan förstås ha varit nykter, för man fattar ingenting av honom då heller.

Absolut Vodka Vanilla blandat med Coca Cola borde, enligt min fantastinerande slutledningsförmåga och Stordals geniala frånvaro av vett och sant, smaka som Vanilla Coke på steroider.

Soul Miner's Daughter - Rhapsody. Håller fortfarande.

måndag, december 04, 2006

Deep enough to lay your armor down

Återigen finner jag ett trängande behov av att blogga. Antagligen för att jag sitter här strax innan ett på natten och inte känner för att sova. Jag och Erik har en teoretisk diskution rörande kolsyrad vodka.

Jag borde väl egentligen sova istället. Måndag imorgon, och jag kommer ägna hela natten åt att läsa Pandora's Star. Bara... Err... 820 sidor kvar, typ. Och så fortsätter förstås handlingen i uppföljaren Judas Unchained. Well, böcker läser inte sig själva.

Mindre än en vecka till Fru Lärkas Julgästabud!

torsdag, november 30, 2006

If she gets you when she gets you any closer

She just might get you lost
And she just might leave you torn
But she just might save your soul

torsdag, november 23, 2006

Rise up forever; Out of the dark

Egentligen kommer jag på något att skriva, men jag känner för att skriva något ändå.

Jag måste betala Fru Lärkas Julgästabud. Jepp.

I övrigt är allt utmärkt och bra, och så.

tisdag, november 07, 2006

A head full of yesterdays

Tack!

Ett litet mail från en flicka, men ett stort steg för att befria Nyllets hjärta.

And you say
"We're just friends, you know"
Again it charged into my head
Again my insides are at war
Watching your radiant features
In the headlights of a passing car

Hur som helst mår jag faktiskt riktigt bra. Jag tror knappt på det själv.

lördag, november 04, 2006

Watching the world coming down on my head

Jag tror bestämt jag föredrar att kallas Nyllet framför att kallas Johan. Dels delar jag namnet Johan med väldigt många andra människor, vilket gör att jag inte direkt reagerar när någon ropar Johan. Dels för att det är först de senaste fyra-fem åren som folk verkligen börjat kalla mig Nyllet, och det är också de senaste fyra-fem åren som jag... växt upp? Jag är i alla fall inte samma negativa, fega och tråkiga människa som jag var då. Således har "Johan" liksom kommit att bli namnet på vad jag var, och vad jag nu anstränger mig hårt för att inte vara.

Yeah, det är rätt så irriterande när folk kallar mig Johan.

I'm still afraid of those mistakes I've made

I'm mostly memories
Most missed opportunities
Mostly minor tragedies
I'm mostly you and me

Åkesson föreslog att jag skulle lyssna på Yellowcard och Story of the Year, så nu gör jag det. Henning föreslog att jag skulle lyssna på Less Than Jake, så nu gör jag det. Själv upptäckte jag att jag borde lyssna på (+44), så nu gör jag det. Det har blivit ganska mycket nytt att lyssna på de senaste dagarna. I synnerhet Less Than Jake.

Apropå Åkesson var det förbannat trevligt och ha honom i Åkersberga en vecka. Han borde hålla sig häromkring, istället för att försvinna norrut. Vi är för få riktigt kul människor i Åkersberga, och det behövs fler människor som hänger med på långpromenader. Stordal i all ära, men efter några hundra promenader med honom får man lust till lite omväxling. Synd bara att han skulle träffa sig en flicka och påminna mig om en hög med dumma känslor som jag trodde att jag soppat under mattan för länge sedan.

(I'll sing along)
Yeah with every emergency
(Just sing along)
I'm the king of catastrophies
(I'm so far gone)
That deep down inside I think it's fine by me

Well, jag borde pröva att prata med henne. Det fungerade sist. Men det är jobbigt att göra när jag är nästan, nästan säker på att hon inte är intresserad. Alls. Men det där lilla, lilla tvivlet är det som gör att jag fortsätter att envist klänga fast vid de här känslorna. Samtidigt gör det att det blir väldigt knepigt att prata med henne utan att det låter väldigt, väldigt dumt.

"Hej, du förresten, jag har varit lite sådär tokigt småkär i dig i två år. Jag vet att du inte är intresserad, men kan du vara snäll och säga det till mig så att jag kan gå vidare? Det är knepigt att falla för andra flickor när jag ser ditt ansikte varje gång jag sluter ögonen. Skulle du bestämma dig för att du gillar mig så är det förstås också bra, jag är ju faktiskt rätt så trevlig intelligent, rolig och ser rätt bra ut... Jag bara råkar säga förbannat dumma saker när jag pratar med dig, men annars så... ja. Jag väntar här medan du nobbar mig, ok?"

Inte för att jag normalt har något emot att låta väldigt, väldigt dum, men det finns faktiskt gränser till och med för mig. Jodå! Det är sant! Faktiskt. Det är något tragikomiskt över det faktum att jag aldrig riktigt kan intressera mig för tjejer jag inte känner hyfsat bra, medan tjejer som knappt känner mig eller tror sig känna mig tenderar att falla för mig. Och det tenderar att vara tjejer med dåligt självförtroende som faller för mig, trots att gott självförtroende antagligen är den egenskap jag värderar högst hos människor. En positiv människa är i regel en människa jag gillar att umgås med, och tvärt om. Jag står inte ut med negativa människor. Jag antar att de påminner för mycket om hur jag var.

Ingenting ont som inte har något gott med sig. Jag blev kreativ och skrev klart några sånger av diverse olika sorters natur. Den som vill se något får i vanlig ordning be snällt eller tjata.

Aprå på ganska lite är det ganska roligt jämföra resultaten från Johari-testet och Nohari-testet, i synnerhet då det är ganska många motsägelser. Två "Happy" och en "Unhappy", tre "Confident" och en "Insecure", en "Extroverted" och en "Withdrawn"... Jag tycker det här var riktigt roligt, jag ^^

Big plans
Big crash
Don't be different
When you can't be yourself

Less Than Jake är riktigt bra. Jag gissar att jag gillar skapunk

måndag, oktober 30, 2006

Better off if I just let it be

Kombinationen av en DragonForce konsert, följt av ett lajvmöte med arrangörer och deltagare till Vampyrernas Möte 5, följt av ett LAN har resulterat i att jag nu är mycket, mycket trött. Jag borde sova, men jag blir kreativ när jag är trött, så jag kände för att blogga. Trötthet och kärlek är de två bästa inspirationskällorna, åtminstone för min del. Då blir man kreativ, helt enkelt.

















Nackdelen med trötthet är att ingenting blir sammanhängande. Nästan inte alls.

Tydligen kan Martin och Martin bli djupa när de är alkoholpåverkade. De kan också telefon-terrorisera mig medan jag försöker spela Operation Flashpoint.

Jag funderade på att stjäla några rader ur Secondary, med Brand New, men jag kunde inte bestämma mig för vilka, så jag gör inte det. Det får bli en lång paragraf här om varför det inte står någon textrad från Secondary. Jepp, så blir det.


You make me feel pathetic
It all sound completly wrong
I try some lame ass pickup-line
Though I've known you for quite long

tisdag, oktober 24, 2006

Loosely based on someone else's song

Det har blivit väldigt mycket Reel Big Fish senaste tiden. På fredag blir det DragonForce live, och sedan Vampyrmöte på lördagen och LAN söndag till måndag. Sen blir det sannorlikt ett arrangörsmöte, ett rollspelsmöte och ett lajvmöte under lovet. Aktivt värre.

Fotografisk Bild A äger fortfarande. Trots att Röllingby inte städat ur kemikalierna på nästan 30 år, så man blir ganska yr efter en stunds framkallande. Förövrigt framkallade jag för första gången idag. Jag lyckades till och med att inte förstöra alla negativen! Men... err... några av dem kommer nog inte gå särskilt bra att förstora. Men endå. Jag förstorar dem på torsdag, sen åker några av dem upp i bloggen. Jag gjorde slut på rullen i lekparken utanför Martins hus, och eftersom jag missbedömde mängden bilder på filmen så blev det ganska många bilder där. Det är lika bra det. Svartvita bilder på övergivna lekparker en mulen höstdag är tufft. Särskilt med tanke på att mina föräldrars fotoalbum är fullt av glada sommarbilder där vi leker i den där lekparken. Att skapa travestier på Åkersbergas idyll är ganska roligt.

Förövigt är Blogger lite lustigt. Det går utmärkt att ladda upp bilder i bloginläggen, men för bilden till den profil måste du länka externt. Med andra ord kan man lägga upp den bilden här i bloggen och sedan länka den till blogg-profilen. Såhär:


tisdag, oktober 10, 2006

Life goes by so fast

Come to me
The only broken-hearted loser you'll ever need

måndag, oktober 09, 2006

Always talking but I never say a lot

If people never did silly things, nothing intelligent would ever get done.
- Ludwig Wittgenstein




















Ilsken katt i plasttratt. En nyoperarad Silva surar på köksgolvet.

















En hundralapp i ett illa upplyst vardagsrum. Tänk om jag någonsin orkade lägg ner mer tid på fotografering. Tyvärr är jag en lat jävel, men glad ändå på något vis.


Apropå lat orkade jag inte hålla på att hålla i en loggbok för mitt projektarbete, så jag gjorde som jag alltid gör och startade en blogg istället. Jag misstänker starkt att jag är den enda på Röllingbyskolan som har en projektweblogg.

Always talking but I never say a lot
And I'll blow it if I get another shot
Because it seems like no matter what I've got
It feels like it's nothing
I feel like I'm nothing

fredag, september 29, 2006

We never cry for love

I'm so full of love
It deeply sickens me

Jag borde framkalla mina bilder från Drakgrottan. Det har faktiskt gått ett år nu. Jag är inte helt effektiv.

Jag är destå bättre på att prata med folk. Det blir det ganska mycket av. Jag har precis avslutat ett mycket, mycket långt samtal med en god vän som fått en släng av uselt självförtroende. Sånt är smittsamt, men jag råkade springa på en hög med gamla, positiva komplimanger till mig. Sånt är trevligt. Som en förlängning av samtalet kom jag dock att fundera på hur lite annat folk jag känner mår. Jag måste komma ihåg att maila lite folk som jag inte pratat med på ett tag. Eller träffa dem, om möjligt. Det är också trevligt.

Long lasting this obsession
From sleepless Mays to Denver cold
Somewhere inbetween
I threw myself away

Someday you'll understand that everything is a-ok
Someday you'll understand that everything is a-ok

Fixade en del musik till Marth idag, vilket påminnde mig om att Motion City Soundtrack fortfarande är bra. Jag borde egentligen lyssna på DragonForce istället, eftersom jag har biljetter till deras konsert i oktober, men... Meh.

Jag är f.ö. lajvarrangör under tillverkning. Tydligen. Vi hade vårat första arrangörsmöte i onsdags, och redan har vi en tydlig bild av vad som måste ordnas och hur det ska ordnas. Det skrotade Mostly Harmless I: Fienden Siktad för således resa sig från sin grav och bli det odöda projektet Fienden Siktad I: Skarpt Läge.

I used to rely on self-medication,
I guess I still do that from time to time
But I'm getting better at fighting the future
"Someday you'll be fine"
Yes, I'll be just fine

Annat på gång är att jag snart måste börja sälja biljetter till klassens studentskiva, som vi tydligen håller i Riddarkällaren den 30 maj. Så nu ska jag hitta tio personer att sälja biljetter till, något som fått mig att inse hur få människor över 18 jag egentligen känner, och hur fascinerande många människor jag känner som fyller 18 några månader, några veckor eller rent av några dagar efter skivan...

Vi gjorde förresten sådana där... öh... Johari-övningar eller vad det heter, på Psykologin igår, vilket påminnde mig om att jag sett ett sånt på Kevan Davis sida, efter att ha surfat dit från Urban Dead. Jag kände mig tvingad att lägga till mig själv, så jag uppmuntrar alla att surfa in på
http://kevan.org/johari?name=Nyllet och informera mig om vad omvärlden tycker om mig. Passa på att klicka på http://kevan.org/nohari?name=Nyllet när ni ändå håller på.

I know I say that I'm just fine,
But I hope you wonder from time to time

tisdag, september 19, 2006

Cover your eyes in the pouring rain

Att gå sista året på gymnasiet är faktiskt rätt soft. Vi har ämnen som Filosofi och Psykologi, som båda två är både intressanta, lärorika och ganska slappa. Nå, i alla fall för mig som hatar att skriva men gillar att tänka. En lektion är slapp för mig om jag slipper lyfta en penna. Än så länge har jag jag klarat mig ganska bra ifrån pennor. Imorgon är dessutom filosofin inställd, så jag börjar först 12:05. Det är riktigt trevligt, det.

Katten är f.ö. sterilserad. Hon ska gå runt med en sådan där plasttratt i tio dagar och se ut som en lampskärm, ungefär. Silva själv tycker inte om det. Jag tog några bilder på henne, men har ännu inte orkat föra över dem.

Jag har också packat upp efter SeSP. Nu är det bara en ryggsäck kvar att tömma...

tisdag, september 05, 2006

I'm addicted to words and they're useless

Hooray for the madness
We are better by design
Let's hope we'll never have to
Say goodbye
Say goodbye

Det känns som om jag borde posta ett inlägg. Typ, ett riktigt inlägg och skriva lite om Medeltidsveckan och sånt. Men jag känner mig lat, så det blir inte så. På onsdag blir det i alla fall till att resa iväg till SeSP.

Förövrigt rekomenderas Motion City Soundtrack, och Brand New är inte heller så pjåkiga.

All the things I remember
Were they worth writing down?

onsdag, augusti 02, 2006

Hiding inside the flames

Jag borde faktiskt blogga oftare. Det skriver förvisso nästan alla som bloggar, men jag tycker det ändå. Jag har egentligen inte skrivit något sedan Musikanternas Sista Kamp, för drygt en månad sedan. Sedan dess har jag förvisso inte gjort överdrivet mycket, men det har blivit bordsrollspelande och Skoklosterspelen. Nico tog många fina bilder, och Arleskär tog också några bilder.

Det blev totalt nio dagar på Skokloster. Jag, Åkesson och Stordal var där tidigare för att vara med på träningen inför Krutrök och Muskedunder, eller Krutrök och Kanoner, beroende på vem man frågade. Jag var en av de fem norrländska rekryterna i röda uniformer som blir slaktade av rövare i slagets inledande skede. Stordal blev träffad av en kanon.

Vi träffade en del nya vänner, lärde känna en del gamla vänner lite bättre och hade på det stora hela väldigt kul. Jag har nog faktiskt aldrig sett så många fulla personer på ett och samma ställe. Som den ansvarsfulla unga man jag är så har jag nu lärt mig en del om att hjälpa folk spy. Hålla undan hår och bjuda på vatten och sånt. Det blev också till att hjälpa en del människor hitta hem till rätt tält.

På det stora hela var det många människor jag gärna spenderat mer tid med, och några få som jag helst undviker att träffa i framtiden. På lördag bär det av till Gotland, så då blir det väl till att träffa en del av människorna igen...

Bilduppladdningen verkar inte fungera just nu, men jag lägger kanske upp lite bilder ner det gör det.

torsdag, juli 06, 2006

This night's a perfect shade of dark blue

Yeah, jag kom inte iväg till LAN:et. Men Silverföljets hemsida, http://silver.lajvsverige.se/, är online. Den ska finputsas lite, men den kom faktiskt online. Jag är nästan lite överaskad, måste jag säga. Jag brukar inte bli klar med saker.

Tydligen är större delen av mina vänner singlar igen. Tråkigt för dem, trevligt för mig. Jag har knappt sett Martin sen Drakgrottan, men nu har vi åter påbörjat våra nattpromenader på 4-5 timmar. Det tror jag inte vi gjort sedan typ... I vintras, och någon gång när Eva var med. Ahlberg har visserligen jobb hela sommaren, men honom borde man också kunna få kontakt med. Det är hög tid att ägna en dag åt våldsamma TV-spel! Om inte annat har jag huset för mig själv i en vecka mot slutet av sommaren, och då måste man passa på att göra sånt.

Det verkar även som om jag åter är en del av en fungerande rollspelsgrupp. Vi har i och för sig inte testat den än, men det är i alla fall gott om rollspelsintresserade människor i Stockholmsområdet som hänger på. Typ Hjalmar och Henning och sådana tuffa människor.

Jag bloggar egentligen mest för att jag har vansinnigt tråkigt just nu. Jag antar att jag borde få ihop Silverföljets bakgrundshistoria och skicka in den innan det blir alltför långt efter sista anmälningsdatum... Dessutom ska jag påbörja sjujävla intriger till Silverföljet. Vi har tappat en Christoffer, en Jörgen och en Eva, men det här ska bli det bästa Elerialajvet någonsin. Jodå, det är planen. Nu får det nästan räcka med äventyrsintriger, i övrigt ska vi värdshuslajva som bara den. Det blir sångträning på mötena, helt enkelt. Dansträning hade vi redan förra mötet, och nu när fler människor varit på MK ska det nog gå ännu bättre att fixa.

Jag känner mig alldeles kär i allt och alla. Vad var det egentligen i min frukost?

(...och Jack's Mannequin är tufft. Something Corporates sångare, pianospelare och låtskrivare gör sig utmärkt även utan Something Corporate)

måndag, juli 03, 2006

Leave me hanging upside down

Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva någonting, men jag kanske får ihop ett mer komplett inlägg imorgon.

Jag är tillbaka från MK. Oturligt nog är jag inte alls i stånd att åka iväg och LAN:a idag, som jag planerade, för jag har knappt några fötter kvar, förkylning, feber och är i största allmänhet trött. Dessutom är det rätt trevligt att sitta här och minnas Tirad-stämningen. För det var riktigt, riktigt äg, helt enkelt. Jag har ingen kamera, så jag har inga bilder att leta upp, men den som är nyfiken kan ju kolla Enhörningens bildarkiv, eller kika i Amandas blogg istället (kolla efter Pyrets blogg bland länkarna till höger).

Oandra sidan kanske jag släpar mig till LAN imorgon istället. Bara jag får lite kraft och ork.

Jag har ett ganska blandade känslor just nu, men de flesta är jävligt trevliga.

söndag, juni 25, 2006

These feelings make this song sort of lame

Imorgon kilar jag iväg till Musikanternas Kamp för andra, och sista, året i rad. I år blir det ju nämligen Musikanternas Sista Kamp. Sjunga tills man förstört rösten, dansa tills man förstört skorna, titta på Kampen tills ögonen går i kors och näcka i sjön tills... tja, tills man börjar bli lite väl blå på ställen som inte bör vara blå. Vad var det kampanjrävarna brukade säga; "Sång, dans, kamp och lite naket"?

Eva fick mig att undersöka Lars Winnerbäcks musik. Jobbiga Eva, jag var tvungen att leta upp mer Timeless Miracle för att tvätta hjärnan med powermetal.

To the wind and water
To fire and the chamber of our lies
We have come to pay a tribute to the pagan way of life
To the earth and the mountains
To the valley of the dead we all have come
To cleanse the mind and body of the evil in this world

Into the Enchanted Chamber har kallats för den bästa powermetalplattan 2005, och jag tror fan det stämmer också. Titelspåret brukar kallas för bästa powermetallåt 2005, och det stämmer nog rätt så bra det också, fast jag gillar The Red Rose, The Voyage, Curse of the Werewolf, The Gates of Hell, Down to the Gallows och Memories också. Fan, det mesta på den där plattan är härligt. Lite som en korsning mellan Elvenking och Rhapsody, typ.

Det kommer inte bli kul att släpa femton ton packning till södra norrland.

Och i veckan hade vi årsmöte i Mostly Harmless, och jag valdes till Ordförande. Vi borde faktiskt trycka upp t-shirts med texten "Jag sitter med i styrelsen i en rollspelsförening; Krama mig"

lördag, juni 17, 2006

I hear sound echo in the emptiness

Jag fick lust att blogga idag också. Det måste vara all alternativ-emo-rock-punk som för tillfället lyssnas på av mig. Det inspirerar till bloggande. Oturligt nog tror jag att jag skrev ner allt intressant igår, och det finns inte direkt någonting att tillägga idag. Idag gick nämligen mest åt till att fira sommarlovet, genom att göra absolut ingenting. Well, ok, jag satt lite vid datorn och lirade Hitman: Blood Money och nu sitter jag och bloggar, men det var typ allt.

Nu känns det som om det verkligen inte finns något mer att skriva. Jag känner för att vara social nu. Hm. Jag får se till att dra med Marth-man och fixa tyg snarast möjligt.

fredag, juni 16, 2006

Enjoy this lonely sky with me

So don't ask me about forever because right now I'm feeling lost

Jag har blivit klar med en hemsida. Jag. Jag brukar vara väldigt duktig på att starta projekt, men destå sämre på att färdigställa dem. Jag har dessutom slipat klart bågen, nu ska jag bara orka fixa linolja och bivax och terpentin och annat som behövs för att avsluta den. Antagligen borde jag också fixa sträng och pilar. När jag ändå är inne på saker jag är klar med så färdigställdes dessutom den såkallade Prakten (halsduk) på det förra Stormbrygganmötet. Ett möte som förövrigt gick väldigt bra, även om det var lite synd att jag var tvungen att sticka tidigare. Så är det när lovet är sent.


And I think that tonight I will sneak into your house
And I'll sing songs and wake you up
And I'll take you blindfolded
Dancing onto bridges


Apropå möten så var jag närvarande på Vampyrernas Möte IV förra helgen. Precis som föregångaren var det här riktigt jävla kul. Vanliga flerdagarslajv i all ära, men jag undrar om inte de här kvällslajven är ännu roligare ändå. Oandra sidan var inte Fru Lärkas Julgästabud alls lika kul som VM3 och VM4, som på många sätt får räknas till de bästa lajven jag varit på. Oandra sidan har jag inte direkt något annat mini-lajv än Fru Lärkas Julgästabud att jämföra med, men ändå.

Förövrigt är det sommarlov nu, och det är bra. Jag borde ha TV-spelsdag med grabbarna snart, och så lär det bli också. Det är lite tradition att fira sommarlovetsbörjan med att hålla oss ute ur det vackra vädret och istället göra samma sak som vi gör året om ändå. Nå, skämt åsido har jag aldrig varit särskilt biten i konsoler, utan föredrar att spela våldsamma datorspel här vid datorn. Datorn kan man lita på.

En annan fördel med sommaren är att man rimligtvis borde bli av med diverse vårkänslor. Dessutom är det snart MK. Inget som Musikanternas Kamp. Musikanternas Sista Kamp i år, dessutom.


What's a day when it all ends up the same
And lasts forever

Can't complain when there's nothing there to blame
And things can't be better

onsdag, maj 31, 2006

Come on, sweet catastrophe

Jag borde uppdatera lite oftare. Men jag har tydligen 1120 träffar ändå, och då räknas inte träffar från den här anslutningen.

Tydligen lajvmöte med resten av Stormbryggan på måndag, och sen är det typ lajv helgen efter det. Hej och hå. Och mindre än en månad till Musikanternas Kamp. Jag borde allvarligt börja fixa tyg och sånt, så slipper jag stressa. Alternativt betala någon annan för att stressa åt mig.

Efter en serie bankärenden har jag dessutom kommit över mina livsbesparingar och diverse pengar jag fick när jag döptes och föddes och sånt. Dessutom har jag tillgång till större delen av Föreningssparbankens halvt onödiga funktioner, som Telefonbanken och Internetbanken (Komplett med en sådan där skojig dosa för att kunna fixa ekonomiska överföringar över nätet). Dessutom har jag äntligen fixat Betalkort och ID-kort. Nu har jag en serie Viktiga Papper™, som tillsammans med mina avgångsbetyg från grundskolan, glasögonreceptet och högen från Pliktverket bildat en Hög med Viktiga Papper™. Dessa är placerade på ett mycket säkert ställe; Soffbordet i mitt rum. Jag tror att jag ska rensa ur lådan med actionfigurer jag inte rört sedan -96 och använda den som Låda för Viktiga Papper och Mindre Handeldsvapen™.

Senaste dagarna har gått åt till att klara Hitman: Blood Money (äg) och hjälpa folk med roller och anmälan till Musikanternas Kamp. Jag är en rätt hjälpsam jävel ibland.

söndag, maj 21, 2006

'Cause I'm a wishful thinker

My heart ticks in beat with these kids that I grew up with

Jag har i princip inte lyssnat på blink-182 sedan jag insåg att de låg lite väl överlägset först på listan över, av mig, mest spelade artister. Jag rotade fram dem igen idag. Det var antagligen dumt gjort, för nu kommer det bli svårt att lägga av. Nåja, det mesta har jag snudd på lyssnat sönder ändå. Men jag är lite nyfiken på Toms sidoprojekt, altså Box Car Racer och Angels and Airwaves.

Hade jag haft möjlighet att åka på Grevinnans Nya Rike så hade jag antagligen varit hemma ungefär nu, men så blev inte fallet. Istället visade det sig att Martin inte hade råd och Martin inte hade skjuts, och ärligt talat hade jag väl inte vare sig pengar, skjuts eller lust. Men ändå. Således gick den här helgen åt till att lira igenom Hitman Contracts och klia mig på näsan och annat mer eller mindre viktigt.

Förövrigt är det en sådan där kristen helg nu i veckan som innebär att jag är ledig. Jag gillar att vara ledig.

Jag borde antagligen gå iväg och läsa nu. Möjligen också sova. Man vet aldrig så noga med mig.


EDIT: Oj! Min weblog fyllde ett år häromdagen. Tiden går fort när man är rolig...

torsdag, maj 11, 2006

I read about the afterlife, but I never really lived

Som en sorts protest mot att ingen annan verkar blogga ordentligt just nu så tänkte jag börja blogga ordentligt. Jag är alternativ; Go me!

För några månader sedan la jag till Last.fm lista i sidfoten på bloggen. Det var det enda stället den fick plats på. Scrolla till botten för att se vad jag lyssnat på de senaste minuterna. Kombinationen av musiktips från Linn och från Amanda har gjort att det förtillfället mest syns Fall Out Boy (Emo med growlande!) och Taking Back Sunday där nere. Växlat med den alternativrock, punkrock och emorock som jag redan kände till, som typ Saves the Day, Autopilot Off, Something Corporate, Flogging Molly och sånt.

Watching your radiant features
Lit up by a passing car

Watching your radiant features
In the headlights of a passing car

Jag har också lyckats skriva lite egna låttexter, främst i kombination med Tid av Oro. I bilen hem och sånt. Och i duschen. Inget som rinnande vatten när man vill vara kreativ. Ovanstående stycke är det dock den enda texten i sitt slag; övriga texter är lajvsånger. Dessutom är ovanstående text ganska nedklippt. Det där är det enda jag är riktigt nöjd med.

Ut genom Dödsrikets portar
Dess vakter jagar mig allt fortare
Jag ska finna vägen hem
Jag ska finna livet åter

För varje skratt jag inte skrattat
Varje sorg jag ej begråtit
För den flickan som jag saknar
För varje vän jag ej förlåtit

Jupp, jupp. Förutom ovanstående ballad om att resa tillbaka till livet skrev jag en liten men ganska mäktig bondevisa, inspirerad av Odalbonden, av Erik Gustaf Geijer. Vi har litteraturhistoria i Svenskan, nämligen. Det är lite läskigt att jag faktiskt fattat tycke för en del klassisk poesi. Poesi ska vara tråkigt, åtminstone poesi från Upplysningen och Romantiken. Faktiskt.

Fortsätter ha långsamma men intressanta diskutioner med Elsa via Noshörningens ganska klumpiga system för PM.

Imorgon (Senare idag...) tar jag och vilar upp mig från min förkylning. För jag är faktiskt sjuk. Och det är skönt med lite ledighet. Men nu ska jag nog faktiskt gå och äta något, och sedan måste jag rota fram någonting att läsa.

söndag, maj 07, 2006

I will never ask if you don't ever tell me

Jag känner för att skriva ett riktigt långt inlägg, men jag orkar bara inte. Jag är riktigt förkyld sedan Tid av Oro, och det blev fanimig inte bättre av att stå under ett vattentorn och sjunga odygdiga sånger natten till idag. Så... err... Jag lever, och... err.... Skriver inte i bloggen.

Men jag var på Tid av Oro för en vecka sedan (Äg) och lajvmöte med resten av Stormbryggan igår (Über-äg).

tisdag, april 25, 2006

Trying to forget everything that isn't you

Imorgon far jag iväg till Tid av Oro, vårens Elerialajv och årets första lajv för min del. Det är bara äg.

Ahlberg är försvunnen. Vi skulle lira Planetside. Hmm... Nåja.

söndag, april 23, 2006

And if you wanna go down in history...

Jag bloggar verkligen inte tillräckligt ofta längre. Jag känner för det, men jag verkar liksom aldrig ha tid att sätta mig här med mina tankar och slå på lämplig musik. Det känns liksom som om jag borde fokusera på att skriva lajvintriger eller något.

Nu har jag ju t.ex. missat att blogga om Silverföljets möte (som fungerade utmärkt, och ägde i allmänhet), LAN:et jag missade (Eftersom alla andra i gänget hoppade av. Det är inte särskilt roligt att LAN:a utan de andra grabbarna) och Sonata Arctica-konserten jag missade (Mådde inte särskilt bra den tisdagen, och först när jag äntligen orkade släpa mig ur sängen insåg jag vilken dag det var, och då var det för sent för att hinna dit).

I know i'm not your favorite record
But the songs you grow to like
Never stick at first

Jag borde verkligen komma ihåg att fråga Linn om musiktips oftare. Det mesta hon har föreslagit har kommit att hamna bland mina favoriter. En gång i tiden var det hon som tipsade om Rhapsody, tillexempel. Och tidigare nämnda Sonata Arctica. Och Blackmore's Night.

måndag, mars 20, 2006

Let me in, I'll bury the pain

From green to red our days pass by
Waiting for a sign to tell us why
Are we dancing all alone?

Idag har jag kastat flaskor på poliser. Skrikigt slagord åt poliser. Sprungit från poliser. Sjungit kampvisor i närheten av poliser. Samt bjudits på lunch och choklad av poliser. Allt för att poliserna bad mig, och många andra. Poliser är tuffa, för de har övningar i kravallhantering, och då får man skrika och kasta flaskor för att göra dem glada.

Sen hamnade jag på fel buss och irrade runt en timme i Skärgårdsstad och undrade var i hela helvete jag var någonstans, och varför det stod på busstidtabellerna att det var tre timmar till nästa buss. Sen vandrade jag fyra kilometer på små snöiga landsvägar tills jag hittade Åkersberga.

Det här var en ägig dag. Jodå.


Eftersom alla människor tjatat om In Flames en hel del inför deras konserter i fredags och lördags kom jag att börja lyssna på dem igen. De är bättre än jag minns dem.

Nästa konsert blir Sonata Arctica den elfte April, och sen blir det väl till att ta sig till Blind Guardian i september. Blind Guardian är ju typ... Bäst.


Collect some stars to shine for you
And start today, there's only a few
A sign of times my friend

tisdag, mars 14, 2006

All the dreams you have you save

You haven't seen the world outside for days
You sleep, you hope, you wait
Imagination disappears
And all the dreams you have you save
Confrontation like a mirror
They try to take your mind away


Sportlovet var härligt. Sen var jag sjuk. Sen var det ganska härligt igen. Stormbryggan på söndagen i början av lovet. Edguy, DragonForce och Sabaton på onsdagen mitt i. Trevligt att träffa alla människor. I synnerhet Martin, som man ser allt mer sällan nu för tiden. Det är nästan komiskt; På en månads tid träffade jag Martin en enda gång, trots att han bor ett par kvarter bort. Oandra sidan träffade jag Amanda tre gånger, och Anja två, och båda bor flera mil bort. Martin måste börja komma till skolan oftare så att man får träffa honom ibland.

En väldigt liten artonårs-fest på fredagen. Jag, och alla andra, hade glömt festen in i sista minuten, så det slutade med att jag, Dennis och Ahlberg satt och spelade Munchkin. Ordentligt. Munchkin, Munchkin 2: Unnatural Axe, Star Munchkin och Super Munchkin. Och så blandar man allt, såklart.

And I'm not trying to be something I'm not
Letting their thoughts get in ‘cause I
Won't end up twisted and insane

Antagligen blev jag smittad av Dennis eller Johan, för efter det blev jag sängliggande i nästan en vecka. Lagom till fredagen hade jag frisknat till och släpade mig till Uppsala för en mycket trevlig kurs i bågbyggande. Trevligt folk och trevlig stämning hela tiden. Jag kom hem med en 20 pounds hickory-lemonwood båge, tre pilskaft och en jävla kramp i händer och rygg.





Ännu en bild från Madeira. Meningen var att bilden skulle tas när vågorna slår runt stenen, men man kan inte få allt här i världen.








Så väldigt mycket gjort blev det kanske inte, men med tanke på att jag förr inte gjorde annat än att sova och sitta vid datorn på loven... Jag tror jag bestämt mig för att det är ganska roligt att göra saker här i livet.


And all my insecurities
And my anxieties
Tore out my insides
And it took a while to find
That I don't really mind
Life on the outside

So take up your aim and raise your rifles
Fire Away!
‘Cause I don't really care at all

torsdag, mars 02, 2006

My soul and my spirit will go on

Igår ägde helt och hållet, sånär som på ett par närmast obetydliga detaljer.



...och här är en bild på Silva som leker med julgranen. För det har efterfrågats.
Troligen lillasysters ben i bakgrunden

lördag, februari 25, 2006

Suck it up, breathe in deep

I stay by your side, girl
Through the endless hate, my dear
The rain disappears
The poison of your life
Fills my glass and I
I drink, I die



Nåja, Stormbryggan imorgon.

Bilden är från Madeira. Vågorna var snabbare än skorna.





If you wanna spin
Get yourself back in the game again
Throw down your money
Maybe you could win
But this world won't stop
So never stop, just spin

måndag, februari 13, 2006

Another day goes by

Another day goes by
And I don't understand or know the reasons why

I'm looking for a change in life
But another day goes by


Inte hänt så värst mycket de senaste dagarna. Jag firades av släkten i lördags, och fick i princip bara pengar, samt en jacka av mormor och ett dryckesspel av min moster. Jag börjar tro att släkten konspirerar för att få mig att fastna för alkohol.

Räknar med ordna någonsorts artonårsfirande med alla vänner som orkar dyka upp. Första eller sista helgen på lovet, så runt den 25:e eller runt den 4:de, lördagar båda två. Antingen ha det på fredag eller lördag, beroende på vad som funkar bäst för folk, eller helt enkelt köra vidare över natten. Jag har alltid föredragit natten framför dagen ändå :)

Förövrigt har jag kommit över de senaste månadernas bilder från familjens digitalkamera, så räkna med bilder på mig när jag firar jul, bekantar mig med katten eller semestrar på Madeira.













Nyllet sover, på Madeira. Tittar man noga ser man
Manhattan is my beat, och Låt den rätte komma in ligga i hyllan, bara så ni vet. F.ö. har jag en t-shirt i handen, vilket tyder på att jag faktiskt var påväg att kliva upp.











Nyllet och Silva. Nyllet nyss hemkommen från Fru Lärkas Julgästabud, och katten precis inflyttad.


Another day goes by
And I don't understand and I don't pretend to try
I wanna change my life
But another day goes by

onsdag, februari 08, 2006

Brothers in arms, side by side

Världen är underlig. Blä... Jag känner mig social, men det är kallt ute och ingen som har tid att hänga på MSN. F.ö. måste jag rita ett antal serier och skriva en ledare.

tisdag, februari 07, 2006

Warriors of the new century; Now rise!

Jag blev 18 idag. Det är ungefär som innan, fast nu får jag gå på krogen, ta körkort, gifta mig, köpa fyrverkerier och annat som det är artonårsgräns på. Som den Ansvarsfulla Unga Man™ jag är så gör det egentligen ingen större skillnad, men det är trevligt att slippa föräldrars underskrift på saker.

Jag fick bland annat en älg


Det är 77 dagar kvar till Tid av Oro.

Mitt liv är underligt. Underligt, men skitcoolt

söndag, januari 29, 2006

I'm not complaining, but waking up is hard to do

Helg äger, dessutom är jag klar med bakgrundshistorian för Silverföljet. Klar för tredje gången på en vecka.

...och här visar SPSP2 hur ghetto vi är. Jag är längst bak, bakom Daniel och Alexej. Alexejs kamera, Wilhelm är fotograf. Sebastians huvud till vänster.

fredag, januari 27, 2006

Sometimes I sit at home

Jag har internet igen! Lycka!

lördag, januari 21, 2006

Last night I saw you online

Jag är utan uppkoppling. Igen. Damn it.

onsdag, januari 18, 2006

It's never worth the pain, but sometimes it is

Idag ägde. Lång sovmorgon, följt av en kort lektion samhällskunskap (30 minuter!). Efter det var det iväg på studiebesök till Armémuseum, vilket ägde. Ett helt hus fyllt med saker menade att döda folk med! Efter den guidade visningen, som tog en halvtimme eller så, gick jag och lite annat folk runt och tittade på allt. Vaxdockor av tyska landsknektar, små skalenliga miniatyrslag, ett soldattält med omnejd som det kunde se ut i fält kring 1500-talet (Hund, fru, barn... Man släpade med sig hela familjen i krig på den tiden...). En hel del moderna saker också; en stor krater med en vaxdocka av en frusen svensk i Vinterkriget, några fälthaubitsar, en Strv 103 på gården utanför, en Robot 90... Det var ta mig tusan det coolaste museum jag varit på de senaste åren, tror jag. De hade t.o.m. några fastkedjade flintlåsgevär och andra gamla gevär som man fick testa vikten på, och en AK5 som jämförelse. Dagens gevär är helt klart lättare att döda folk med.

När jag kom tillbaka fick jag jogga lite till utvecklingssamtalet, men jag kom i alla fall bara en kvart försent eller något, och det var inte så dumt. Det innebar att min lärare kunde sitta och berätta för mor min hur duktig jag är. Överhuvudtaget var det bara positiva saker som sades där, förutom att praktiskt taget alla lärare var imponerade över hur duktig jag är muntlig men förvånade över hur, förhållandevis, dålig jag är på proven. Jag tror att det är dags att börja träna till prov. Egentligen har jag förstås ett historiaprov imorgon... Men jag kan träna lite senare. Jag och skolarbete är inte vänner.

Just nu har jag konstiga känslor. Den som vill veta mer får fan ta och fråga. Jag är trött på att disskutera saker med mig själv. Faktiskt. Så det så.

Jag har lyssnar onyttigt mycket på Saves the Day senaste dagarna, jag borde göra något åt det egentligen. Jag har börjat att gradvis skifta till Our Lady Peace och Something Corporate, för att därifrån gå tillbaka till Lost Horizon, DragonForce, Rhapsody och så vidare.
Saves the Day är lite mysiga med sina poetiska texter om den mer... patetiska sidan av kärlek. Utom Firefly, såklart. Den är bara skitcool. Det är f.ö. TV-serien Firefly också. This is Not an Exit är också cool. Three Miles Down är mysigt poetisk, men ett utmärkt exempel på tidigare nämnda sorts texter;

If this is the last thing you do
Just tell me that it's okay for me
To have these feelings for you
And that it's normal to want to call you.
I'm dialing the phone
I'm letting it ring for hours
Pretending to hear your voice
Why does my heart always beat before yours does?


Blandningen av sångarens annorlunda röst och de ganska simpla melodierna ger texten mer styrka. Klart värt att lyssna på, men kanske inte alltför mycket.

Well, jag funderar på att skriva mer om musik, men det får räcka. Jag måste plugga historia. Eller skriva bakgrundshistoria. Jag tror jag skriver bakgrundshistoria...

torsdag, januari 12, 2006

She speaks to the dead

På LAN kläcks alltid minnesvärda citat:
Uppdaterade med lite ego-bilder jag hittade från det förra LAN:et


"Jag minns inte hur vi kom in på det, men vi satt i alla fall och pratade om analsex"
"Ni kanske kom in bakvägen?" Kevin berättar en söt historia, Nyllet hjälper till


"Jag citerar Dennis: 'Ahlberg hade sex igår när jag var där'"
"Jag pratade om antalet nätverk!"
"Den här konversationen gör mig kissnödig" - När Nyllet retar Dennis så verkar det urindrivande på Kevin


"Vi pratade om hur vi tjejer..."
" 'Vi tjejer'?"
"Alltså, jag säger alltid 'Vi tjejer'" - Trött Kevin står med sina systrar i kampen om lika rättigheter och sånt. Kevin är feminist på hög nivå.


"Alltså, jag pratar inte om er. Jag har inte haft sex med någon av er killar. Just nu." - Kevin försvarar sitt beteende


"Altså, det går ju bra med min flickvän, och jag tror verkligen att det kan hålla, typ, alltid"
"Fyra barn!" - Sovande Ahlberg spår om Kevins framtid


"Någonting minor!"
"Någonting minor?"
"Mm!" - Sovande Ahlberg spår vidare, nu i disskution med Nyllet


"Sluta cirkla runt mitt lik!" - Ahlberg vilar i frid tills Nyllet kommer och stör


"Jag såg något springa förbi. Det såg ut som en gris! Nej, vänta... Det är en bil" - Få människor kan mäta sig med Dennis observanta blick


"Vi filmar det här"
"Det är inte som du tror, det är bara Kevin som håller på att suga kulorna"
"Va?! Jag vet inte om jag vill filma längre..."
"Det är lugnt, det är mina kulor" - Agge filmar när Emma drabbas av Kevins sugerier


"Jag vill inte komma igen!" - Kevin har tröttnat på att komma



Och ett par bonuscitat från Silvermötet:

Ahlberg: Man får bara ha fem kort i handen
Jacob: Får man ha fem, eller bara fyra?
Nyllet: Man får ha upp till fem, men får inte ha sex. Memorera det ordentligt allihopa; Ni får altså inte ha sex. - Lyssna på Nyllet!


"Altså, fan, ni skrattar ju tillochmed när jag inte är det minsta rolig!" - Nyllet är rolig



Ovan: Nyllet, nyligen utnämnd till LAN:ets tomte, och klädd i prisluvan och prisslipsen. Ingen visste hur man knöt en slips, men Joel skulle ändå ta segerbilder på alla, med priser i handen. Allt löser sig om man är slarvig.

Mellersta bilden: Nyllet har byggt ett torn, mest av sina egna burkar, men också några som var i närheten.

Översta bilden: Nyanländ Nyllet. När jag tänker efter har jag nog återvänt, inte nyanlänt. Men ändå.

tisdag, januari 10, 2006

And the flame of youth not ending

Ah, ett slappt jullov, där jag tagit chansen att skita i allt skolarbete som jag borde ha gjort. Nåja, det är inget viktigt. Jag får ta och göra lite av de första imorgon eftermiddag, när jag kommer hem från årets första skoldag, vilket f.ö. också blir den första skoldagen på över tio år som jag har glasögon.

Få se... Fick en ny mobil i julklapp, eller skrev jag det i det förra inlägget?
Internet fungerar igen, och telefonen också. De fungerar altså samtidigt, vilket var väääldigt länge sedan sist...

Jag borde ägnat lovet åt att skriva klart min dystra ballad om Björn Silver svårigheter, vilken ser ut att bli skitbra, men jag orkade inte. Jag borde skrivit bakgrundshistorian till Tid av Oro, men jag kände inte för det. Istället blev det våldsamma datorspel och LAN, mycket av båda, faktiskt. När jag fått nätverket här hemma att fungera så ska jag se till att lägga upp lite fina bilder från Madeira och sånt. Finns många bra ego-bilder att hämta på datorn på nedervåningen.

Mer... Få se... Jag borde antagligen sova nu, eftersom jag ska upp tidigt imorgon, men sova är liksom inte min grej.

Silvermötet! Just det; Det blev inte jätteroligt, men det var väl inte heller väntat. Hade vi velat ha roligt så hade vi bara bjudit in de människor vi kände bäst. Nu kom istället alla, och man kan inte ha roligt med tio personer man aldrig träffat. Jag kan i alla fall inte det, för jag är asocial. För hoppningsvis hade de trevligt ändå, och förhoppningsvis känner alla varandra lite bättre.

Möf.