lördag, juli 30, 2005

...och tiden fortsätter gå

Jag har inte riktigt kännt för att skriva på ett tag. Jag känner inte riktigt för att skriva nu heller. Så jag skriver bara av mig lite så att jag inte ska känna mig skyldig varje gång jag kikar här.

Sen MK har inte så mycket hänt. Hade huset för mig själv en vecka, det händer inte ofta, och ägnade den tiden åt att glo på anime och äta uppvärmd färdiglagad mat. Mat är inte mig specialité.

Träffade Jörgen. Såg War of the Worlds (Nej; Världarnas Krig är en dålig titel. Punkt.)

Var förbi Skokloster med Granfärg och Marth-man. Tydligen var inte direkt någon på humör för att vara social, för ingen var särskilt social. Utom Alexej, men han kan ha varit full också. Det förefaller troligt. Träffade i alla fall Eldflugorna, om än inte särskilt mycket, och lite annat folk jag känner i olika grad; typ Martin och Alva. Synd att vi missade eldshowen.
Runt klockan 2 kommentarer:

tisdag, juli 12, 2005

Hemkomst och Terrorism


"It is easy for Tony Blair to call yesterdays bombings "barbaric" - of course they were - but what were the civilian deaths of the Anglo-American invasion of Iraq in 2003, the children torn apart by cluster bombs, the countless innocent Iraqis gunned down at American military checkpoints? When they die, it is "collateral damage"; when "we" die, it is "barbaric terrorism"." - Robert Fisk

Jahapp, då var man hemma igen. I vanlig ordning har man missat en stor händelse, men vad tusan; Folk dör hela tiden. Det är en djupt tragisk händelse, men det är det alltid när folk dör. Inte bara när folk dör för terroristers hand istället för när de dödas av NATO-soldater. Egentligen är väl det senare värre; Man tycker att stora länder borde veta bättre än att bränna barn med napalm, förorena vatten med utarmat uran och smälta sönder hud med vit fosfor. Är det bara jag som reagerar på ironin i att USA använde massförstörelsevapen i Irak när påstod att de var där för att hitta just WMD-vapen?

Jag klev upp vid halv tre sådär och har läst på om vad som hände sen dess. Interessant att Brittiska tidningar påstår att ganska få dog medan siffrorna är mycket högre i andra länders nyheter... Skulle väl egentligen kollat upp saken redan igår, men då satt jag mest och kopplade av och försökte trösta lajvabstinensen med Internet och choklad. Hmm... Jag borde fortfarande ha Toblerone kvar...



Musikanternas Kamp ägde i alla fall, som väntat. Med den gruppen människor kan det inte blir tråkigt. Det är helt enkelt metafysiskt omöjligt. Första natten blev det visserligen mördande trångt, att ligga på sidan och ändå ligga inpressad mellan stolpen och Amanda är trångt. Ligga på rygg var uteslutet. Tur att jag föredrar att ligga på sidan. Dessutom sov jag längst ut, och även om stolpen som sagt hindrade mig från att röra mig särskilt mycket så kunde jag i alla fall röra på benen.

Det var visserligen ett ganska slött lajv, men det fanns i alla fall nästan alltid något att titta på. Det är mycket roligare att titta på en något än att titta på inget, och kläderna var alldeles utmärkt svala också. Lite väl svala på natten, men sålänge man höll sig på värdshuset så var det inga problem alls.

Tror jag skriver ännu mer om MK nästa post. Men i den här värmen, med en förkylning och troligen feber, så känner jag att det nog får räcka för idag... eller i alla fall räcka för just nu.
Runt klockan Inga kommentarer:

måndag, juli 11, 2005

Hemma

Orkar inte skriva hur mycket som helst, men jag tänkte i alla fall säga att jag är hemma nu. Skriver en ordentlig text senare. Jag är i alla fall hemma. Nöjd, trött, glad, blodig och räknar redan ner till nästa år. Bara 51 veckor till nästa Musikanternas Kamp...
Runt klockan 2 kommentarer:

söndag, juli 03, 2005

Iväg mot Musikanternas Kamp!


Om ganska precis tolv timmar åker jag härifrån för att docka med moderskeppet och resa iväg mot nya äventyr. Egentligen åker jag till Järva och kliver på bussen till Musikanternas Kamp, men det är inte riktigt lika coolt att säga. Jag och min galenskap har i alla fall packat ihop all packning som ska med (Nåja, jag har i alla fall packat allt jag kommer ihåg, jag har naturligtvis glömt en del. Annars vore det inte ett riktigt lajv). Hej och hå... Mat, sovplats och kläder är i alla fall fixat, och då brukar man överleva. Jag kommer ha ont i fötterna när jag kommer hem. Måste göra något för att göra stövlarna bekvämare... Nåja, de är i alla fall IN. Nåja, till alla mina trogna Bloggläsare (Båda två): Vi ses när jag kommer hem igen, den tionde. Tills dess får ni hålla till godo med den här fina bilden på mig när jag är på mitt allvarligaste humör.

EDIT: Den ena bloggläsaren träffar jag i och för sig redan imorgon och sedan hela veckan, men till Dennis; Vi ses den tionde
Runt klockan 2 kommentarer:

fredag, juli 01, 2005

Borde stressa, stressar inte

Snart är det iväg till Musikanternas Kamp! Har egentligen en del kvar att fixa, men det fixar jag sakta, sakta istället för att få det gjort. Jag kommer antagligen hamna på lajvområdet naken och utan pengar och mat, men det blir antagligen kul ändå.

Nu lycklig användare av Gmail, "You are currently using 49 MB (2%) of your 2348 MB", yeah! Kan fortfarande bjuda in 49 personer till, förresten. Skrik till om du vill ha massor av email-utrymme. Av någon mystisk anledning som jag inte hittat förklaring till blev också min Hotmail-inbox tio gånger större när jag skaffade Gmail. Dennis hade visst stött på samma fenomen. Mystiskt, men praktiskt.

Men in Hats äger
Runt klockan 4 kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)