Hello Mr. Six Pack of confidence

På fredag har jag min första tenta. Då ska jag känna till alla viktiga poltiska, kulturella, sociala och ekonomiska händelser som skedde i Europa, Afrika, Amerika, Kina, Japan, Indien, Bysantiska Riket, Muslimska världen och Norden, mellan ungefär år 0 och år 1500. Lat som jag började jag inte plugga riktigt i tid, och fick läsa som en galning istället. Nu känner jag mig dock ganska färdigpluggad. Jag ska gå igenom allt en sista gång imorgon, men jag är ganska nöjd. Tur att jag är smart, och blygsam!

Ett vapen i kampen mot jobbigt pluggande är att jag börjat dricka té regelbundet. Altså, jag har alltid uppskattat té, men jag har liksom aldrig kommit in i vanan att dricka det om det inte bjuds, eller någon ändå kokar upp vatten. Typ. Vidare har jag börjat att promenera runt området innan jag går och lägger mig. Fattar inte varför jag inte gjort det förr, egentligen. Jag har ju länge gått långpromenader, i synnerhet med Martin, på nätterna. Först nu har jag börjat gå kortare promenader, ensam. Jag gillar att promenera. När jag har de där 3-5 timmar långa håltimmarna mellan föreläsningarna så tar jag promenader runt Campus. I förrigår drogs jag sakta ut av den stjärnklara natten. Ut genom bakdörren, över verandan, över gräsmattan och ut på gatan, där jag stod i svarta mjukisbyxor, de blå badskor som står innanför dörren och används för att hämta posten och slänga sopor samt en svart t-shirt med den mycket passande texten "If you can read this I have left my computer". Jag vandrade runt huset ett varv innan jag bestämde mig för att göra om det en annan kväll med ett par riktiga byxor och ett par riktiga skor...

Waking me up to dreaming; Reality in your eyes

Jag kom till någon sorts korkat beslut om att se över en del vanor i mitt liv. Smaken av förtryckta indier och ondska smakar bara inte lika gott längre. Jag tänkte sluta köpa Coca-Cola och Pepsi-produkter. Vi får se hur det slutar.

För den som missat det så pluggar jag Historia nu för tiden, och kommer göra det ett tag till, till magisterexamen för att vara exakt. Sen blir det något år med ett andraämne, möjligen Religion, följt av något år med pedagogik och andra lärarskillz. Totalt pluggar jag i fyra och ett halvt år. Jag sitter alltid på stol 102, vanligen i hörsal 8, 13:00-15:00.

Just nu: Lifehouse - First Time och Hanging By A Moment

Source of my fantasies

Det ligger nära till hands att jämföra universitetet med en väldigt stor skola, eller något sådant.
Det är inte den bästa liknelsen.

Stockholms Universitet är mer som en riktigt, riktigt stor tågstation, där man råkar lära sig saker.
Det finns lunchställen överallt, inklusive både Pressbyrån och 7-11.
Alla har en väska.
Det är en härlig blandning av folk som har väldigt bråttom och folk som vet att de har flera timmar att slå ihjäl, och beteer sig på det där lite uttråkade och slöa sättet som människor gör när de har flera timmar att slå ihjäl, men inte kan gå någonstans.
Det finns bänkar och sittplatser överallt.
Det finns mängder med automater.
Toaletterna är samlade på några få platser, inte utspridda överallt.

Förvisso går det inga tåg från Stockholms Universitet, men i övrigt är det en väldigt bra liknelse.


Det är också väldigt trevligt att studera där. Jag har föreläsningar tre-fyra dagar i veckan. Det är antingen en föreläsning på två timmar, eller två föreläsningar på en timme var. Aldrig mer än två timmar föreläsning om dagen, altså. Däremellan läser man förstås en del, men jag läser fort och tar in kunskap effektivt, så det går fort för min del. Universitetet är riktigt nice. Och då har jag inte ens tagit del av studentlivet än.

Vad jag däremot har gjort är att köpa studentlitteratur. Det är ganska dyrt, för att inte tala om tungt. Fördelen är att man känner sig förbannat intelligent när man sitter på bussen och läser Introduction to Medieval Europe, eller A History of World Societies (1128 stycken mycket stora sidor, med mycket små bokstäver)


Igår såg jag Freedom Call (och Nocturnal Rites, men det var inte de jag var där för att se). Det var jävligt äg. Jag tror faktiskt att Edguy var den enda bättre konsert jag varit på. Förhållandevis få människor hade tagit sig dit, men de som var där var uppenbarligen fans av hög kaliber, för det var rejält med ös. De drog igång med Warriors, och sen var det ett jävla drag genom låtar som Far Away, Queen of my World, Mr. Evil, Hunting High and Low, United Alliance, Mother Earth... När de började lira Land of Light så stod hela Klubben och hoppade genom hela låten. Knappt hade man landat förän de körde Freedom Call, som tyvärr också blev sista låten. Kanske lika bra att de slutade när det var som roligast, i och för sig. Men de borde lirat Pharao, Rise Up och Light up the Sky

Light up the sky
Be my oasis
Be my paradise

Lite tråkigare är att jag missar höstens Elerialajv. Inte för att jag egentligen har lust att åka, eller pengar, och dessutom krockar det med flera obligatoriska föreläsningar... Men ändå. Det är trist att inte träffa Folket™ och lite... tomt att inte vara på Elerialajvet. Det hade trots allt blivit det nionde Elerialajvet på raken som jag besöker. Nåväl, jag tror att jag kan komma att åka på vårens lajv. Vi får se. Jag åker i alla fall på nutidslajvet Klassfest nästa lördag, och dricker öl med studentföreningen nästa fredag. Således är jag i alla fall social. Man måste vara social, annars kommer Påskharen och biter sönder dina tånaglar. Har jag hört.


Förövrigt finns det blåbärssoppa i Universitetets kaffeautomater. Jag kommer nog aldrig kunna bli olycklig igen i hela mitt liv.