Rise up for the time of your life

Del 1b av 14: Mitt första lajv

Istället för att gå vidare med punkt 2 och kanske rent av komma ikapp de som började direkt istället för att vela som jag så tänkte jag stanna kvar vid den här rubriken ett tag och prata om mitt första lajv. Rop av Stumma Röster som jag nämnde i förra inlägget var det första lajv jag åkte på, och det första lajv jag förberedde mig på tror jag hette Kampen om Skogen eller något sådant.

Mitt första lajv hette En Jakt på Byxor och Liknande, men jag återkommer till det. Jag hade börjat titta på möjligheterna att arrangera lajv ganska snart efter mitt första lajv som deltagare, men det blev inte så mycket av den saken. Det allra första seriösa projektet hette Fienden Siktad, ett militärt Efter Katastrofen-lajv som jag petat i av och till i princip sedan jag började lajva, och då och då kommer jag fortfarande på mig med att revidera någon gammal fiktionstext, photoshopa ihop någon propagandaposter eller fundera på upplägg.

Nico på arrangörsmöte i december 2006

Drygt ett år senare började jag och Anneli (som jag då egentligen inte kände alls och bara hade träffat via ett kortare samtal på Helgon.net) skissa på en uppföljare till Arleskärs lajv Vägens Ände, i projektet Erdanien Återuppstått. Varför jag fick för mig att arrangera en uppföljare på ett lajv jag inte varit på tillsammans med en människa jag aldrig träffat är oklart. Det kan möjligen ha att göra med att jag var nybliven student och osäker på vad jag skulle göra med mitt liv och väldigt peppad på att arrangera vilket lajv som helst bara jag hittade någon att bolla idéer med. Det rann ut i sanden, men under tiden vi försökte få ihop ett lajv så blev jag draftad till en annan arrangörsgrupp. De arrangerade icke-World of Darknessinspirerade vampyrlajv i uppsala, den så kallade Vampyrernas Möte-kampanjen. Små, ganska mysiga inbjudningslajv med låga krav på utrustning och spel. Jag hade åkt på två lajv i kampanjen redan, och varit lite funktionär för det andra av dessa, så det var inte helt oväntat att jag tog på mig ännu mer ansvar med tiden. Vampyrernas Möte VI - From Russia With Love hade blivit det första lajv jag arrangerade om det inte var för en ödets nyck.

När jag stod på Stockholms Central tillsammans med mina medarrangörer Signe och Åkesson och höll dem sällskap i väntan på deras tåg så började vi prata om ett spel jag skrev för en tid sedan. Det var ett textbaserat äventyrsspel som hette A Quest for Pants and the Like och gick ut på att huvudpersonen vaknar i en stuga utan att veta var han är, vem han är eller var hans byxor är någonstans (men bristen på byxor gör det tämligen uppenbart att det är just en han). Det går förövrigt fortfarande att ladda ner från Skapelser-forumet på Nyllheim (länk).

Vi började prata om att det skulle vara skoj att arrangera ett lajv med samma premisser, och den galna idén sattes snabbt i verket. Där på McDonaldstrapporna i vänthallen satt vi och började skissa på lajvet, vilket är lustigt eftersom vi träffats just för att ha ett arrangörsmöte för Vampyrernas Möte. Vi var dock alla tre lite trötta på att vara de enda av de sex arrangörerna som gjorde något, så vi beslutade oss för att arrangera vårt eget lajv strax innan vampyrlajvet.

Välkommen till En Jakt På Byxor och Liknande, ett upplevelselajv med betoning på humor, rollspel och paranoia! Allt kan hända när väldigt olika människor befinner sig i samma underliga situation. Skruvade situationer, mystiska händelser, huvudbry och en rejäl dos komik utlovas!

Så blev det inte riktigt. Vi trodde att de väldigt lustiga utomjordingarna som jagade deltagarna skulle vara mer komiska än obehagliga, men det var innan vi släkte lyset i den lågstadieskola där lajvet arrangerades.

Åkesson utklädd till utomjording utklädd till människa. Dräkten är inte klar här, vi hade också på oss pastellfärgade tights som matchade händerna och lysstavar längs "ryggraden" (på utsidan av ryggsäcken), som lyste genom kläderna.

Deltagarna spelade väldigt simpla roller som de fick veckorna innan lajvet, och som dessa ganska komiska klichéer skulle de springa runt i en nedsläkt lågstadieskola i januarimörkret och rota igenom de sextio kartonger vi gömt i skolan på olika listiga platser. I kartongerna låg diverse märkligt skräp vi samlat på oss (en köksklocka som inte fungerade, en dalahäst, en trasig docka inrullad i gladpack etc) och i nästan varje kartong låg det en pusselbit. När pusslet byggts ihop hittade deltagarna ett mattetal på baksidan, och svaret var koden till ett av de många kodlåsen i vi satt på olika skåp i skolan. I skåpen fanns ytterligare ledtrådar av olika slag, information om dem själva och deras fiende och liknande. I ett skåp fanns t.ex. en CD-skiva som blandade lite random musik från min Mina Mottagna Filer-mapp med olika ledtrådar som vi läst in. Fast vi läste in dem genom att prata baklänges och sedan vända ljudet "rätt" samt pitcha våra röster. Åh, och så läste vi ledtrådarna i kör, så de lät som om en flock drogade smurfar berättade saker på språk man bara nästan begrep.

Detaljerna undslipper mitt minne, men de lyckades komma över ett kodord som kunde användas på rymdvarelserna för att de skulle lugna ner sig, och i utbyte mot dockan fick deltagarna en sista kod som ledde dem till ett låst skåp i skogen utanför skolan. I skåpet fanns en telefon och ett telefonnummer och i andra änden av luren berättade en röst att exprimentet var över och att de nu var fria.

Jag var väldigt nöjd med lajvet, och jävligt missnöjd med en del deltagare. Vi hade totalt elva avhopp, mer än hälften. Två hoppade av två veckor innan för att de skulle på begravning, det kändes godkänt. Nio hoppade av tidigast två dagar innan lajvet, de flesta dagen innan men några stycken hoppade av samma dag. Nico hörde vi inget ifrån förän vi ringde honom vid lajvstart och undrade var fan han var. Han hade andra planer, förklarade han. Eftersom lajvet var ett injudningslajv för våra närmaste vänner hade vi inget krav på betalning i förväg, för vi trodde det skulle bli mer jobb än det var värt. Resultatet var att vi fick punga ut 900 kronor ur egen ficka.

Men, ja, det var ju inte som om jag slutade arrangera lajv...

What they call a fantasy; It is nothing but a key

Jag borde verkligen sova, men det är jag såklart för dum för. Istället återuppvecker jag bloggen med att inspireras av Kims bloggutmaning om och för lajvare, gjord populär av Anneli

Del 1 av 14: Mitt första lajv

Jag har bordsrollspelat i princip lika länge som jag kunnat uttrycka mina fantasier. Först med mina föräldrar och mammas syskon kring middagsbordet, och snart därefter rollspelade jag regelbundet med vännerna. Jag kommer ihåg att jag hörde talas om lajv flera gånger under min uppväxt, bland annat via KP, men det lät inte som något för mig. Runt soffbordet i mitt pojkrum kunde vi utforska främmande världar, slåss mot drakar, flyga rymdskepp och spela karaktärer som helt olika oss rent fysiskt. Varför skulle jag åka iväg och göra samma sak fast mycket mer begränsat? Nej, lajv kändes som något för folk med dålig fantasi. Jag vill minnas att det var min gode vän Stordal som hörde talas om lajv mer direkt från sin mellanstadielärare (en mycket fascinerande människa, för övrigt) och till slut sålde in mig på idén att vi kanske skulle testa levande rollspel ändå. Jag som gruppens naturliga ledare beslutade att det var min vilja, och alla följde villigt mina order. Eller, ja, alltså, Stordal hängde på i alla fall. Vår märklige vän Fredrik bestämde sig också för att hänga på, trots att han egentligen inte gillar att agera, klä ut sig eller ta saker på allvar.

Vi velade länge och väl om vad vi skulle spela, och engagerade oss inför flera lajv som blev inställda. Vi hängde flitigt på den numera nedlagda lajvcommunityn Noshörningen, och på dess forum hängde vi ungefär hela tiden (det finns f.ö. arkiverat här, för den som liksom jag vill gotta sig i det förgångna). Vi skissade på gruppkoncept för massor av roller, bland annat minns jag att vi ett tag var väldigt inne på att spela drowalver. När vi till slut kom iväg på ett lajv så var det Enhörningens höstlajv 2003: Rop av Stumma Röster. Egentligen var det kanske mest för att vi hört att Enhörningens lajv i alla fall inte blev inställda...

Vi gjorde väl ungefär alla klichéfel som en nybörjare kan göra. Delvis skyller jag det på att vi inte kände någon som lajvade, och jag läste faktiskt alla guider jag kunde hitta på internet om att börja lajva. Rollerna var väl på många sätt okej; vi spelade en grupp unga hyrsvärd som tog de jobb vi fick och en del av bakgrundshistorien gick ut på att vi hitills aldrig slagits mot någon utan bara lagat staket och målat husväggar. Våra föräldrar var självklart dödade av orcher, något som retconnades till nästa gång vi spelade rollerna (våren 2004, på nästa EH-lajv). Då påstod vi istället att vi var politiska flyktingar som ljugit om att våra föräldrar var döda, "Det verkar ju vara den vanligaste dödsorsaken häromkring". Vi påstod även OFF att rollerna alltid haft en bakgrundshistoria som bygger på att våra föräldrar lever, men påstås ha dödats av orcher.

Utöver det hade vi silvertejpsvapen (jag hade läst att man inte behövde ha vapen på lajv, men vi var lite osäkra på vad man skulle roa sig med då), säckvävstält, mjukisbyxor och en rad material som jag inte hade ansett vara koscher idag. Det finns tyvärr inte en enda bild på mig från mitt första lajv, så håll till godo med de här bilderna från Återkomsten/Alvernas Sång. Den första av okänd fotograf, den andra av Anja. Min frisyr tycks ha gått ett helt varv, för den ser nästan likadan ut idag som för sju år sedan, och det gjorde den inte tiden därimellan.

Det var ett lajv som verkligen la grunden för mina fördomar om hur ett typiskt lajv är. Ett fantasylajv där man spelade lite vad man ville och orcher och vikingar anföll byn på nätterna (det var sista EH-lajvet där det var okej att anfalla byn Navle). Nybörjarlajvarna (läs: Bofferbarnen) organiserade sig i en bymilis, vilken vi f.ö. var en del av. Av de drygt 30 medlemmarna var jag äldst med mina 15 år, och också den enda som någonsin stod kvar på min post när jag posterats någonstans. Stora delar av lajvet vaktade jag ensam byn, trots att jag slängt bort min fula silvertejpsdolk första dagen och således var obeväpnad. Det lade liksom grunden för min första "riktiga" soldatroll drygt fem år senare, på Granland.

Jag hade skitroligt, och det var en fantastisk känsla att gå runt på det enorma lajvområdet och möta de över tusen lajvarna. Varje dag träffade jag mängder av nya karaktärer, och det är liksom det som alltid varit charmen med Enhörningens nybörjarlajv i Eleriakampanjen: Det går inte att träffa alla, det går inte att lära sig alla grupper och roller. Det är som en verklig värld på det sättet. Jag spelade Jaron Silver, äldsta barn till Jorzac Silver, äldsta barn till Rellek Silver, äldsta barn till Svala Silver men adopterat äldsta barn till Jori Silver, båda barn till Rafer Silver, äldsta barn till Fyrvind Silver. Rollen spelade jag på ytterligare sju lajv, tillsammans med Stordal som spelade Jarons yngre bror Reon.

Det blev en jävla massa fiktion genom åren, eftersom jag tidigt hade ambitionen att arrangera "lajv i lajvet" genom gruppen. Även när Enhörningens intriger inte gav något att spela på så skulle det finnas ordentligt att göra inom gruppen, vilket på sätt och vis gör Silverföljet till de första lajv jag arrangerade. Hemsidan finns f.ö. kvar och den senaste nyheten (över tre år gammal) är komiskt nog på temat "Vi är inte döda!" Jag började också konstruera ett nytt fantasyspråk till gruppen. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att översätta saker till Draktunga i huvudet när folk frågor vilka språk jag kan, även om jag inte är nördig nog att faktiskt säga det högt. Lite stolt är jag faktiskt över att jag skrev en sång på vårt påhittade språk, som dessutom är ganska bra för att vara ett tidigt verk från min sida...

I see it and it haunts me when I'm looking at today

Innan jag börjar med mitt första inlägg på flera månader tänkte jag bara förtydliga en sak angående det förra inlägget: Det är egentligen inte en hemlighet vilka personer som står som anonyma i inlägget. Det kändes bara fel att skriva ut namn, av samma anledning som jag gärna svarar på frågor om mitt kärleksliv från både vänner och främlingar, men inte spontant börjar prata om det. Det blir liksom en skum stalker-grej av det hela, på något vis. Kan jag tycka.

Det har hänt mycket under sommarmånaderna. När jag inte försökt att inte försumma mina studier så arrangerade jag Södra Riket, vilket blev mycket lyckat. Dessutom blev det till att åka på Ödesväv 2009, vilket inte slog Ingenmansland men var ganska roligt ändå.



Jag skulle kunna skriva något om hur länge sedan det var något jag skrev sist, men den uppmärksamma läsaren torde upptäckt det själv. Det känns helt enkelt inte som att det finns lika mycket att skriva när jag inte har något att skriva om kärlek. Inspirationen vill inte infinna sig och det är inte lika mycket som känns värt att nämna. Under en tid i slutet av sommaren levde jag felaktigt i tron att jag helt enkelt inte har ett lika stort känslospektrum nu. Mitt humör tycktes mig sträcka sig från "ganska nöjd" genom "rätt lycklig" till "väldigt glad". Jag tyckte mig aldrig känna något annat. Aldrig vara överväldigande lycklig, aldrig arg, aldrig längtansfull, nostalgisk, melankolisk, ledsen, förbannad eller förälskad. Aldrig riktigt se fram emot något, aldrig riktigt längta tillbaka, aldrig ångra något. Jag hade redan tidigare spekulerat i att det kanske var därför höll fast vid de tidigare känslorna. Att jag envisades med att vara kär för att få känna ytterligare en känsla.



Det var naturligtvis löjligt fel, vilket jag insett med all önskbar tydlighet de senaste månaderna. För ett par veckor sedan var jag mäktigt förbannad när jag missade sista direktbussen och strax efter det missade tåget, båda för att föreläsaren hållt kvar hos tjugo minuter över tiden. När jag slogs av insikten att jag var arg gick det snabbt över, och jag kunde inte låta bli att bli glad över att jag naturligtvis hade haft fel hela tiden. Sedan Arleskär lånade mig boken Trondheimsmodellen har jag upplevt allmän idealism, och släpade mig rent av iväg på mitt första SSU-möte efter snart tre års inaktivt medlemskap. Några riktigt trevliga fester på sensommaren har varit väldigt minnesvärda, jag minns årets Medeltidsvecka med glädje och nog längtar jag till Skymningsland!
Även om man bortser från att jag hade fel så kan man naturligtvis ha skilda åsikter om hur hemskt det är alltid vara glad, men jag är nöjd med att nästan alltid vara lycklig.

Nu funderar jag så smått på ett nytt Kärlekskalas (Kärlekskalaset V: Bacchus to the Future), men det får dröja tills jag fått in de sista inträdesavgifterna från KK4. Än saknas det pengar från Anja, Elin, Emma och Åkesson, och nu är det närmast en principsak. Jag har dessutom bestämt mig för att klippa av allt hår och sälja det, förhoppningsvis dyrt. Pågrund av min allmänt dåliga studieinsats i våras är jag nämligen utan studiemedel under hösten, vilket är lite sämst. I övrigt känner jag för att diskutera Livet och Kärleken över té (eller öl, det är också gott), men det gör jag allt som oftast när jag bloggar. Jag hamnar i just de tankemönstrena. Så snart som det är lämpligt måste jag i alla fall bjuda Anja på paj angående ett vad jag förlorade...

It's like running on ice

Ingenmansland var äg. På många sätt det bästa lajv jag varit på, definitivt värt att missa Ödesväv för. Likväl svider det lite över att jag missade ett Tiradlajv, men jag ångrar i alla fall inte mitt val. Det var helt enkelt underbart att spela Daniel Mikael Elias Järnvik, ställföreträdande vaktchef i samhället Östbacken. Det finns många fina scener att återberätta, men det absolut bästa med lajvet var ändå helhetsintrycket. Alla på lajvet arbetade med sina respektive yrken minst 6 timmar om dagen. Jordbrukarna var ute och påtade i jorden, kolarna arbetade vid sina milor, pappersvändarna arbetade med Östbackens omfattande men fullt fungerande byråkrati och vi vaktchefer slet vårt hår och försökte få vaktscheman att fungera och vakter att stanna på sina poster. Det var helt enkelt jättehärligt.

Fly away down the lonely roads of yesterday

Det var ett tag sedan sist. Jag har varit upptagen med att plugga till en skrivtenta (som jag f.ö. misslyckades med), skriva en hemtenta och sedan plugga till en omtenta (som jag missade, eftersom jag försov mig). Jag har spenderat väldigt, väldigt mycket tid med att antingen skriva eller plugga. Sånt är inte kul.

Ett urval av de aktiviteter jag sysslat med sedan senaste gången jag bloggade:

Arrangörsmöte inför Vampyrernas Möte VI
Vilket inleddes med att vi såg 12:an på Uppsala Waldorfskola spela teater, och dessutom innefattade Conan 
the Barbarian och Conan the Destroyer på TV. 



Fyllt 20 år, med allt vad det innebär av nycklar till Alkolandets magi
Detta firades av goda vänner samtidigt som vi var i lajvlokalen och fixade inför VM6



Arrangerat Vampyrernas Möte VI
Vilket gick finfint, se bilder i Bilddagboken

Efter Lajvet-utvärderingsmöte med arrangörsgruppen för Vampyrernas Möte VI
På Söder, i Signes systers stuga där. Jag slog huvudet i taket cirka många gånger.
Vi passade också på att se Bert: Den Siste Oskulden, och inspirerades att arrangera ett kliché-pubertetslajv i Bert-stil.

Sett Kretins första live-spelning
Vilket var allmänt nice. Hela Kretin och de tre tappra fans som tagit sig dit övernattade hemma hos Li, bland kelsjuka kattungar. Dessa döpte vi snabbt till Drulen och Kukis, även om de egentligen hette Mjölk och Maj, om jag inte minns helt fel.

Varit på tékväll hemma hos Signe och Åkesson
Jag och Stordal blev, lite oväntat, kvar över natten. Trött och skabbig åkte jag till Universitetet direkt från Uppsala. Det gick förvånandsvärt bra, men jag var inte helt pigg.

Varit på deltagarträff inför Ingenmansland
Det var trevligt, men gav kanske inte så mycket. Jag fick i alla fall möjlighet att sälja mina NeoTech 2 böcker, även om jag pinsamt nog glömde Hardware. Nåväl, den får överräckas vid första möjliga tillfälle. Pengarna försvann snabbt på studielitteratur, SL-remsor och öl. Hobgoblin på tapp är nice.

Varit på flera av onsdagsmötena inför Granland samt Granlands release-fest
Det kommer att bli nice. Jag är nog nästan mer pepp på Granland än på Ingenmansland just nu, faktiskt. Stryk det: Jag är lätt mer pepp på Granland. Ala Rikes Heliga Armé kommer att bli nice. Releasefesten var också väldigt trevlig, och uppträdde gjorde Signe, Åkesson och Arleskär. Det är liksom Kretin minus Anja. Signe, Åkesson och Nico övernattade hos mig.

Party hos Arleskär
Temat var "I Wish I Was Jesus". En enda bild hann jag ta innan batterierna i kameran dog. Jag får ta och köpa nya, men jag har märkt att mina pengar tenderar att försvinna på kurslitteratur och öl. Jag får ta och sälja lite gammal kurslitteratur. Det var trevligt folk och många bibelcitat. Ibland bytte någon bakgrundsbild på Arleskärs dator. Inte sällan var det Åkesson, och inte sällan var motivet bajsporr. Inte sällan skedde detta för att jag uppmanade Åkesson till det. Mwohaha.

Party hos Nico
Det blev Guitar Hero och allmänt firande att jag lämnat in tentan och är tenta-fri för en tid. Jag, Nico och Stordal satt uppe till cirka 05:10 och diskuterade Livet och Kärleken. Nico hade druckit två öl, jag hade druckit tre och Stordal hade druckit brandy hela kvällen. Efter vårat samtal gick jag och Nico till sängs (inte på samma säng, nej), och Stordal åkte hem. Från Norrtälje. Jag undrar om han överlevde?

Livet - Nice, även om jag har rätt mycket föreläsningar nästa vecka. Till helgen funderar jag på om jag inte ska åka och köpa mig lite nya kläder.

Dumlen - Jag får nog ta och köpa Dumle imorgon, för det var ett tag sedan sist

Kärleken - Det får nog bli ett annat inlägg, en annan gång.

Waiting to get knocked off my feet again

Fucknuggets.

Som många säkert redan uppfattat har jag ägnat en inte oansenlig del av den här månaden åt att skrika åt min dator. Efter att ha testat ungefär tiotusen anti-malwareprogram av olika sort och natur lyckades jag äntligen få datorn att starta som den ska igen. Jag kan nu säga att jag officiellt gillar avast! Anti-Virus. Det var väl väntat att det krävdes ett anti-virusprogram med pirat-tema för att besegra datorns demoner. I samma veva bestämde jag mig för att jag måste formatera om datorn och städa lite. Det blir inga problem, tänker jag, jag kan ju backa upp allt viktigt på min externa hårddisk, också känd som Warehouse 13 (J:). Knappt hinner jag bestämma mig för detta innan hårddisken dör. Nu vägrar den starta. Inte nog med att jag inte kan formatera om hårddisken, jag har också blivit av med musik, film, spel, dokumentation, serier och annat som jag helt ärligt stulit från internet.

Den som tittar på min Last.Fm-profil kan således notera att min musiksmak blivit ganska konstig. Detta beror på att jag har ganska lite musik kvar på datorn. Det är några plattor med Goo Goo Dolls och Motion City Soundtrack som låg på mitt USB-minne, lite Less Than Jake och Reel Big Fish som förvillat sig från J-disken och en hel del osorterad musik som låg kvar på C-disken. Efter att jag fick den externa hårddisken har jag kontinuelligt fört över musiken till den och samtidigt sorterat den ordentligt, men all osorterad musik låg kvar på C-disken. Det gäller musik jag glömt bort, enskilda låtar jag laddat ner för att använda som musik i filmen om Ahlberg och framtida filmprojekt, en del låtar med SoCo och sånt som jag missade när jag sorterade musiken och sånt. Dessutom har jag ju mappen med musik folk skickat mig...

All in all, inte den bästa månaden än så länge. Men tentan gick bra, tror jag. Den ska enligt ryktet vara rättad nu, så jag ska hämta ut den på imorgon eller på fredag. På fredag ska jag också redovisa lite kring Heliga Birgitta, en människa jag blivit mäkta trött på. Vidare ska jag få min hemtenta på fredagen. Sen blir det till att åka hem, duscha, måhända raka mig, läsa lite, åka till Täby, hoppa in i Luddemobilen, åka till Uppsala, ha arrangörsmöte samtidigt som jag smygläser om kvinnor under medeltiden. När jag väl kommer hem, antagligen på söndagen men man vet aldrig så noga, så blir det till att skriva som en tok. Sedan lämnar jag in mina fem sidor på onsdagen.

Igår lämnade jag in mina lajvstövlar på lagning. Skomakaren tittade skeptiskt på dem och sa att han skulle se vad han kunde göra, men att han inte var säker på att det gick att lösa. I värsta fall blir det till att köpa nya skor nästa vecka och försöka få dem sulade innan den nioende, då jag far iväg på Fru Lärkas Höstfest.

Någonstans mitt i alltihopa ska jag boka kvartersgården, så att vi kan hålla Kärlekskalas fredagen den andra, eller lördagen den tredje, beroende på vad Folket Tycker och beroende på när den är ledig. Och så bokar jag väl bastun samtidigt också, i motsats till sist. Det kan ju faktiskt bli tufft.

Det var Livet, det. Jag planerar att köpa Dumle någon gång i veckan.

Kärleken... Nä. Men jag är glad och har hälsan! Fast egentligen är jag förkyld. Men jag är glad, och jag gläds åt såväl stora som små saker här i livet.

Jag blir glad av att äta dyr mat på Sjätte Tunnan och titta på Loke, tillsammans med vänner och bektanta
Jag blir glad av att gå de tre kilometerna mellan Åkersberga och Margretelund, särskilt när jag kommit med sista bussen och knallar hem runt 03:00
Jag blir glad av att sparka i höstlöven kring Söra
Jag blir glad av se årets första snö dala ner, på småtimmarna när det känns som jag är den enda som ser det
Jag blir glad av att se nyfikna kattungar bevaka mig från skuggorna
Jag blir glad av att gena genom Söraspåret, där stigen är kolsvart och skogen knäpptyst

Jag blir glad av att missa tåget, för då får jag ju en chans att ta det lugnt och hugga något att dricka
Jag blir glad av lyckliga småbarn
Jag blir glad av dagar utan föreläsningar, då jag kan ägna dagen åt att dricka vaniljté och läsa kurslitteratur
Jag blir glad när kunskapen från mina föreläsningar samanfaller med lillasysters (Malin, inte Emilia) lektioner, så att jag kan ge henne information på Universitetsnivå när hon pluggar till sitt historiaprov

Jag skulle vara ännu gladare om J-disken fungerade, för då skulle jag kunna tömma USB-minnet och använda det för att föra över bilderna från Korfu, som ligger på mammas dator och på pappas laptop. Nej, det är inte kopior, första hälften ligger på laptopen och andra hälften på mammas dator. Tills dess finns den här bilden, som jag passade på att kopiera från pappas Facebook-album.

(Sky is falling)
It's alright
It's alright
I'll be fine
(Now I'm falling)
It's alright
It's alright
Gonna look like I'm flying

Strange Love

Jag tog studenten. Det var öl, barfota på gräsmattan och Arleskär på mandolin. Nico spillde öl på en hund.

Vidare bygger vi ett hus. Det är rätt jobbigt, men nu har vi bara väggar, golv och tak kvar. Vi har en ram. Och tre bord och fyra bänkar.

Dessutom har jag varit på Uvudden. Långt ifrån det bästa lajv jag varit på, men ännu längre från det sämsta. Ett svagt VG, typ.

Tandläkaren säger att mitt tandkött är infekterat. Så går det när man flänger runt hela sommaren och glömmer tandborsten. Nu blir det tandborstning morgon och kväll, samt munsköljning med Hexident™ två gånger om dagen. Annars riskerar jag tandlossning, och det skulle ju typ suga.

Den här veckan var tänkt att bli sommarens enda lugna vecka, men istället är jag på nostalgi-LAN med det gamla LAN-gänget, minus Alexej, Samuel, Stordal och Ahlberg. Fullt med nice, faktiskt. Synd bara att jag bara är hemma i genomsnitt en dag i veckan eller så det här sommarlovet.


Påtal om absolut ingenting alls så känner man sig minst sagt patetisk ibland. Jepp, så är det. Tur att jag vet att jag egentligen är en riktig toppen-snubbe.

A passion junkie's fix is never satisfied
You're never gonna break his heart
So have some fun; abuse it

I know you love the feeling of leaving

Det suger på sätt och vis att vara dubbelbokad. På sätt och vis är det rätt så trist att springa från aktivitet till aktivitet för att man planerat in diverse olika saker med olika människor. Igår stack jag iväg på LAN. Idag stack jag ifrån LAN:et några timmar från Rävspel och Kråksång på Sjätte Tunnan. Jag kom precis tillbaka. Om några timmar skulle jag stuckit iväg igen för att fira Eva, men det har jag inte tid eller pengar till. SL är dyrt. Just nu uppgår min förmögenhet till 1 krona. Jag måste kräva in en och annan skuld, vilket jag hatar. Jag gillar verkligen inte att ta pengar från folk, inte ens när det egentligen är mina egna pengar.

Istället sticker jag, några timmar efter att det var tänkt att sticka på Evas födelsedagspicknick, till Lindas party. Måste sticka tidigare från LAN:et för det, men det är väl inget att göra åt.

All we got is us
And this is what I truly believe in
So I don't know 'bout you
But I ain't running
I'm a find freedom in our everyday-life
And make the most out of it

Samtidigt måste jag säga att det är en härlig känsla att springa mellan personer man uppskattar och älskar. Visst är det synd att man inte kan spendera så mycket tid som man skulle vilja med dem, och det är synd att en de som säger till sist blir bortprioriterade. Faktum kvarstår dock att det är härligt att umgås med människor man gillar att umgås med.

Alla roliga människorna på LAN:et, som alltid låter skämtsamt förvånade när jag dyker upp. Joel som har ett litet fotografi av mig stående på sitt bord varje LAN, för att "Om du inte kan vara här personligen så ska du i alla fall vara med oss själsligt".

Nico och Arleskär.

Det glada gamla Silvergänget, när man får chans att se någon av dem. Idag blev det ju till att träffa både Emilia och Eva, förutom Stordal och Ahlberg, som man träffar ändå. Eva har ju halvt försvunnit från Jorden, så det var trevligt att se henne. Särskilt som jag inte kommer hinna med att träffa henne imorgon. Emilia ser man aldrig ofta nog, och inte är hon online sjukligt mycket heller, som alla vanliga onormala människor. Synd och skam, för Emilia är trevligt sällskap.

Linda, Johan, Ludde, Karro och diverse andra Gråsvärd, som trots allt är en ganska homogen grupp. Men jag tror ändå jag kan både OFF och IN-namn på allihopa. Så det så.

We don't know
This might take us both out
If the train run off the track
Crash and burn
We sat side by side awaiting our turn
And I'm smiling, you're right, but still...


Ett urval av aktiviteter: Stormbrygganmöte med påföljande grillfest, LAN, Sjätte Tunnan... Notera fotografiet på Joels bord. För den som missat det blir bilden större om du klickar på den...



På baksidan av vår nota stod följande glada text skriven av Åkesson, och till största delen författad av mig:

Våra komplimanger till menyförfattaren

DU ÄR VÅR GUD!

Om du någon gång önskar få barn så står vi till förfogande

Men så var det också världens bästa meny, någonsin.

Little pieces of the nothin' that fall

Mindre än en vecka kvar till lajv. Har precis skrivit en analys av Per Albin Hanssons radiotal vi andra världskriget utbrytande. Det var tråkigt.

Nu sitter jag och lyssnar på Goo Goo Dolls och kliar mig på näsan, och pratar lite med Dennis. Jag vill verkligen skriva, men jag får inte riktigt ord för vad jag egentligen vill få fram, om jag överhuvudtaget vill få fram något, så det hela blir ganska dumt.

Stordals hår har varit med om en tragisk skoterolycka och invalidiserats.




Själv var jag på släktträff/70-årskalas på ett spa-hotell i Jämtland. I Storhogna, var vi. Jodå. I närheten låg samhället Brunflo, där inaveln gjort att dövhet är ovanligt vanligt. Så kan det gå.
På hotellet fanns det en trevlig park under glastak.


...och utanför fanns det fjäll...



Mer saker på det fotografiska temat kan skådas i Bilddagboken. När jag orkar uppdatera den.

I don't know, but I believe in yesterday

Nu var det bra länge sedan jag skrev någonting sist. Större händelser i livet inkluderar bland annat att jag äntligen skrivit Cambridge Advanced English Test, vilket tog större delen av en lördag och gick på 1600 spänn. Fick i alla fall föräldrarna att betala pengarna, och nu slipper jag gå på engelskalektionerna. CAE är dessutom trevligt i det att det är ett internationellt gångbart betyg. Det är definitivt inte svenska betyg... Nåväl, jag får resultaten i mitten av maj. Då får vi se hur det gick, men det kändes som att det gick strålande. Det brukar gå strålande på engelskaprov.

Vidare har jag hunnit med ett lajv, för snart två veckor sedan. Vidje Jormesson begav sig till Fru Lärkas Sommarviste för att hjälpa till att fånga in en Svart Ryttare i Fällen eller Ödets Fläta - Ett Förlajv till Ödesväv. Någon gång när jag inte sitter på Fotografisk Bild A och borde arbeta så ska jag skriva ner vad som hände också. Fast IN-lajv vet väl bara de som var med vad som egentligen hände. Övriga Bryggebor vet att Vidje lämnade sina plikter mitt i Trennebyggeförberedelserna för att med försvinna iväg med Björn och Adrian från Lyktan, och att han kom tillbaka dagen efter med ett ganska imponerande sår i sidan. Anklagelserna avvisades med orden "För allas säkerhet är det bättre att ingen vet vad vi gjorde, men det var i alla fall någonting elakt mot Ryttarna i Svart". Vidare bad Vidje övriga Bryggebor att ljuga och påstå att han varit i Bryggan hela tiden, om någon skulle fråga. Man vet ju aldrig om de Svarta Ryttarna är ute efter hämnd.


För övrigt tror jag bestämt att det blivit vår. Det har, som många säkert noterat, varit underbart vackert väder. Eftersom jag är ledig från Engelskan nu för tiden har jag dessutom fått en underbar chans att njuta av detta faktum. Normalt går jag sällan på promenader på dagtid, men när man har 1-2 timmar håltimme och alla man känner är på lektion... Ja, då får man tid över att bara utnyttja solens mysiga strålar. Jag har promenerat bort till Centrum och skaffat mig cola de flesta av dessa dagar. I tisdags passade jag också på att ta en promenad i Röllingby. Inte skolan, utan den järnåldersby skolan är döpt efter. Eller, ja, resterna efter en järnåldersby i alla fall. Det är ett trevligt promenadstråk med mjukt böljande kullar, gles skog med främst en-buskar, en och annan fornlämnad husgrund och så en hel del får. Jag försöker att inte gå runt där uppe allt för mycket, för jag vill liksom inte förstöra den där mysiga magin med att gå där. Det är lite som Gotland i både miljö och känsla. Utmärkt ställe att fotografera på, dessutom.

När vi har gemensam rast passar vi på att hänga runt Alexejs bil, eller så cruisar vi runt till Alexejs pikanta musiksmak. Den blandar alla möjliga och omöjliga musikstilar. Mest omöjliga. Många remixade barnvisor, extremt tung metal, Amy Diamond och så förstås sjukt mycket techno, och elektronisk musik av olika slag. Främst saker med mycket bas, vilket oftast resulterar i att man inte hör så mycket annat än basen. Yeah. Det är tufft, det.

Surrender - All the pain we've endured until now

Idag fick vi studentmössorna. Imorgon kommer jag vara klar med projektarbetet. På lördag(!) kommer jag att skriva mitt sista prov i Engelska.

Studenten närmar sig med stormsteg... Sen måste man börja kämpa för att undvika ett grått vuxenliv. Meh, jag är barnslig av naturen.



Jag var på fotoexpidition för evigheter sedan. Inspirerad av Amandas bild på just den här gungställningen, tagen i vårsolen med vårgröna buskar, tog jag en bild på tomma gungor en mulen höstdag. Det blev lite deprimerande på något sätt. Det mesta av skräpet beror på scannern, inte på min dåliga framkallningsteknik.

Do you like dreaming of things, so impossible?

Det här måste ju bli inlägg nummer 100 i den här bloggen. Duktigt, Nyllet! Vidare är jag nu nitton år gammal, och har famnen full med en kelsjuk katt som tycker är att det är fruktansvärt orättvist att jag inte fokuserar på henne.

Födelsedagen uppmärksammades som vanligt främst av släktingar, och jag fick en del pengar. Jag skulle känna mig ganska rik om det inte var för att jag måste betala en hel del lajv och boenden och sånt. Gotland och Ödesväv och grejs.

Idag blev det långpromenad med Stordal, det var svinkallt. Undra varför det heter svinkallt egentligen? Svin är inte så kalla. Kallt var det i alla fall. Innan dess satt vi och tittade på Anders och Måns. Inomhus. Det var destå varmare.

Nu vill jag ha sommaren 2007! Den borde vara ungefär som sommaren 2006, men med mer Lajv, mer Medeltidsvecka och mer hoppfulla norrländska ungdomar från 1600-talet, som slaktas brutalt av uppretade tyska bönder. Som Röda Brigaden.

In my mind, a heart, a lesson to learn

Det är liksom hög tid att uppdatera bloggen, och jag känner för att uppdatera bloggen, men det är sent som tusan. Jag antar att jag uppdaterar ändå. Jag är helt enkelt inte så smart. Upp 07:30 imorgon, liksom... Blä.

Helgen var ytterst trevlig. Först åker man direkt till Norrtälje efter skolan och hänger med Nico och Arleskär ett tag, båda trevliga människor, innan man drar vidare till jaktstugan vid Porshanken för öl, irländska kampvisor och schlagerlåtar. Och när man vaknar igen i stugan så var det en hel dags lajvande med allmänt roligt folk. Lite som vampyrlajvet, som också var trevligt, men som jag missade att blogga om. Det borde jag gjort. Bilder finns dock här.

The way your hair swings over your eyes
The motor in my head turns
Wanting you for such a long time
In my mind, a heart, a lesson to learn

Musikaliskt har det varit en vecka med Fall Out Boys nya platta, New Found Glory, Boys Like Girls, Boxcar Racer, The Chieftains, mer Thursday och så har jag undersökt Cute Is What We Aim For, The Used och Senses Fail. Har dock inte bildat någon uppfattning än.

På känslofronten är det tyst och stilla. Lite sådär allmänt Kallt och Tomt, tror jag.
Drägg- och ET-möte på lördag. Inte dumt, jag behöver träffa galningarna.

The Reason for my Rhapsody

Jahaja. Här sitter man, då. Jag har ägnat stora delar av dagen åt att snacka med Henning, och Emilia. Och ibland båda, när inte deras datorer skiter sig. Trots det verkar jag inte riktigt få rätsida på min hjärna just nu. Faktum är at jag nästan anser att idag inte var en bra dag. Men nu är det i alla fall helg, och vi ska gästa Ahlberg på söndag.

Jag har försökt sysselsätta mig med saker hela veckan i ett försök att koncentrera på något annat. Det har gått ganska bra ändå. Idag lekte jag lite i PhotoShop och fyllde ut http://fiendensiktad.blogspot.com/. Den bloggen har liksom blivit en plats där jag postar min humor, snarare än någonting om Fienden Siktad. Apropå Fienden Siktad hade vi ett arrangörsmöte igår. Det var ganska produktivt ändå. Och jag tog några bilder där vi satt i Gråmunkens källarvalv och tänkte så det knakade. Både jag, Erik och Nico.






























Jag har också uppgraderat bloggen till den nya blogger-betan och snyggat upp litegrann. Nya fonts här och där, ordning och rätta i arkivet, lite kategorier för den som bara vill titta på bilder... och så vidare. Det mesta av det gjordes på lektionstid, när jag ändå inte gjorde något bättre.

Ja. Och så var man på Fru Lärkas Julgästabud också. Vinterns bästa lajv, kan man tänka. Nog var det en del kul stunder som kan räknas till Årets Lajvhändelser, alltid. I synnerhet när Vidje, Sverker och Vale bär ut Skvattir ur stugan och bestämda röster förklarar att nu får han allt trolova sig med Eddwill Jägarlärling. Man kan inte stå och kyssas framför halva bygden om man inte tänkte gifta sig, inte.

Att all mat och dryck ingår i anmälningsavgiften är också klockrent. Mycket mjöd blev det. Och många härliga människor. En del är nästan för härliga, faktiskt. Tyvärr blev det bara två bilder därifrån, och det är samma motiv. Skillnaden är bara att den ena är liggande och den andra stående. Ganska dåliga blev de också (bilderna, inte motiven), men åtminstone en måste nästan postas ändå. Där har vi både Skvattir och Eddwill. De visar lite olika känslor. Jag anar att Skvattir är lite mer nöjd än Eddwill. Men det är bara en gissning.














Ibland suger det lite att ha känslor. Synd att alternativet är ännu värre. Fast jag skulle nog bli en ganska tuff känslokall psykopat. Yeah. Jag skulle ha någon sån där lustig gimmick, liksom. Typ alltid döda folk klädd som sjukvårdare, så att ingen litar på ambulanser. Eller lämna en syrénbuske planterad i inälvorna på varje offer. Yeah, det vore nog jag, det. "Syrénbuske-mannen slår till igen - Sjukvårdare funnen på platsen".

Åkesson borde sluta ringa folk när han är påverkad, det gör det svårt att förstå vad han snackar om. Fast han kan förstås ha varit nykter, för man fattar ingenting av honom då heller.

Absolut Vodka Vanilla blandat med Coca Cola borde, enligt min fantastinerande slutledningsförmåga och Stordals geniala frånvaro av vett och sant, smaka som Vanilla Coke på steroider.

Soul Miner's Daughter - Rhapsody. Håller fortfarande.

Better off if I just let it be

Kombinationen av en DragonForce konsert, följt av ett lajvmöte med arrangörer och deltagare till Vampyrernas Möte 5, följt av ett LAN har resulterat i att jag nu är mycket, mycket trött. Jag borde sova, men jag blir kreativ när jag är trött, så jag kände för att blogga. Trötthet och kärlek är de två bästa inspirationskällorna, åtminstone för min del. Då blir man kreativ, helt enkelt.

















Nackdelen med trötthet är att ingenting blir sammanhängande. Nästan inte alls.

Tydligen kan Martin och Martin bli djupa när de är alkoholpåverkade. De kan också telefon-terrorisera mig medan jag försöker spela Operation Flashpoint.

Jag funderade på att stjäla några rader ur Secondary, med Brand New, men jag kunde inte bestämma mig för vilka, så jag gör inte det. Det får bli en lång paragraf här om varför det inte står någon textrad från Secondary. Jepp, så blir det.

You make me feel pathetic
It all sound completly wrong
I try some lame ass pickup-line
Though I've known you for quite long

Loosely based on someone else's song

Det har blivit väldigt mycket Reel Big Fish senaste tiden. På fredag blir det DragonForce live, och sedan Vampyrmöte på lördagen och LAN söndag till måndag. Sen blir det sannorlikt ett arrangörsmöte, ett rollspelsmöte och ett lajvmöte under lovet. Aktivt värre.

Fotografisk Bild A äger fortfarande. Trots att Röllingby inte städat ur kemikalierna på nästan 30 år, så man blir ganska yr efter en stunds framkallande. Förövrigt framkallade jag för första gången idag. Jag lyckades till och med att inte förstöra alla negativen! Men... err... några av dem kommer nog inte gå särskilt bra att förstora. Men endå. Jag förstorar dem på torsdag, sen åker några av dem upp i bloggen. Jag gjorde slut på rullen i lekparken utanför Martins hus, och eftersom jag missbedömde mängden bilder på filmen så blev det ganska många bilder där. Det är lika bra det. Svartvita bilder på övergivna lekparker en mulen höstdag är tufft. Särskilt med tanke på att mina föräldrars fotoalbum är fullt av glada sommarbilder där vi leker i den där lekparken. Att skapa travestier på Åkersbergas idyll är ganska roligt.

Förövigt är Blogger lite lustigt. Det går utmärkt att ladda upp bilder i bloginläggen, men för bilden till den profil måste du länka externt. Med andra ord kan man lägga upp den bilden här i bloggen och sedan länka den till blogg-profilen. Såhär:

Always talking but I never say a lot

If people never did silly things, nothing intelligent would ever get done.
- Ludwig Wittgenstein




















Ilsken katt i plasttratt. En nyoperarad Silva surar på köksgolvet.
















En hundralapp i ett illa upplyst vardagsrum. Tänk om jag någonsin orkade lägg ner mer tid på fotografering. Tyvärr är jag en lat jävel, men glad ändå på något vis.

Apropå lat orkade jag inte hålla på att hålla i en loggbok för mitt projektarbete, så jag gjorde som jag alltid gör och startade en blogg istället. Jag misstänker starkt att jag är den enda på Röllingbyskolan som har en projektweblogg.

Always talking but I never say a lot
And I'll blow it if I get another shot
Because it seems like no matter what I've got
It feels like it's nothing
I feel like I'm nothing

Enjoy this lonely sky with me

So don't ask me about forever because right now I'm feeling lost

Jag har blivit klar med en hemsida. Jag. Jag brukar vara väldigt duktig på att starta projekt, men destå sämre på att färdigställa dem. Jag har dessutom slipat klart bågen, nu ska jag bara orka fixa linolja och bivax och terpentin och annat som behövs för att avsluta den. Antagligen borde jag också fixa sträng och pilar. När jag ändå är inne på saker jag är klar med så färdigställdes dessutom den såkallade Prakten (halsduk) på det förra Stormbrygganmötet. Ett möte som förövrigt gick väldigt bra, även om det var lite synd att jag var tvungen att sticka tidigare. Så är det när lovet är sent.

And I think that tonight I will sneak into your house
And I'll sing songs and wake you up
And I'll take you blindfolded
Dancing onto bridges

Apropå möten så var jag närvarande på Vampyrernas Möte IV förra helgen. Precis som föregångaren var det här riktigt jävla kul. Vanliga flerdagarslajv i all ära, men jag undrar om inte de här kvällslajven är ännu roligare ändå. Oandra sidan var inte Fru Lärkas Julgästabud alls lika kul som VM3 och VM4, som på många sätt får räknas till de bästa lajven jag varit på. Oandra sidan har jag inte direkt något annat mini-lajv än Fru Lärkas Julgästabud att jämföra med, men ändå.

Förövrigt är det sommarlov nu, och det är bra. Jag borde ha TV-spelsdag med grabbarna snart, och så lär det bli också. Det är lite tradition att fira sommarlovetsbörjan med att hålla oss ute ur det vackra vädret och istället göra samma sak som vi gör året om ändå. Nå, skämt åsido har jag aldrig varit särskilt biten i konsoler, utan föredrar att spela våldsamma datorspel här vid datorn. Datorn kan man lita på.

En annan fördel med sommaren är att man rimligtvis borde bli av med diverse vårkänslor. Dessutom är det snart MK. Inget som Musikanternas Kamp. Musikanternas Sista Kamp i år, dessutom.

What's a day when it all ends up the same
And lasts forever
Can't complain when there's nothing there to blame
And things can't be better

I will never ask if you don't ever tell me

Jag känner för att skriva ett riktigt långt inlägg, men jag orkar bara inte. Jag är riktigt förkyld sedan Tid av Oro, och det blev fanimig inte bättre av att stå under ett vattentorn och sjunga odygdiga sånger natten till idag. Så... err... Jag lever, och... err.... Skriver inte i bloggen.

Men jag var på Tid av Oro för en vecka sedan (Äg) och lajvmöte med resten av Stormbryggan igår (Über-äg).

Trying to forget everything that isn't you

Imorgon far jag iväg till Tid av Oro, vårens Elerialajv och årets första lajv för min del. Det är bara äg.

Ahlberg är försvunnen. Vi skulle lira Planetside. Hmm... Nåja.