onsdag, oktober 24, 2007

Waiting to get knocked off my feet again

Fucknuggets.

Som många säkert redan uppfattat har jag ägnat en inte oansenlig del av den här månaden åt att skrika åt min dator. Efter att ha testat ungefär tiotusen anti-malwareprogram av olika sort och natur lyckades jag äntligen få datorn att starta som den ska igen. Jag kan nu säga att jag officiellt gillar avast! Anti-Virus. Det var väl väntat att det krävdes ett anti-virusprogram med pirat-tema för att besegra datorns demoner. I samma veva bestämde jag mig för att jag måste formatera om datorn och städa lite. Det blir inga problem, tänker jag, jag kan ju backa upp allt viktigt på min externa hårddisk, också känd som Warehouse 13 (J:). Knappt hinner jag bestämma mig för detta innan hårddisken dör. Nu vägrar den starta. Inte nog med att jag inte kan formatera om hårddisken, jag har också blivit av med musik, film, spel, dokumentation, serier och annat som jag helt ärligt stulit från internet.

Den som tittar på min Last.Fm-profil kan således notera att min musiksmak blivit ganska konstig. Detta beror på att jag har ganska lite musik kvar på datorn. Det är några plattor med Goo Goo Dolls och Motion City Soundtrack som låg på mitt USB-minne, lite Less Than Jake och Reel Big Fish som förvillat sig från J-disken och en hel del osorterad musik som låg kvar på C-disken. Efter att jag fick den externa hårddisken har jag kontinuelligt fört över musiken till den och samtidigt sorterat den ordentligt, men all osorterad musik låg kvar på C-disken. Det gäller musik jag glömt bort, enskilda låtar jag laddat ner för att använda som musik i filmen om Ahlberg och framtida filmprojekt, en del låtar med SoCo och sånt som jag missade när jag sorterade musiken och sånt. Dessutom har jag ju mappen med musik folk skickat mig...

All in all, inte den bästa månaden än så länge. Men tentan gick bra, tror jag. Den ska enligt ryktet vara rättad nu, så jag ska hämta ut den på imorgon eller på fredag. På fredag ska jag också redovisa lite kring Heliga Birgitta, en människa jag blivit mäkta trött på. Vidare ska jag få min hemtenta på fredagen. Sen blir det till att åka hem, duscha, måhända raka mig, läsa lite, åka till Täby, hoppa in i Luddemobilen, åka till Uppsala, ha arrangörsmöte samtidigt som jag smygläser om kvinnor under medeltiden. När jag väl kommer hem, antagligen på söndagen men man vet aldrig så noga, så blir det till att skriva som en tok. Sedan lämnar jag in mina fem sidor på onsdagen.

Igår lämnade jag in mina lajvstövlar på lagning. Skomakaren tittade skeptiskt på dem och sa att han skulle se vad han kunde göra, men att han inte var säker på att det gick att lösa. I värsta fall blir det till att köpa nya skor nästa vecka och försöka få dem sulade innan den nioende, då jag far iväg på Fru Lärkas Höstfest.

Någonstans mitt i alltihopa ska jag boka kvartersgården, så att vi kan hålla Kärlekskalas fredagen den andra, eller lördagen den tredje, beroende på vad Folket Tycker och beroende på när den är ledig. Och så bokar jag väl bastun samtidigt också, i motsats till sist. Det kan ju faktiskt bli tufft.

Det var Livet, det. Jag planerar att köpa Dumle någon gång i veckan.

Kärleken... Nä. Men jag är glad och har hälsan! Fast egentligen är jag förkyld. Men jag är glad, och jag gläds åt såväl stora som små saker här i livet.

Jag blir glad av att äta dyr mat på Sjätte Tunnan och titta på Loke, tillsammans med vänner och bektanta
Jag blir glad av att gå de tre kilometerna mellan Åkersberga och Margretelund, särskilt när jag kommit med sista bussen och knallar hem runt 03:00
Jag blir glad av att sparka i höstlöven kring Söra
Jag blir glad av se årets första snö dala ner, på småtimmarna när det känns som jag är den enda som ser det
Jag blir glad av att se nyfikna kattungar bevaka mig från skuggorna
Jag blir glad av att gena genom Söraspåret, där stigen är kolsvart och skogen knäpptyst

Jag blir glad av att missa tåget, för då får jag ju en chans att ta det lugnt och hugga något att dricka
Jag blir glad av lyckliga småbarn
Jag blir glad av dagar utan föreläsningar, då jag kan ägna dagen åt att dricka vaniljté och läsa kurslitteratur
Jag blir glad när kunskapen från mina föreläsningar samanfaller med lillasysters (Malin, inte Emilia) lektioner, så att jag kan ge henne information på Universitetsnivå när hon pluggar till sitt historiaprov

Jag skulle vara ännu gladare om J-disken fungerade, för då skulle jag kunna tömma USB-minnet och använda det för att föra över bilderna från Korfu, som ligger på mammas dator och på pappas laptop. Nej, det är inte kopior, första hälften ligger på laptopen och andra hälften på mammas dator. Tills dess finns den här bilden, som jag passade på att kopiera från pappas Facebook-album.



(Sky is falling)
It's alright
It's alright
I'll be fine
(Now I'm falling)
It's alright
It's alright
Gonna look like I'm flying

7 kommentarer:

Martin sa...

Är hårdisken fysiskt död (dvs går inte o starta alls) eller är bara informationen oåtkomlig? I det sistnämnda fallet finns det ju flashiga program som kan ta fram information ur den, men det kräver ju att den går att starta..

Nyllet sa...

Jag vet. Men den är fysiskt död, tyvärr.

Halte Penning sa...

Vi blir alla lyckliga av glada små barn.

Anja sa...

Som expert på området måste jag säga att jag är imponerad av din förmåga att vara glad. =D

Nyllet sa...

Jag är ganska stolt själv. Det ligger mycket träning bakom ^^

Anonym sa...

DO NOT WANT FLOWER!

Nyllet sa...

Då slipper du säkert det