Hemkomst och Terrorism

"It is easy for Tony Blair to call yesterdays bombings "barbaric" - of course they were - but what were the civilian deaths of the Anglo-American invasion of Iraq in 2003, the children torn apart by cluster bombs, the countless innocent Iraqis gunned down at American military checkpoints? When they die, it is "collateral damage"; when "we" die, it is "barbaric terrorism"." - Robert Fisk

Jahapp, då var man hemma igen. I vanlig ordning har man missat en stor händelse, men vad tusan; Folk dör hela tiden. Det är en djupt tragisk händelse, men det är det alltid när folk dör. Inte bara när folk dör för terroristers hand istället för när de dödas av NATO-soldater. Egentligen är väl det senare värre; Man tycker att stora länder borde veta bättre än att bränna barn med napalm, förorena vatten med utarmat uran och smälta sönder hud med vit fosfor. Är det bara jag som reagerar på ironin i att USA använde massförstörelsevapen i Irak när påstod att de var där för att hitta just WMD-vapen?

Jag klev upp vid halv tre sådär och har läst på om vad som hände sen dess. Interessant att Brittiska tidningar påstår att ganska få dog medan siffrorna är mycket högre i andra länders nyheter... Skulle väl egentligen kollat upp saken redan igår, men då satt jag mest och kopplade av och försökte trösta lajvabstinensen med Internet och choklad. Hmm... Jag borde fortfarande ha Toblerone kvar...

Skywards again
I search for my dimension
People don't know how I am alive
Experience has taught
To count every single move
Now I know I'm standing alone

Stone after stone
I'm moulding my shelter
I watch it grow with endless delight
Carry me, carry me all your devotion
Deep in my heart
To see my haven fall once again

Musikanternas Kamp ägde i alla fall, som väntat. Med den gruppen människor kan det inte blir tråkigt. Det är helt enkelt metafysiskt omöjligt. Första natten blev det visserligen mördande trångt, att ligga på sidan och ändå ligga inpressad mellan stolpen och Amanda är trångt. Ligga på rygg var uteslutet. Tur att jag föredrar att ligga på sidan. Dessutom sov jag längst ut, och även om stolpen som sagt hindrade mig från att röra mig särskilt mycket så kunde jag i alla fall röra på benen.

Det var visserligen ett ganska slött lajv, men det fanns i alla fall nästan alltid något att titta på. Det är mycket roligare att titta på en något än att titta på inget, och kläderna var alldeles utmärkt svala också. Lite väl svala på natten, men sålänge man höll sig på värdshuset så var det inga problem alls.

Tror jag skriver ännu mer om MK nästa post. Men i den här värmen, med en förkylning och troligen feber, så känner jag att det nog får räcka för idag... eller i alla fall räcka för just nu.

Stand up don't make a sound
Your ears might bleed
There are sweet fluorescent enemies
That live inside of me
The world moves faster than I knew
Not fast enough to not creep up on you
And the space we put between
So pull me under your weather patterns
Your cold fronts and the rain don't matter
Because the sun burns what I needed

Sommaren är klart här