I know you love the feeling of leaving

Det suger på sätt och vis att vara dubbelbokad. På sätt och vis är det rätt så trist att springa från aktivitet till aktivitet för att man planerat in diverse olika saker med olika människor. Igår stack jag iväg på LAN. Idag stack jag ifrån LAN:et några timmar från Rävspel och Kråksång på Sjätte Tunnan. Jag kom precis tillbaka. Om några timmar skulle jag stuckit iväg igen för att fira Eva, men det har jag inte tid eller pengar till. SL är dyrt. Just nu uppgår min förmögenhet till 1 krona. Jag måste kräva in en och annan skuld, vilket jag hatar. Jag gillar verkligen inte att ta pengar från folk, inte ens när det egentligen är mina egna pengar.

Istället sticker jag, några timmar efter att det var tänkt att sticka på Evas födelsedagspicknick, till Lindas party. Måste sticka tidigare från LAN:et för det, men det är väl inget att göra åt.

All we got is us
And this is what I truly believe in
So I don't know 'bout you
But I ain't running
I'm a find freedom in our everyday-life
And make the most out of it

Samtidigt måste jag säga att det är en härlig känsla att springa mellan personer man uppskattar och älskar. Visst är det synd att man inte kan spendera så mycket tid som man skulle vilja med dem, och det är synd att en de som säger till sist blir bortprioriterade. Faktum kvarstår dock att det är härligt att umgås med människor man gillar att umgås med.

Alla roliga människorna på LAN:et, som alltid låter skämtsamt förvånade när jag dyker upp. Joel som har ett litet fotografi av mig stående på sitt bord varje LAN, för att "Om du inte kan vara här personligen så ska du i alla fall vara med oss själsligt".

Nico och Arleskär.

Det glada gamla Silvergänget, när man får chans att se någon av dem. Idag blev det ju till att träffa både Emilia och Eva, förutom Stordal och Ahlberg, som man träffar ändå. Eva har ju halvt försvunnit från Jorden, så det var trevligt att se henne. Särskilt som jag inte kommer hinna med att träffa henne imorgon. Emilia ser man aldrig ofta nog, och inte är hon online sjukligt mycket heller, som alla vanliga onormala människor. Synd och skam, för Emilia är trevligt sällskap.

Linda, Johan, Ludde, Karro och diverse andra Gråsvärd, som trots allt är en ganska homogen grupp. Men jag tror ändå jag kan både OFF och IN-namn på allihopa. Så det så.

We don't know
This might take us both out
If the train run off the track
Crash and burn
We sat side by side awaiting our turn
And I'm smiling, you're right, but still...


Ett urval av aktiviteter: Stormbrygganmöte med påföljande grillfest, LAN, Sjätte Tunnan... Notera fotografiet på Joels bord. För den som missat det blir bilden större om du klickar på den...



På baksidan av vår nota stod följande glada text skriven av Åkesson, och till största delen författad av mig:

Våra komplimanger till menyförfattaren

DU ÄR VÅR GUD!

Om du någon gång önskar få barn så står vi till förfogande

Men så var det också världens bästa meny, någonsin.

One day ain't forever; You'll find your time

Det var text nog till ett blogginlägg. Och det gällde fler människor än lillebror;

Dze Saiikha ez Yaszajyl.

Med Styrka och Kärlek.

Mottot må vara skrivet för en lajvgrupp, men det är inte mindre sant för det. Silvergården och dess omgivning bygger på en warpad sagoversion av vår barndoms Margretelund. Släkten bygger på sätt och vis också på oss, och våra släktingar och vänner rent OFF.

På samma sätt är mottot skrivet OFF för att passa IN. Oavsätt situationen så bör man alltid handla med både styrka och kärlek.

Styrkan, både i mental och fysisk form, krävs för att man ska orka med sina förehavanden. För att man ska fokusera och anstränga sig.
Styrkan gör att du inte tappar fattningen.

Kärleken krävs för att man inte får något ordentligt gjort om man inte bryr sig. Det ger liv och mening åt ens arbete.
Kärleken gör att du kan leva med dig själv.

Oavsätt om du uppfostrar barn, skriver ett projektarbete, kämpar igenom sista skolåret eller springer ett maratonlopp så krävs båda ingridienserna för att lyckas. Du orkar aldrig springa hela vägen om du inte har Styrkan, men utan Kärleken kommer du aldrig ens försöka springa.


Du kan vara jävligt stark, men du glömmer ibland bort kärleken. Och när du väl finner den så glömmer du bort att vara stark.

Dze Saiikha ez Yaszajyl.

We grew up way too fast

Det kändes som om det vore dags att uppdatera. Rubriken skulle vara "God, it's good to be alive", men det kändes inte bra. Just nu är jag rätt upprörd på Gud. Well, hypotetiskt. Jag är inte religös, men om jag vore det. Lite agnostisk ilska, liksom

If I don't see the morning
That's OK; they're pretty boring
See you tomorrow afternoon

Sju arbetsdagar kvar till sista skoldagen. Sen två veckor lov. Sen studenten. Och Maj 30 är det studentskivan, och jag har fortfarande nio biljetter kvar att sälja. Det är inte helt omöjligt att jag till slut tvingas köpa dem själv, vilket är ganska dyrt, och en aning förudmjukande. Problemet är liksom att folk under 18 inte är välkomna och folk över 20 är inte intresserade av att komma, vilket gör målgruppen väldigt smal. Jag känner massor av människor som blir arton månader, veckor, eller rent av dagar, efter studentskivan. Men det hjälper ju föga.

30 Maj, Riddarkällaren, 100 kronor. 18 i dörren. Köp en biljett och rädda Nyllet från förudmjukelse och fattigdom! Hyllningsdikter utlovas!


I övrigt har jag varit på lajv. Det blir nog inget Elerialajv i höst för min del, så nu blir det ett uppehåll från Eleria på ett tag. Om jag kommer i höst blir det som Gråsvärd, och annars får väl det spelas i vår.


Annars har veckan präglats av oro för Ahlberg. Det är obehagligt att han inte ser det vi ser, allt som han säger och gör som är... läskigt. Det är ännu mer obehagligt att ett dussin människor uttryckt sin oro, men att han totalt verkar blunda för det. Till och med när Kevin hälsade från FRI så möttes det av kylig skepsis. Ett dussin människor som aldrig är helt överens om någonting alls är plötsligt överens om att något inte står rätt till, och han reagerar inte alls på det. Han verkar mest bli irriterad. Om ett dussin vänner och bekanta sa till mig att de var oroade över något jag höll på med så skulle jag åtminstone ta det som en varning. Om Ahlberg nu inte går för långt i sin jakt på religion så går han i alla fall för långt i sin framställning av vad han gör. Om tolv personer är orade som är det antingen något som är fel, eller så är det något som verkar väldigt fel.

Kanske behöver Ahlberg bara redogöra för saker på ett annat sätt. Men han kallar andra troende i andra religioner för hedningar, berättar att syndare är mindre värda, prisar Gud och Jesus när helst han får chansen... Han verkar se det som någon sorts substitut för hans dåliga självförtroende, vilket är ganska vansinnigt.
Vi har ju funnits här hela tiden, och till skillnad från Gud så kan man ha en ömsesidig konversation med oss. Gud tenderar att vara oförskämt tyst när man pratar med honom. Men oss har han minsann knappt pratat med. Trots att vi försöker. Sist Ahlberg öppnade upp sig var för många, många år sedan när han satte sig på en parkbänk och gråtandes beklagade sig över sitt liv. Och det var så länge sedan att det inte längre räknas.

Ja, hej och hå. Det är inte lätt alla gånger. Men det är Stormbrygganmöte imorgon. Alldeles för tidigt på dagen, egentligen. Jag vill sova ut!

Förövrigt går jag fan med i SSU nu. Något måste ju göras mot dessa verklighetsfrämmande borgare! "Folk är inte förbannade på SL:s priser, utan på att de inte kommer i tid". Er... Jo. Vi är visst förbannade på priserna. Jätteförbannade. Jag är fan mer förbannade på priserna än på förseningarna. Höjer de priserna så ska de höja studiebidraget. Och ge oss bidrag på sommaren också.
När jag blir statsminister, då jävlar...


Förövrigt pratar jag med mig själv när jag är ensam hemma. Och sjunger för mig själv. Ganska ofta, egentligen.