The cities grow; The rivers flow

Jahaja. Här sitter jag och utför seriös forskning rörande användandet av Hitler, post-mortem, i The Times. Jag har nu ägnat några timmar åt att undersöka hur många artiklar som har sökordet i "Hitler" i rubriken respektive texten, varje år från 1935 till 1985. Det hela är mycket seriöst. Intressant nog så minskade intresset för Hitler redan under hans levnadstid. Antalet artiklar är som flest 1935, och sjunker sedan stadigt fram till 1950. Där planar det ut, och efter det har det varit 150-300 artiklar varje år. Det är lite deprimerande att Hitlers nyhetsvärde minskar mitt under ett brinnande världskrig. Man tycker att det borde skett en ökning 1945, typ, men icke. Folk hade uppenbarligen tröttnat på Hitler långt innan han dog. Denna seriösa forskning är sammanställd i ett kladd-textdokument med det seriösa namnet Hitler LOL!.

I fredags var det deltagarträff inför Ingenmansland, mycket trevligt. Varför hänger vi inte oftare på Wirströms? Liksom, Fallen Angel och Hobgoblin på tapp! Åkesson och Signe vågade sig hit från Uppsala och övernattade här. Sen var det en mycket trevlig studentpub med karaoketema. Ahlberg och Stordal följde med, liksom Åkesson, medan Signe fortsatte hemåt. Ahlberg gnällde som vanligt över att jag inte nämnt temat förän precis utanför Gula Villan, men i vanlig ordning påminde jag honom om att det inte är något som är hemligt, utan lätt går att se på Gråsvärdens forum. Vi mötte Hanna med syster i dörren, men de skulle precis gå till Allhuset. Efter några timmar och några öl dök Linda upp med Ahlet i släptåg. Linda hävdade bestämt att hon inte tänkte sjunga något. Hon var ju scout, och hade sin värdighet. Någon timme senare hade hon tydligen tappat bort sin värdighet, för då sjöng hon minsann Torn. Mycket vackert. Samtidigt blev Ahlberg halvt uppraggad, tror jag. Men sen mådde han dåligt och åkte hem. Stordal, Åkesson, Jag, Arleskär och, om jag inte minns fel, Ahlberg framförde Vill ha dig. Stordal lyfte upp mig under sista refrängen, och på det stora hela var det alldeles lagom gay. Detta var, naturligtvis, efter ett antal öl. Det är tråkigt men sant att jag sällan sjunger inför främmande människor när jag är nykter. Lajv räknas inte, för lajvare är inte främlingar.

Nej, nu ska jag nog spela Mount & Blade istället.