Vågskålen!

Ett Enhörningslajv igen. Man missar inte Enhörningens lajv, då är man tråkig, fattig eller föredrar andra lajv. Det är den enda förklaringen.

Vi kom till området runt ett, efter att ha stannat och ätit på McDonalds och svängt förbi Ica för att skaffa en ny hink, den andra glömdes kvar hemma. Väl på området började vi det tunga arbetet med att få någon annan i gruppen att sätta upp tältet, men eftersom det bara var jag och Martin där så bestämde vi oss för att vänta. Precis efter att vi konstaterat det så kom jag på en interessant sak som jag påpekade för Martin: "Hälften av alla i gruppen har vi ju aldrig sett, eller bara sett på lågupplösta och dåliga foton". Vi bestämde oss för att de helt enkelt fick leta när de väl dök upp och tog istället och letade lite smått efter goda vänner. Vi hittade inte direkt några, men vi hittade i alla fall Marco, som varit där sen dagen innan. Galna barn. Hur som helst...

Vi lyckades faktiskt med konststycket att hitta alla i gruppen så småning om, allt eftersom de började dyka upp, och hittade lite andra människor vi kände. Fjosok/Tobias, Lússa/Nina, Rönna/Elsa och, till slut, Eldflugor & Odågor, även om de dök upp precis när vi skulle kila iväg till auktionen. Där vi för övrigt inte såg något alls, för den hölls mot en vägg istället för ute på gräset så att man kan bilda en cirkel.

Själva lajvandet var roligt, men inte så mycket att prata om. Vi satt mycket mer på värdshuset än tidigare Elerialajv, då vi helt enkelt inte hade någonting att gå till hela tiden. Men det är roligt med värdshus. Sen fick vi förståss chans att prata med oskyldigt dömda landsförrädare, utländska adelsmän och söta flickor. Det sistnämda slår alltid de första två. Vi fick förövrigt också veta att Artaria var beredda att starta ett krig mot Eleria om vi inte stannade kvar i Artaria, eller snarare om våran förmögenhet inte stannade kvar. Så sött.

Nå, nog om vad som hände och mer om hur det hände:

Praktiskt så fungerade allt utmärkt. Incheckningen gick snabbt och smärtfritt, vatten fanns hela tiden, dassen var... tja, jag undersökte dem inte särskilt noga, men de fanns i alla fall där. Arrangörerna var trevliga båda under och innan arrangemanget och de hjälpte verkligen till med problemen. En stor sexa av fem möjliga till föreningen Enhörningen!

Många klagade på kylan, men jag tyckte faktiskt att det var det varmaste lajv jag varit på. Svettades alla nätter utom den sista, för då sov jag utan sovsäck. Då blev det istället rätt kallt. I kort var det för att jag inte kom in i tältet, eftersom fyra personer låg mellan ingången och min plats. I ett kolsvart tält. Jag, Jörgen och Martin fick dock sova hos Eldflugorna, mot att att vi värmde deras fötter, vilket vi tyckte var rättvist, även om Anjas ben inte var lika bekväma att sova på som luftmadrassen, men det var oandra sidan mysigare. Efter ett par timmar hade dock alla somnat, så då knölade jag mig in mellan Anja och Signe istället, och det blev mycket varmare så. På det stora hela frös jag faktiskt bara lite om fötterna, och det var inte helt konstigt eftersom de låg på marken med bara ett tunt lager läder mellan dem och den kalla leran.

Det regnade horribelt mycket första dagen, vilket förvandlade allt till en lervälling, och sen kom det korta skurar varje dag som höll leran blöt. Stort plus för regnet, jag gillar regn, men ett stort minus för leran. Den "vanliga" vägen till fältet från Navle förvandlades till en sjö, flera decimeter djup, men de andra två vägarna fungerade bra. Intrigerna var utmärkta och stämningen var underbar. Det enda dåliga var med andra ord leran och att det kändes för kort. Dessutom var det lite brist på riktigt kul händelser. Det fanns inget att klaga på, men det hade varit kul med lite mer saker att berömma. Hade det gått att sätta 4.5 så hade lajvet fått det, men det är lite närmare fem än fyra, så det blir fem.